Match onsdag. Klockan 18.

Anmälan via kommentarer.

Asia Carrera - Ginger Lynn 0 - 0

Jaha, så var det match igen då. Onsdagskväll och solen var på väg ner bakom träden, planen dammade och MM blåste för avspark. Bottenmöte i gruskorpen. Man kan ju med dessa förutsättningar tänka sig en bedrövlig sparka-å-spring-tillställning med ett antal "Bra tänkt!" efter att nån pangat en tremeterspassning till inkast 40 meter bort, men icke! Barnes spelade bra! Motståndarna spelade inte alls dock. Krakarna blev tämligen tidigt förpassade till sitt eget straffområde och där skulle de få hålla till resten av matchen. Barnes spelade runt bollen, ivrigt påhejade av vår egen britt, Michael, och passningarna gick rätt ofta fram för vi spelade enkelt, till närmsta man nästan, och de vitklädda motståndskrakarna, de fick bara jaga och försvara. Efter en mållös första halvlek hade inte Barnes målvakt behövt göra ett endaste ingripande. Tur det, kanske, han var ju i ärlighetens namn inte särskilt bra senast. Nåväl, pausvilans samtal präglades av två saker:

1. En gnagande oro. Vi gjorde egentligen inget fel, men vi skapade närapå inget heller...

2. Vem har gnagt på Anders sko?

Andra halvlek. Missmodigt fortsatte Barnes dominera tillställningen. Missmodigt fortsatte motståndarna försvara sig. Bubblan som på bubblors typiska manér spricker verkade aldrig ge vika. Och när slutet av andra halvlek närmade sig kändes det som om Barnes spel var som när man kommer hem från krogen och det är porr på tv:n. Man tajjar, men det går rejält segt och det känns inte så kul. Och när lebbscenen aldrig tar slut slocknar lågan och man vänder ryggen till och drar filten över axlarna och slocknar. Nu håller givetvis inte rapportförfattaren på med sånt där tv-tittande, det var mer en illa vald metafor. Men igår var Barnes en samling vin-ballar som spelade 0-0 mot ett sämre lag. Vi stod upp hyggligt, vi var inte stenhårda, men hårda nog att genomföra det vi skulle genomföra, men som sagt, själva schvungen saknades. Och utan schvung blir det inte många barn gjorda.

Lite kallelseinformation.

Tydligen hatar Gmail Barnes. Eller i alla fall så hatar Gmail mail från coachs Hotmail-konto. Så ni Gmail-brukare, kolla er bulk/junkmaillåda. Där lär ni hitta kallelserna och kan lägga till avsändaradressen som säker. Eller så kan ni kolla bloggen. Senast dagen innan match ligger anmälningslistan där. /coach

Ny match, nytt lidande?

Onsdag 22/9. 19.30. Denna gång mot tabelljumbon Petrograd Pistons. Ni vet, de som gjorde matchens enda mål på en sjukt billig straff (för en gångs skull INTE orsakad av Martin) i slutminut senast. Allt annat än vinst innebär kollektiv stupstock på plattan. Och, ja, man anmäler sig genom att kommentera.

Dubbelreferat i fiskformat.

Det blev en riktig surströmmingspremiär för Barnes i onsdags. Egentligen var det samma visa som sista matchen innan sommaruppehållet, fast det kändes viktigt att få in en annan fiskreferens än den eviga torsken i referatet. Och visst var det som att hela laget hade legat och ruttnat i värmen under sommaren. Trötta ben. Tröga hjärnor. Fyra veckors Sangriamarinad har uppenbarligen inga positiva dopingeffekter.

Hos Xaar Jet var det raka motsatsen. Plötsligt hade vi tre vindsnabba anfallare mot oss. Och då kan ni ju själva räkna ut hur det gick. 1-4. Kramp och ångest.

Och om någon undrar efter den uteblivna matchrapporten från sista matchen innan sommaruppehållet så kommer ett snabbt koncentrat här. Vi torskade med 3-0, eller var det rent av 4-0? Vi var med nöd och näppe fullt manskap – i alla fall fem minuter in i matchen – och Martin stod i mål. Det kanske han inte ska göra om man kan undvika det. Eller så var det kanske målishandskarna av märket ”Calcio” som ställde till det? Men vad begär man för 60 kronor hos lokala cykelhandlaren på Kungsholmen (som även säljer benskyddet ”Brolin”, paketerat i en liten bit gulnad kartong som pryds av en bild där den runde, äppelkindade lille dribblern gör en piruett i landlagströja)? En slemmig jävla torsk blev det i alla fall. Där också.

Slutligen kommer detta torftiga komboreferat att avrundas med lite allmänna tankar.
Varför är vi alltid så få? Än en gång var vi med nöd och näppe fullt lag vid avspark. Vi måste få in mer folk i spelartruppen. Värvningssäsongen är härmed officiellt invigd. Sedan kanske vi måste se över någon form av taktik. Vi hamnar allt som oftast i en märklig situation (också kallad ”Moment Barnes”) som närmast kan beskrivas som backlinje och anfall men inget där emellan. Ett förslag är att låta någon ta en mer aktiv kaptensroll. Och som förslag där kan bloggen genast nämna det brittiska nyförvärvet Michael. Om det funkar med svensk taktik i usla Manchester City borde väl det funka med brittisk dito i likaledes usla Barnes United? Dessutom känns det bättre om någon ryter på engelska. Mer regnig lördag. Mer glidtackling. Mer rött hår. Mer fisk.

Truppen.

Onsdag 15/8. Kl. 18.45.
Anmälan via kommentar.