Pelle Thörnberg kommenterar Barnes Utd - Johnny Bråttom

Har ni sett Gomorron Sveriges sportbevakning? Ibland håller Pelle Thörnberg, killen som brukade leda Lilla Aktuellt, i mikrofonen. Det brukar bli helknasigt. Varje referat från Premier League, gärna om Fredrik Ljungberg, eller Serie A – alltid bara Zlatan - blir som minisagor som framförs med samma röst som lekskolefröknar tröstar nerkissade sexåringar med. Vad händer då om man lägger ett Pelle Thörnberg-filter på en matchrapport gällandes Barnes United? Jo, det ska ni strax få se.


Lilla-Aktuellt-mannen Pelle Thörnberg refererar korpfotbollsmatchen mellan Barnes Utd och Johnny Bråttom:

Barnes United kom i sina fina svarta tröjor till fotbollsplanen i Abrahamsberg. Ingen i laget bor egentligen där, utan de flesta åkte tunnelbana ut till matchen. Alldeles själva. En av dem heter Martin. Han hade förberett sin resa noggrant och kom i god tid till Abrahamsbergs tunnelbanestation. Där råkade han träffa Erik, en kille han kände igen från Varberg, staden Martin egentligen kommer från. Erik var lite ledsen eftersom hans eget lag inte fått spela. Det andra laget kunde inte komma och matchen var inställd men ingen hade ringt honom. Stackars Erik. Martin tyckte att det var orättvist om inte Erik skulle få sparka boll han också och frågade om han ville vara med dem och spela istället. ”Gärna!”, svarade Erik och följde med Martin till matchen.

När de kom fram till planen hälsade resten av laget glatt på Erik. De tyckte det var roligt att få en ny lagkamrat. Särskilt eftersom de inte var så många idag och hade fått springa väldigt mycket annars. Laget de skulle möta hette dessutom Johnny Bråttom. Varför hette de så? Jo, de hade tagit sitt namn efter en fotbollsspelare som sprang väldigt fort. Johnny Ekström hette han. Men han spelar inte fotboll längre. Inte så ofta, i alla fall.

Domaren blåste igång matchen och Barnes United sprang över hela planen och passade varandra. Fotboll är en lagsport. Med det menas att det går som bäst om alla hjälps åt och alla får vara med. Detta visste Barnes som passade bollen mycket – även till Erik, som blev väldigt glad när han insåg att de andra såg honom som en i gänget. Och efter ett tag hade Barnes spelat så bra att de hade lyckats få en hörna. Leif slog den mot mitten och Martin lyckades nicka bollen. I mål! Martin blev väldigt glad. Det blev resten av laget också. Det är alltid något speciellt med att göra mål.

Och bara en liten stund senare var det dags att fira igen. Då var det Viktor som sparkade bollen jättelångt. Rakt mot målet. Det såg ut som att Jonas skulle nicka bollen men han lät bli och bollen gick rakt i mål. Målvakten blev lurad av Jonas och kunde inte fånga bollen. Det är okej att luras ibland när man spelar fotboll. Men inte annars. ”Bra Viktor!”, skrek och tjoade resten av laget. Då kände Viktor sig stolt. Han visste att han gjort något bra för laget.

Efter halva matchen är det dags för lite vila. Det är jobbigt att spela så långa matcher utan att få koppla av lite. Barnes United är nöjda med första halvlek och berömmer varandra. Erik tycker att det verkar vara ett härligt gäng han hamnat i.

Domaren blåser i sin visselpipa och matchen börjar igen. Men det är något som inte riktigt fungerar längre. Barnes passar inte bollen lika bra som i första halvlek. Det andra laget kommer allt närmare ett mål. Erik börjar bli lite orolig. ”Tänk om det är mitt fel”, tänker han. Men han vet inte att alla i laget tänker samma sak om sig själva. Ännu värre blir det när det andra laget lyckas göra mål. Viktor ropar för att uppmuntra resten av laget. ”Det gör ingenting!”. Det är skönt att veta om att ingen är arg för att det blivit fel – och det vet Viktor. Viktor är klok. Barnes fortsätter sparka boll och springa men ändå lyckas det andra laget komma igenom och göra ett mål till. Den här gången är Viktor arg. Erik blir lite rädd. Martin, Kalle och Jonas hänger med huvudet. Fredrik som står i mål känner sig besviken. Han ville ju så gärna rädda bollen. Men ibland går det bara inte. Anders är trött och vill åka hem nu. Det är inte roligt längre, tänker Anders. Men så får han se Leif som springer upp med bollen till mittcirkeln. Leif har inte gett upp. Då får Anders nya krafter. Det kanske går ändå, tänker han och sträcker på ryggen.

Men ibland är fotboll inte rättvist. Det spelar ingen roll hur mycket man springer och hur bra man passar bollen. Det blir inga fler mål i matchen. Och istället för att vinna spelar Barnes United bara oavgjort. Fast de är ganska nöjda ändå. Det tycker ju om varandra, allesammans. Och så har de ju fått en ny kompis. Erik. Han är lagets tredje Erik. Och det finns alltid plats för fler.

Barnes Utd - Johnny Bråttom 2-2