Offensivt Barnes snavar på mållinjen och kryssar i Hjulsta

Redan i inledningen kom känslan av att det var en märklig match vi precis påbörjat. Dels var vi - i diametral motsats till samtliga tidigare matcher - väldigt många denna gång. Bänken bestod av inte mindre än fyra spelare och för ett Barnes som precis börjat vänja sig vid att spela med snåla resurser blev det stundtals ganska rörigt. Dessutom blev det än mer rörigt när motståndarna i sina redan ganska snarlika bruna tröjor hade en spelare som körde i sjuttiotalsgrönt. Den killen hade ganska stora fördelar i första halvlek eftersom vi upprepade gånger misstog honom för domaren. Nåväl, slut med inledande bortförklaringar, (det kommer några fler lite senare) nu till matchen.

På sedvanligt Barnesmanér tog det ett litet tag innan vi vaknade till liv i matchen. Och precis som vanligt var motståndarna inte sena med att utnyttja detta. Ett bra skott från en tämligen obevakad fiendeforward letade sig in bakom Fredrik och underläget var ett faktum. Efter detta bryska uppvaknande började Barnes dock hitta rätt i matchen igen. Ett flertal fina anfall följer, väggspel, crossbollar, nickskarvar, men det vill sig inte riktigt i avslutningarna. Sporting DBK jobbar mest på snabba kontringar - och får till några riktigt vassa lägen - men en till synes omutbar Fredrik avstyr allt. En Barnesoffensiv rensas ut över långsidan och Robban tar hand om insparken. Den seglar klockrent över det tätbefolkade straffområdet för att perfekt träffa Jonas panna vid bortre stolpen. Riktigt vackert och 1-1. Efter detta fortsätter matchen på samma sätt; bra drag av Barnes framåt, snabba kontringar från Sporting DBK. Anders lyckas avstyra ett ganska farligt anfall från motståndarna och spelar upp bollen till Martin, som dessvärre missbedömer Jonas position och en bruntröja kan enkelt snappa upp bollen och går mot mål. En passning inåt, där ännu en friställd fiende står och bollen studsar retsamt förbi en utrusande Fredrik som dock lyckas få grepp om bolluslingen precis på mållinjen. Trodde vi, ja. Domaren har redan blåst för mål, vilket känns som ett rent rån. Ok, mållinjen bestod kanske till stor del av en fåra som kan ha gjort sitt för att stoppa bollen, men det var aldrig tal om hela bollen inne. Så det så, domarn! Sedan följer några röriga minuter med slarviga byten och tappade positioner innan det var dags för halvtidsvila.

Andra halvlek är det ett betydligt mer fokuserat Barnes som äntrar gruset. Den gröna problemmannen har nu fått en betyligt mer lättidentifierad rosa sak på sig och det är bara full fart framåt som gäller. Om motståndarna var passiva i första, är de nästan helt stillstående nu. Dessvärre på ganska strategiska positioner. Barnes mal på i anfall efter anfall, men det brister ofta i slutskedet. Men trägen vinner och en slarvig bakåtpass stjäls av Örtis som nu är sugen på att revanschera sig för ett tidigare missat friläge. Den här gången är avslutet klockrent och vi har 2-2. Lite senare står Fredrik för årets i särklass svettigaste tv-räddning i bästa Sundfors-på-Malmö-Stadion-2003-klass när han relexräddar ett skott från en omarkerad Sporting-forward på nära håll. Även Barnes har några halvchanser i slutet, (varav en slutar med att bollen fastnar fem meter upp i ett träd!) men matchen slutar 2-2. Med tanke på första halvlekens vassa kontringar från motståndarna kanske man ska vara nöjd, men samtidigt hade vi så mycket av spelet att ett oavgjort resultat känns ganska futtigt. Framför allt med tanke på hur målet 2-1-målet kom till...

Ändå gjorde samtliga inblandade gediga insatser (med en stjärna i kanten för Fredriks tokräddningar). Bortsett från lite logistikproblem var det en väl genomförd match som lika gärna hade kunnat sluta med vinst. Nu tar vi sommaren till att ladda om och kommer tillbaka i toppform till hösten!