Egentligen var det inte mycket att orda om. Han hade förberett sig för just det här ögonblicket i drygt trettio år. Hela scenariot var välbekant. Det handlade bara om repetition. Att göra precis som han tusentals gånger redan gjort i drömmen.
Några timmar tidigare hade han stått i fönstret med en kopp kaffe i handen och blickat ut över en solig vinterstad. Han tog en klunk och log lite för sig själv. Det här kommer att bli en bra dag, tänkte han. Solen lyste upp isen på mälarvattnet där de mest morgonpigga lördagsflanörerna redan njöt av årets första vårkänning. Vinterjackorna såg ut att vara utbytta mot tunnare vårditon, vilket påminde honom om hur mycket han tyckte om värmen. Det fanns något magiskt över de där första vårdagarna. En särskild elektricitet i luften eller något, han kunde inte riktigt sätta fingret på vad. Men han tyckte väldigt mycket om den känslan. Det var fortfarande lite för kallt ute, vilket termometern vittnade om, men vädret hade i alla fall tagit ett steg i rätt riktning. På något sätt gav den vetskapen honom en kraft han inte känt på veckor, tja månader. Han diskade av koppen, tog väskan och plockade upp bilnycklarna från köksbordet. Med en förväntansfull, närmast pirrande känsla i kroppen lämnade han lägenheten och satte sig bakom ratten.
Det är nu eller aldrig. Mer än så hinner han inte tänka innan han sätter fart efter motståndaranfallaren som är farligt nära ett friläge med målvakten. Ställningen är ledning med uddamålet och den seger hela laget längtat så länge efter är inom räckhåll. Men då får inget lämnas åt slumpen. En sekund av ouppmärksamhet kan ödelägga allt. Det är nu eller aldrig, hinner han tänka än en gång – i samma ögonblick som han sträcker ut hela sin längd och precis lyckas träffa bollens konstläder med vänsterfoten. Han känner en stöt av smärta när forwardens fot träffar hans hälsena istället för bollen. Men det spelar ingen som helst roll. Inte alls.
Innan han rest sig upp vet han exakt vad som ska ske. Han behöver inte ens titta på domaren, utan lämnar planen direkt. Kortet var helt solklart. Glidtacklas inomhus, det finns inte ens på kartan. Men han visste att han hade hela lagets stöd. Att han gjort precis vad som krävts. Och även om frisparken skulle resultera i ett mål så hade han i alla fall offrat sig till hundra procent och lyckats med en perfekt glidtackling. Det kunde ingen ta ifrån honom.
Barnes Utd – Real Greccos 3-2 (El Kjelle 2, Viktor)
