Det värsta av allt

"Nä, fy satan, det är det värsta som finns", säger man ju om både det ena å det andra en vanlig dag. Det värsta som finns kan vara att internet inte funkar på jobbet eller att lingondrickan är slut i automaten på lunchrasten och visst, just då är kanske det faktumet att lingondrickan är slut det värsta som finns i hela universum - inget i hela världshistorien - varken före eller efter - bräcker eller förtjänar epitetet "det värsta som finns", så länge idioterna glömt fylla på lingondricka. Man sitter där med äppeldricka, sur och missnöjd, och tänker att "nu jävlar...nu är det kört för hela mänskligheten...". Men mina kära vänner, låt oss samla oss lite och låt oss se saker ur aningen vidare perspektiv. Utanför vårt jobb och utanför vår lunchrestaurant finns en hel värld av människor och livsöden och sorg och tragik. Barnes Utd har kontaktat UNICEF och WHO för att få en rättvis bild av vad som är det värsta som finns och svaret är lika träffsäkert som obehagligt sant:

Det värsta som finns är:

Sydsvenskt lustspel på TV, s.k. "spring-i-dörrar-fars.

Trolleri på TV.

Cirkus på TV.

Teater på TV eller, ve och fasa, på plats.

Om representanter från UNICEF och WHO hade varit på plats i Abrahamsberg under Barnes Utd:s match på onsdagskvällen hade de slagit sig för pannan och omedelbart kontaktat alla Koffis och Boutros Boutros de någonsin hittat eftersom samtliga av ovanstående punkter snittade Barnes-spelarna som piskrapp över nakna ryggar.

Arma krakar. De ställde upp med trupp bestående av fullt lag plus två avbytare och en normal matchkväll är det gott nog, men denna omgångs motstånd bestod av en samling ungdomar och jösses, pojkar i den där åldern är ju så påfrestande. Låt oss granska rapporten som blev resultatet av UNICEF:s och WHO:s samarbete.

Sydsvenskt lustspel (Spring-i-dörrar-fars): Gick på sommarstuge-TV:n under barndomen och alltid var den tämligen åderförkalkade Nils Poppe med och så var även Eva Rydberg och det var så satanskt tråkigt. Man satt där med farmor och farfar i något som väl var en idyllisk kväll, men den där skiten på TV:n, jäklar vad illa man mådde. Det var outgrundligt stressigt och det var flamsigt och man mådde mest illa. Men man tittade. Va fan, det fanns bara två kanaler och farmor och farfar verkade nöjda, men jävvlar vilken smörja det var. Poppe och dem skrek och de sparkade varandra i rumpan i flera timmar och varenda situation var konstruerad bara för att krångla till allting ytterligare.

Barnes-parallell: Martins självmål. Boll rinner under seg Fredrik i målet, men tar i stolpen och försvars-Martin jagar hem alltför energiskt för att hindra sig själv från att dunka in boll i eget mål. Faller som typexempel på Sydsvenskt-spring-i-dörrar-fars-självmål, enligt UNICEF:s representanter.

Trolleri på TV:: Något så infernaliskt tråkigt har väl aldrig funnits. Man i förtioårsåldern, gärna mustschprydd, står invid litet bord och hystade upp massa jävla hjärter ess och kaniner och skit ur en hatt. Klockan åtta! På lördagen! Man baxnade, redan som nioåring.

Barnes-parallell: Anfallstaktiken. Fantasilöst och förutsägbart mosande mot ensamma spjutspetsar. Och inte var det någons fel direkt, det var mest dåligt korpköttande, långa avstånd mellan lagdelar och dåligt med ögonkontakt. Som sagt, de var rätt bra, dem vi mötte...

Cirkus på TV: Tänk att det på fullaste allvar var ansett som underhållning! Fyra hästar som kuskade runt i en cirkel. Nån efterbliven sate som kunde jonglera. Nån dåre på permis, iförd sjukt fula byxor, ståendes på ett rep. "Ooooh" ropade publiken. "Los Zombreros!!!" skrek nån tunnhårig hallick i mikrofonen. Och man satt där i soffan. Man tittade. Man tyckte väl att det var okej, men det man väntade på var clownen. Och så kom han. Denna ikon för tjejer med konstambitioner. Denna så tvetydiga människa. Som gråter bakom masken. Som får priserna på hennafärg och kajal att skjuta i höjden. Som är motiv på tusentals tavlor målade av "intressanta" pubbetjejer, tavlor som är så jävulskt fula att The Cure ångrar allt och börjar jamma med Starship. Och aldrig aldrig någonsin skrattade man åt clownen. Man väntade. När ska han vara rolig då?, funderade man, samtidigt som idioten fick en hink vatten över huvudet. Och när han äntligen lämnade scenen och ersattes av ett par halvdöda elefanter som kunde stå på tre ben ("LOS ZOMBREROSSSSS!!!") lämnade man soffan hemma och gick in på rummet och läste senaste Buster för åttonde gången i stället.

Barnes-parallell: Domaren. Pajas?, Norrman?, Fruntimmerskarl?. Vi vet inte riktigt. Men han var så jävla dålig på matchen! Och varför hade han mössa? Det var typ 20 grader vårbalsam i luften och folk njöt! Domaren hade en röd sticka luva upprullad så den endast satt på absolut översta lilla delen av skallen. Varför? Vad ville han värma? Pajas.


Teater på TV eller, ve och fasa, på plats: Fullständigt vidrig kulturform vars enda syfte är att få totalt odugliga fjollor in i a-kassan. De får lära sig tala och uttrycka sig på ett sätt som får en att kvida av rodnad. Träffar man en teaterbekant på, låt säga, tunnelbanan och vedebörande får en syl i vädret, vet man att det här blir en jävligt pinsam resa. Det ska sägas saker med enorma gester och det ska kvidas och stönas och sen utbristas "Låt oss kliva av vid nästa station, låt oss gå på jordens fest, Moder Jord, du varma, du innerliga!".

Barnes-parallell: Fredriks slagsmål. Eller slagsmål och slagsmål. Fredrik greppar boll, fjortis i motståndarlag sparkar i Fredriks nävar, "Vafangöru?"-fråga och ett "Vafanhållkäften!"-svar, pajas-domaren tultar fram och medlar, Fredrik gastar på, helt inne i sin Torsten Flink-bubbla, segerviss och stolt, innan fjortisen levererar dräparen "Vem tror du att du är, Lehmann eller?" och Fredrik tystnar. Vad svarar man?


Barnes Utd - Motståndare 0-3

Vi som ska sparka boll på onsdag, vi.

18.45 Olovslunds IP 1.

Anmälan via kommentarer.

Ett dagen efter-samtal på kontoret

I en kontorslokal på Birger Jarlsgatan, torsdag morgon kl. 09.03. Martin stolpar in på Johans kontor med en kaffe i handen, aningen andfådd efter tjugometerslöpningen dit. Han är mycket nyfiken på hur det gick i gårdagens korpfotbollsmatch mot Sältik, där Johan gjorde utomhusdebut i Barneströjan. Själv missade Martin matchen eftersom han gick en kurs i Sydindisk matlagning. Martin är 34 år. Då kan sådant hända. Observera att Johans svar ska läsas med grov Hässleholmsbrytning.

M: ”Nå, hur gick det igår?”
J: ”Alltså, du ska få den korta versionen.”
M: ”Ok.”
J: ”Jag satt på tunnelbanan. Men det var stopp vid Hötorget.”
M: ”Just det, läste om det i morse. Nån snattare som tagit sig ner på spåret så de fick bryta strömmen en halvtimma eller så.”
J: ”Jaså? Jaha. Ja, hur som helst så stod ju tåget still en evighet, så jag blev ju rejält sen till matchen.”
M: ”Ajdå.”
J: ”Jag sprang hela vägen från tunnelbanan och kom till planen fem minuter för sent. Fast matchen hade inte börjat ännu.”
M: ”Wow. Vilken tur.”
J: ”Ja, jag bara såg några killar med svarta tröjor utan målis och ropade ”Barnes?” och när de nickade ställde jag mig i mål.”
M: ”Härligt.”
J: ”Ja, men sen så försökte jag räkna ihop hur många vi var och fick det bara till fem utespelare fast en av backarna, han från Blekinge, sa att vi var fullt lag eftersom vi lånat in en kille.”
M: ”Hmm.”
J: ”Då visade det sig att killen stuckit och vi stod maktlösa och såg honom springa iväg upp över kullen. Inte så kul, med tanke på att motståndarna i töntiga kolonialvarutröjor hade minst två avbytare.”
M: ”Sjukt! Men vi skulle ju vara fullt lag enligt listan på bloggen?”
J: ”Jo, tio minuter senare kom i alla fall en kille till – som jag också kände igen sen inomhusmatchen i höstas. En liten skev kille.”
M: ”Aha. Jonas.”
J: ”Ja. Han hade suttit fast ännu längre i tunnelbanan.”
M: ”Vilken soppa. Hur slutade matchen då?”
J: ”Vi vann. 2-1. Vi var grymma. Blekingekillen gjorde ett mål, sen gjorde nån annan det andra. De fick in ett tröstmål i slutet.”
M: ”Attans vad trevligt.”
J: ”Ja. Men nu får du gå härifrån. Jag ska plöja i mig en hel spettekaka till frukost.”
M: "Okej. Bra jobbat i alla fall!"
J: "Gå nu."

Säsongens första Funky Bunch!

Onsdag 18/4, kl. 19.30.

Anmäl er via kommentarer nedan.

Utomhuslaget 2007 - uppdaterat

Barnes United spelar utomhussäsongen 2006 i division 3 norra. Speldag är onsdagar. Fullt schema kommer snart. Tills dess kan ni beundra laguppställningen nedan.


Truppen 2007:

Mattias J (Tung mittfältsrese med smort munläder.)

Patrick A (Nyförvärv från Dynamo Filmhuset. Finspångsbördig dribbler med vass vänster.)

Martin W (Spelförstörande coach och lagpappa.)

Kalle E (Toppjagande, skottvillig terrier.)

Fredrik R (aka "Väggen". Stolparnas Fadde, lika omutlig som Grobbelaar.)

Ville M (Om inte ett kärnkraftverk så iallafall ett Duracell-batteri. Löpvillig striker som ansluter i slutet av april.)

Magnus R (Backveteran med såväl teknik som pondus. Kör bussen.)

Jonas Ö (Irrationell ytter med rappa fötter. Man vet aldrig vilket håll han drar åt. Eller om han ens dyker upp.)

Anders S (Lagets hjärta. Troligtvis den som gjort flest matcher i Barneströjan. Giftig framåt, bergsäker bakåt.)

Speks-paketet (Ynglingen och tillika körkortsinnehavaren Erik och hans vänner. Ibland kommer en, ibland kommer tre. Och som grädde på moset följer det ibland även med en äkta fotbollsfarsa med stollig mössa.)

Johan O (ännu en driven skåning. Precis som Patrick värvad från Dynamo Filmhuset. Bor på promenadavstånd från Abris och har därmed inga ursäkter. Någonsin. Dessutom målvaktskunnig för de gånger då Fiffans faderskapsplikter omöjliggör medverkan.)

Bjarne (Nyförvärv från Mattias J's revisorstall. Bollsäker, tung och trygg.)

Michael (Nyförvärv från London. Resolut mittback som beräknas tillföra såväl stabilitet som brittisk terriermentalitet.)

Robin (grusrädd dribbler som till sist tagit sitt förnuft till fånga.)

Nille (Ännu en veteran som öste in mål i Barnes-tröjan redan debutsäsongen 2000. Sju år senare är han still going strong.)

Avbräck:
Robert B (Skadorna satte till sist P för vår egen John Terry. Vi önskar Robert lycka till i säkerhetsvaktandet och hoppas få se honom muttrandes taktiska tips från långsidan.)
Viktor E (Anledning oklar. Oavsett vilket är det en tung förlust. Vi får helt enkelt hoppas att någon annan av bröderna E tillbringar försäsongen med att trycka i sig gröt och tar över platsen som rysk mördare på mittfältet.)