Wide open road
Varje gång man drar till Bromma förväntar man sig ungerska delikatesskorvar med ljuv senap. Vad får man? Fiskbullar.
Man tittar och längtar dagen innan julafton att få öppna det sjukt hårda och tunga paketet som ligger under granen. Vad får man? En rosa porslinskatt, stor som Roccos kuk.
Man är på bra humör och sätter på radion. Vad hör man? "Först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting" med jävla Kent.
Man super, glad i hågen. Man kommer hem utan mobil.
Man skaffar tjej. Jaha. Man missar alla Champions Leage-matcher eftersom det krockar med Greys Anatomy.
Ja, sånt är livet och sån är fotbollen och ditt hit datt dit. Det suger att torska jämt och sen spelar det ingen roll om man är eller inte är tävlingsmänniska. Det är roligare att vinna. Man blir så härligt skadeglad och nöjd. Under flera dagar därefter berättar man för de på jobbet om vinsten. Man visar och pekar och beskriver och har sig. Folk lyssnar artigt. När man förlorar en match berättar man också. Man skyller på någon och ruskar på huvudet. Men när man förlorar nästan hela tiden...pja, man snackar inte så mycket då. Möjligtvis försöker man få laget att framstå som ett mysigt gäng bohemer som inte bryr sig och inte tar allting så allvarligt. Man garvar och försöker hitta de justa sidorna. "Sköna killar"..."vi har så jäkla kul tillsammans, resultatet bryr sig ingen i"...Men bakom masken gråter man. Eller nä. Men man blir lite grinig. Torsk igen nu i helgen, 2 -4.
Därför kallar styrelsen till möte. Onsdagen 12/12 kl 20.00 i klubblokalen (Stringfellows, St Eriksplan). Dagordning delas ut på plats. Väl mött!
Man tittar och längtar dagen innan julafton att få öppna det sjukt hårda och tunga paketet som ligger under granen. Vad får man? En rosa porslinskatt, stor som Roccos kuk.
Man är på bra humör och sätter på radion. Vad hör man? "Först kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting, sen kom ingenting" med jävla Kent.
Man super, glad i hågen. Man kommer hem utan mobil.
Man skaffar tjej. Jaha. Man missar alla Champions Leage-matcher eftersom det krockar med Greys Anatomy.
Ja, sånt är livet och sån är fotbollen och ditt hit datt dit. Det suger att torska jämt och sen spelar det ingen roll om man är eller inte är tävlingsmänniska. Det är roligare att vinna. Man blir så härligt skadeglad och nöjd. Under flera dagar därefter berättar man för de på jobbet om vinsten. Man visar och pekar och beskriver och har sig. Folk lyssnar artigt. När man förlorar en match berättar man också. Man skyller på någon och ruskar på huvudet. Men när man förlorar nästan hela tiden...pja, man snackar inte så mycket då. Möjligtvis försöker man få laget att framstå som ett mysigt gäng bohemer som inte bryr sig och inte tar allting så allvarligt. Man garvar och försöker hitta de justa sidorna. "Sköna killar"..."vi har så jäkla kul tillsammans, resultatet bryr sig ingen i"...Men bakom masken gråter man. Eller nä. Men man blir lite grinig. Torsk igen nu i helgen, 2 -4.
Därför kallar styrelsen till möte. Onsdagen 12/12 kl 20.00 i klubblokalen (Stringfellows, St Eriksplan). Dagordning delas ut på plats. Väl mött!