måndag, augusti 27, 2012
fredag, augusti 24, 2012
White Fish Authority
En matchrapport, hör och häpna. Vadan detta då? Har inte Kapten Martin (och hans spökskrivare Fiffan) gått i skrivarstrejk? Jo, men vi tänker ändå bjuda på en kort rapport efter gårdagens Barnes-insats mot rödklädda hejdukar. Inga kunde ju komma på matchen varför det kan tänkas att viss nyfikenhet ändå råder därute.
Kosse, Martin, Mackan och Fredrik. Där har ni dem. Barnes Utd denna torsdag. En eftermiddag av sms, msn, snack med mammor och pappor på dagis och skola, kan någon i er familj komma och spela korp ikväll? Träff till slut, Anders D (som inte bara delar förnamn med TV4-Anders, de delar adress i princip
också!), bekant med delar av Barnes ställde upp. Och just innan kick-off, två rejält tilltufsade killar, som just avslutat match på grannplanen. Och dessutom en riktig Adonis på topp (Martins ragg), en långhårig blond kille, som hade hur mycket ork som helst.
Fullt lag och en avbytare därmed, domaren blåste igång, motstånd gjorde 1-0 och där hände något. Vi vaknade! Vi började plötsligt pressa högt, vi började plötsligt passa framåt, vi började plötsligt mata bollar mot straffområdet. Motstånd fick, till deras häpnad, fullt sjå att värja sig. Det visade sig nämligen att vi inte bara värvat en guldklimp, vi hade värvat fyra stycken Herbert Lindström!
Och här avbryts matchrapport då TV4-Anders ursinnigt hystar upp telefonen någonstans nere i södra Sverige för argt samtal:
- Hallå, det är Magnus..
- Jahapp, di var Anders här. Har du läst denna jäuvla bloggen?
- Nääe...det har varit lite mycket...
- Nu skriver di om nån Herbert! Vilken Herbert?! Är di fullständigt från vettet?
- Oj då...ja, nån Herbert känner jag väl inte...men du, jag har lite att göra...
- Allvarligt, ska det vara såhär?! Man är borta två matcher och plötsligt har vanvettet brutit ut! Herbert?!
- ...ja, jag får kolla här på datorn..
- Di har värvat fyra stycken som heter Herbert Lindström! Vilka jivvla idioter!
- ...ok, jag googlade Herbert Lindström, han deltog i visst i Sveriges guldlag i dragkamp OS 1912...
- Dragkamp?! Vad är detta för vansinne? Nu får det fan i mig vara nog!
- Men du, Anders, jag tror det bara är på skoj i bloggen, du vet väl hur de brukar försöka vara roliga...
- Rrrroliga?! PÖH! Di är inte roligare än möglig spettekaka!
- Fast nu läser jag här på nätet, den där Herbert var visst en rejäl pjäs...
- PÖH!
Och så fortsatte samtalet, med Magnus i ena änden, som med änglalikt tålamod försökte lugna stackars Anders i andra, som satt där i kalsipperna på en sängkant på Scandic Hotell i sydsverige och kokade. Men som sagt, vi hade verkligen värvat fyra Herbertar (och för att en gång för alla reda ut vem denna Herbert Lindström var kan jag snabbt inflika att han kallades in i det svenska dragkampslaget, som enda icke-konstapel, för att till slut ge de fruktade engelsmännen en kamp om guldet. Britterna hade OS efter OS prenumererat på guldet, men här på hemmaplan hade svenskarna gett sig dän på att dra England i näsan. Man satte ihop ett lag av de starkaste konstaplarna från Stockholm, kallade även in Göteborgs kralligaste plit och sen...esset! Ute i skärgården fanns en fiskare som hette Herbert Lindström och enligt vad folk sa var han nåt så in i helvete stark! Det skulle visst vara något så helt otroligt vilka nypor karln hade! Över 192 cm var han i rocken och vägde som tre tunnor sill (eller nåt, jag vet inte, 104 kg var det) och med Herbert i laget vek sig inte de blå-gula en tum och England fick se sig besegrade. Fyra år senare tog England tillbaka guldet, men vad brydde sig Herbert om det. Då var han sedan länge tillbaka på sitt kära Harö och vittjade nät. Herbert var för övrigt den enda i svenska guldlaget som inte bar mustasch.) och med dessa i laget höjdes inte bara lagets spelkvalité utan även självförtroendet. Kosse kvitterade sensibelt, Martin språngnickade in ledningsmål och därefter krutade han in ytterligare ett ledningsmål (från egen planhalva - om någon hade filmat detta mål hade det blivit en youtube-klassiker med 245000 views på tre timmar) och i slutet av matchen bredsidade en av Herbertarna in spiken i kistan till vinst med 4-2.
Så tack som fan, Herbert Lindström! Vi vann en otroligt viktig streckmatch!
Kosse, Martin, Mackan och Fredrik. Där har ni dem. Barnes Utd denna torsdag. En eftermiddag av sms, msn, snack med mammor och pappor på dagis och skola, kan någon i er familj komma och spela korp ikväll? Träff till slut, Anders D (som inte bara delar förnamn med TV4-Anders, de delar adress i princip
också!), bekant med delar av Barnes ställde upp. Och just innan kick-off, två rejält tilltufsade killar, som just avslutat match på grannplanen. Och dessutom en riktig Adonis på topp (Martins ragg), en långhårig blond kille, som hade hur mycket ork som helst.
Fullt lag och en avbytare därmed, domaren blåste igång, motstånd gjorde 1-0 och där hände något. Vi vaknade! Vi började plötsligt pressa högt, vi började plötsligt passa framåt, vi började plötsligt mata bollar mot straffområdet. Motstånd fick, till deras häpnad, fullt sjå att värja sig. Det visade sig nämligen att vi inte bara värvat en guldklimp, vi hade värvat fyra stycken Herbert Lindström!
Och här avbryts matchrapport då TV4-Anders ursinnigt hystar upp telefonen någonstans nere i södra Sverige för argt samtal:
- Hallå, det är Magnus..
- Jahapp, di var Anders här. Har du läst denna jäuvla bloggen?
- Nääe...det har varit lite mycket...
- Nu skriver di om nån Herbert! Vilken Herbert?! Är di fullständigt från vettet?
- Oj då...ja, nån Herbert känner jag väl inte...men du, jag har lite att göra...
- Allvarligt, ska det vara såhär?! Man är borta två matcher och plötsligt har vanvettet brutit ut! Herbert?!
- ...ja, jag får kolla här på datorn..
- Di har värvat fyra stycken som heter Herbert Lindström! Vilka jivvla idioter!
- ...ok, jag googlade Herbert Lindström, han deltog i visst i Sveriges guldlag i dragkamp OS 1912...
- Dragkamp?! Vad är detta för vansinne? Nu får det fan i mig vara nog!
- Men du, Anders, jag tror det bara är på skoj i bloggen, du vet väl hur de brukar försöka vara roliga...
- Rrrroliga?! PÖH! Di är inte roligare än möglig spettekaka!
- Fast nu läser jag här på nätet, den där Herbert var visst en rejäl pjäs...
- PÖH!
Och så fortsatte samtalet, med Magnus i ena änden, som med änglalikt tålamod försökte lugna stackars Anders i andra, som satt där i kalsipperna på en sängkant på Scandic Hotell i sydsverige och kokade. Men som sagt, vi hade verkligen värvat fyra Herbertar (och för att en gång för alla reda ut vem denna Herbert Lindström var kan jag snabbt inflika att han kallades in i det svenska dragkampslaget, som enda icke-konstapel, för att till slut ge de fruktade engelsmännen en kamp om guldet. Britterna hade OS efter OS prenumererat på guldet, men här på hemmaplan hade svenskarna gett sig dän på att dra England i näsan. Man satte ihop ett lag av de starkaste konstaplarna från Stockholm, kallade även in Göteborgs kralligaste plit och sen...esset! Ute i skärgården fanns en fiskare som hette Herbert Lindström och enligt vad folk sa var han nåt så in i helvete stark! Det skulle visst vara något så helt otroligt vilka nypor karln hade! Över 192 cm var han i rocken och vägde som tre tunnor sill (eller nåt, jag vet inte, 104 kg var det) och med Herbert i laget vek sig inte de blå-gula en tum och England fick se sig besegrade. Fyra år senare tog England tillbaka guldet, men vad brydde sig Herbert om det. Då var han sedan länge tillbaka på sitt kära Harö och vittjade nät. Herbert var för övrigt den enda i svenska guldlaget som inte bar mustasch.) och med dessa i laget höjdes inte bara lagets spelkvalité utan även självförtroendet. Kosse kvitterade sensibelt, Martin språngnickade in ledningsmål och därefter krutade han in ytterligare ett ledningsmål (från egen planhalva - om någon hade filmat detta mål hade det blivit en youtube-klassiker med 245000 views på tre timmar) och i slutet av matchen bredsidade en av Herbertarna in spiken i kistan till vinst med 4-2.
Så tack som fan, Herbert Lindström! Vi vann en otroligt viktig streckmatch!