Helt plötsligt befann sig Ville upptryckt mot ett träd. Han såg sig om. Skog, oändlig skog överallt. Paniken kom som knivar i magen. Tre decimeter från hans ansikte stod Robert. "Nu du din jävel, nu har jag dig", fräste Robban. Ville fick inte fram ett ord. Tungan kändes som en död säl i munnen. Han kunde inte prata, han kunde inte skrika. Och skogen runt honom svartnade. Och Robert höjde näven. Och sa, "Vänta bara, först ska jag bara ta en snus innan jag bankar ner dig". Han tog upp generalen ur fickan och knackade på doslocket. Knack knack knack...
...knack knack knack "Hallå, Ville, har du somnat?". Ville tittade upp. Hade visst nickat till lite efter lunchen. I dörröppningen till hans kontor stod en advokatkollega. "Ville, har du lust att kolla in det här målet? Det tillhör egentligen norra, men många av de svarande tycks bo inom tull så du får sätta dig in i det". Ville sträckte på sig. "Visst, I fix", sa han. "Jäkla konstig dröm jag hade nyss...huvva". Han orkade inte berätta. Han ville ha kaffe. Han tog pappersmappen med målet. Han lutade sig tillbaka. Långsamt började Robert försvinna. Han ville verkligen ha kaffe.
45 minuter senare. Han hade läst in sig på målet. Han hade fått kaffe. Han satt mitt emot sin kollega. "Alltså det här målet du gav mig, jag kan inte ta det. Jag är jävig. Svarande är killarna i mitt korplag. Och målet som sådant är helt absurt. De är anklagade för förargelseväckande beteende i sporttält." Han lättade på slipsen. "För det första verkar kärande inte ha alla indianer i kanoten. Han var tydligen domare i matchen. I mina papper yrkar han på skadestånd då han tydligen blev ytterst skärrad av en - jag citerar - "svartklädd (satanister?) skara män som helt utan mål och mening irrade omkring i oregelbundna cirklar och åttor utan något som helst intresse för bollen eller spelets mening". Villes kollega skrattade till. "Hur är det med karln nu då?", frågade han. "Pja", sa Ville, "enligt kärandes bekanta, samtliga från Rotebro för övrigt, har kärande inte varit sig själv sedan matchen. Han har glömt att en Sivan Väähitaalo är skyldig honom en halva renat, exempelvis". Nytt skratt från Villes kollega. "Törs man fråga hur många som är svarande"? Ville bläddrade i mappen. "Anders, Martin, Magnus...åtta, nio, tio, elva...tolv!" De tittade på varandra. Lät tankarna föra bort dem, var för sig. P3 spelade senaste Hello Saferide. Ville började nynna med i refrängen. "Förlikning!" sa båda samtidigt. "Domaren får fyra flaskor starkvinsglögg och en stjärtlapp till parkbänken", sa Ville finurligt. "Och Barnes Utd får lova att aldrig uppträda så där igen", fortsatte Villes kollega. Därefter ropade de "Case closed!", high fajvade och skildes åt. Ville gick tillbaka mot sitt kontor igen. Det kändes bra igen efter mardrömmen. Märkligt nog luktade det stekt ägg i korridoren. Ville beslöt sig för att inte undersöka det närmare.
Torsk 3 - 0.
