Landslagsläkare Magnus Forsblad om Barnes Utd – Västra Sidan

Efter de senaste veckornas tunga massmediala påhopp har Barnes United valt att införa en total bojkott av massmedia. Så kallade ”kända namn” har kommit med grundlösa insinuationer på just dessa sidor, vilket lett till att vi nu själva återupptar rapporteringen.

Gårdagens match ledde emellertid till en rad medicinska frågor som enbart landets mest meriterade idrottsläkare kan svara på.

Det såg lite tungt ut igår. Vad kan det bero på?

- Tja, det fanns ju ett flertal frågetecken redan innan gårdagens match. Truppen var på grund av diverse disciplinära åtgärder kraftigt decimerad redan innan matchstart, vilket innebar att man fick spela spelare som kanske inte var hundraprocentiga. Såvitt jag vet spelade minst fem spelare på sprutor.

Det låter ju helt otroligt – vilka då?

- Ville hade känning i ljumsken efter en misslyckad dejt på Finlandsbåten och Jespers styltbenssyndrom visade sig ha blivit kompletterat med en infektion under natten. Därför gick ingen av dem för mer än femtio procent. Sen har ju Anders haft känningar av sin syfilis, och Martin har drabbats av någon sällsynt åkomma som gör att han endast har ledsyn på ena ögat samtidigt som hans högra ben stundtals förlamas, vilket gör det mycket svårt att ta löpningar och, överhuvudtaget, se någonting. Sen hade även han känningar av okänd art. Även Fredrik har såväl känningar som ett synrelaterat problem, vilket visade sig tydligt i matchen.

Ja, det avgörande målet såg ganska mycket ut som en målvaktstabbe från läktarplats.

- Det var mer komplicerat än så. Fredriks handikapp leder till att han i vissa situationer inte kan uppfatta frilagda runda former.

Frilagda runda former?

- Ja, runda former.

Hur menar du?

- Alltså, om en boll kommer rullandes på marken är det inga problem. Då uppfattar ögat att det är en boll och skickar informationen till hjärnan via signalsubstanser. Således kommer Fredrik att försöka fånga bollen.

Ok…

- Men om bollen istället kommer flygande i en båge om överstiger 20 grader skickar Fredriks ögon istället en varningssignal till hjärnan.

Eh..

- Ja, Fredriks hjärna tror helt enkelt att Fredrik är på väg att fånga solen. Och den är ju alldeles för varm för att fånga. Ens om man har målvaktshandskar. Därför glider händerna åt olika håll så fort bollen nuddar dem.

Det låter ju som en, milt uttryckt, dålig målvaktsåkomma.

- Ja, men nu ska vi ju veta att det är en temporär sådan. Troligen orsakad av ymnigt intag av b-vitamin i kombination med en släng av megalomani. Vi ska ge Fredrik rejält med tid hos massören, så kommer det säkert att lösa sig tills höstsäsongen drar igång.

Ok. Ingen mer b-vitamin. Got it. Men anfallet då? Varför hände det så lite framåt?

- Erik E hade känning i ischiasnerven, vilket verkar vara genetiskt då båda hans bröder ligger hemma med svåra smärtor i svanskoteregionen. Och vad gäller den andre Erik och hans två vänner som han raggat upp i Cityaktutens vänterum, så spelade de alla med gipsade ben.

Oj! Gipsade ben?

- Ja, det var svårt att se, men så var det. Du vet, tekniken går framåt. Det var så kallade mikrogips.

Då kanske 0-1 inte var ett så dåligt resultat ändå.

- Nej, absolut inte. Hade inte Barnes fått en gipsad kille utvisad efter tio sekunder hade man säkerligen fått in en balja i den inledande offensiven. Jag skulle snarare säga att det var en väl genomförd match med tanke på omständigheterna. Man lyckades ändå hålla de überatletiska Västra Sidan kort en stor del av matchen. Men man ska veta att gipset blir tungt att spela med när det är blött.

Ja, det kan jag verkligen tänka mig. Då får jag tacka för pratstunden!

- Tack själv. Får jag hälsa?

Eh… ja, det ska väl gå för sig.

- Då vill jag hälsa till Paul Balsom. Det är en hyvens karl trots att han egentligen är britt. Han har dessutom händer som kan få en vuxen man att skrika högt av njutning.

Ok. Var det allt?

- Ja, jag tror det.

Bra. Tack och hej.

- Hejhej.

Barnes Utd - Västra Sidan 0-1

Vi som spelar vårsäsongens sista match

Måndag 19 juni. 18.00.
Anmälan via kommentarer.

Gästrapportering: Ekwall

Pga den interna kritik som riktats mot bloggens innehåll i allmänhet och bloggens författare i synnerhet har vi, som ni redan märkte förra veckan, beslutat lämna ut rapportering till opartiska frilansare. Denna vecka har turen kommit till mr Ekwall.

Grabbar. Om jag säger så här: Moral. Vad svarar ni då?
En av er säger kanske "hårt jobb" och någon annan säger "förtroende".
Själv säger jag Nelson Mandela. Titta på mitt ansikte nedan och säg ordet
M O R A L högt för er själva.



Jag vill att ni ska veta att om Nelson Mandela hade lyckats nå mig, han försökte senast igår, hade han frågat mig: "Mr Ekwall, what does the word moral mean to you?"
Jag hade svarat: "Nelson, my friend. Listen to me now." Och sen hade jag förklarat på engelska (jag är grym på engelska) för honom att moral, det är att komma, trots VM och trots högsommar, till en gruskorpsmatch. Titta på mitt ansikte nedan:



Ser ni min blick? Förstår ni vad jag menar? Jag är inte säker på att Nelson Mandela hade förstått detta, men om jag säger så här: Titta på min ansikte nedan:



Ahh, nu tror jag ni börjar fatta! Det var inte så svårt va, grabbar? Moral är att trots usel matchstart (med flera spelare försenade...de kan ha varit inblandade i en incident...någon sa att något hände i bilen mot matchen...kvällstidningarna jagar som vargar efter smaskiga detaljer, men jag kan redan här som förste man avslöja att NÅGOT hände! NÅGON har nämligen sagt det!) med ett noll redan efter ett par minuter till Tidsfördrif, bita ihop och tugga vidare. Många försök gjordes att gå på mål och prova skott, men siktet var inte inställt. Bollarna overjumped the ribba. Och solen stekte. Tidsfördrif drog sig hemåt. Deras anfallare (med snygg frisyr!) försökte kontra, men efter det tidiga målet hade de inte många farligheter. Barnes ägde bollen, men fick inte till det i avsluten. Andra halvlek, i stort sett samma visa. Barnes försökte vårda bollen i hettan, Tidsfördrif försökte kontra, inget av lagen lyckades med sina intentioner. Jag vill gärna att ni ska titta på min bild nedan nu:



Ni fattar va? Två noll till Tidsfördrif. Låga skott är alltid mål på Fredrik. Nä, grabbar, detta duger inte. Nu tycker jag ni måste få tillbaka den diciplin och den moral ni hade under inledningen av säsongen. Jag vet att ni kan, ni har ju visat det förut.

Vänliga Sommarhälsningar...

Vi spelar fotboll på måndag.

12/6. 18.45.

Anmälan via kommentarer.

Pelle Thörnberg kommenterar Barnes Utd - Johnny Bråttom

Har ni sett Gomorron Sveriges sportbevakning? Ibland håller Pelle Thörnberg, killen som brukade leda Lilla Aktuellt, i mikrofonen. Det brukar bli helknasigt. Varje referat från Premier League, gärna om Fredrik Ljungberg, eller Serie A – alltid bara Zlatan - blir som minisagor som framförs med samma röst som lekskolefröknar tröstar nerkissade sexåringar med. Vad händer då om man lägger ett Pelle Thörnberg-filter på en matchrapport gällandes Barnes United? Jo, det ska ni strax få se.


Lilla-Aktuellt-mannen Pelle Thörnberg refererar korpfotbollsmatchen mellan Barnes Utd och Johnny Bråttom:

Barnes United kom i sina fina svarta tröjor till fotbollsplanen i Abrahamsberg. Ingen i laget bor egentligen där, utan de flesta åkte tunnelbana ut till matchen. Alldeles själva. En av dem heter Martin. Han hade förberett sin resa noggrant och kom i god tid till Abrahamsbergs tunnelbanestation. Där råkade han träffa Erik, en kille han kände igen från Varberg, staden Martin egentligen kommer från. Erik var lite ledsen eftersom hans eget lag inte fått spela. Det andra laget kunde inte komma och matchen var inställd men ingen hade ringt honom. Stackars Erik. Martin tyckte att det var orättvist om inte Erik skulle få sparka boll han också och frågade om han ville vara med dem och spela istället. ”Gärna!”, svarade Erik och följde med Martin till matchen.

När de kom fram till planen hälsade resten av laget glatt på Erik. De tyckte det var roligt att få en ny lagkamrat. Särskilt eftersom de inte var så många idag och hade fått springa väldigt mycket annars. Laget de skulle möta hette dessutom Johnny Bråttom. Varför hette de så? Jo, de hade tagit sitt namn efter en fotbollsspelare som sprang väldigt fort. Johnny Ekström hette han. Men han spelar inte fotboll längre. Inte så ofta, i alla fall.

Domaren blåste igång matchen och Barnes United sprang över hela planen och passade varandra. Fotboll är en lagsport. Med det menas att det går som bäst om alla hjälps åt och alla får vara med. Detta visste Barnes som passade bollen mycket – även till Erik, som blev väldigt glad när han insåg att de andra såg honom som en i gänget. Och efter ett tag hade Barnes spelat så bra att de hade lyckats få en hörna. Leif slog den mot mitten och Martin lyckades nicka bollen. I mål! Martin blev väldigt glad. Det blev resten av laget också. Det är alltid något speciellt med att göra mål.

Och bara en liten stund senare var det dags att fira igen. Då var det Viktor som sparkade bollen jättelångt. Rakt mot målet. Det såg ut som att Jonas skulle nicka bollen men han lät bli och bollen gick rakt i mål. Målvakten blev lurad av Jonas och kunde inte fånga bollen. Det är okej att luras ibland när man spelar fotboll. Men inte annars. ”Bra Viktor!”, skrek och tjoade resten av laget. Då kände Viktor sig stolt. Han visste att han gjort något bra för laget.

Efter halva matchen är det dags för lite vila. Det är jobbigt att spela så långa matcher utan att få koppla av lite. Barnes United är nöjda med första halvlek och berömmer varandra. Erik tycker att det verkar vara ett härligt gäng han hamnat i.

Domaren blåser i sin visselpipa och matchen börjar igen. Men det är något som inte riktigt fungerar längre. Barnes passar inte bollen lika bra som i första halvlek. Det andra laget kommer allt närmare ett mål. Erik börjar bli lite orolig. ”Tänk om det är mitt fel”, tänker han. Men han vet inte att alla i laget tänker samma sak om sig själva. Ännu värre blir det när det andra laget lyckas göra mål. Viktor ropar för att uppmuntra resten av laget. ”Det gör ingenting!”. Det är skönt att veta om att ingen är arg för att det blivit fel – och det vet Viktor. Viktor är klok. Barnes fortsätter sparka boll och springa men ändå lyckas det andra laget komma igenom och göra ett mål till. Den här gången är Viktor arg. Erik blir lite rädd. Martin, Kalle och Jonas hänger med huvudet. Fredrik som står i mål känner sig besviken. Han ville ju så gärna rädda bollen. Men ibland går det bara inte. Anders är trött och vill åka hem nu. Det är inte roligt längre, tänker Anders. Men så får han se Leif som springer upp med bollen till mittcirkeln. Leif har inte gett upp. Då får Anders nya krafter. Det kanske går ändå, tänker han och sträcker på ryggen.

Men ibland är fotboll inte rättvist. Det spelar ingen roll hur mycket man springer och hur bra man passar bollen. Det blir inga fler mål i matchen. Och istället för att vinna spelar Barnes United bara oavgjort. Fast de är ganska nöjda ändå. Det tycker ju om varandra, allesammans. Och så har de ju fått en ny kompis. Erik. Han är lagets tredje Erik. Och det finns alltid plats för fler.

Barnes Utd - Johnny Bråttom 2-2

Måndagens män

Anmälan via kommentarer, gott folk.