Asia Carrera - Ginger Lynn 0 - 0

Jaha, så var det match igen då. Onsdagskväll och solen var på väg ner bakom träden, planen dammade och MM blåste för avspark. Bottenmöte i gruskorpen. Man kan ju med dessa förutsättningar tänka sig en bedrövlig sparka-å-spring-tillställning med ett antal "Bra tänkt!" efter att nån pangat en tremeterspassning till inkast 40 meter bort, men icke! Barnes spelade bra! Motståndarna spelade inte alls dock. Krakarna blev tämligen tidigt förpassade till sitt eget straffområde och där skulle de få hålla till resten av matchen. Barnes spelade runt bollen, ivrigt påhejade av vår egen britt, Michael, och passningarna gick rätt ofta fram för vi spelade enkelt, till närmsta man nästan, och de vitklädda motståndskrakarna, de fick bara jaga och försvara. Efter en mållös första halvlek hade inte Barnes målvakt behövt göra ett endaste ingripande. Tur det, kanske, han var ju i ärlighetens namn inte särskilt bra senast. Nåväl, pausvilans samtal präglades av två saker:

1. En gnagande oro. Vi gjorde egentligen inget fel, men vi skapade närapå inget heller...

2. Vem har gnagt på Anders sko?

Andra halvlek. Missmodigt fortsatte Barnes dominera tillställningen. Missmodigt fortsatte motståndarna försvara sig. Bubblan som på bubblors typiska manér spricker verkade aldrig ge vika. Och när slutet av andra halvlek närmade sig kändes det som om Barnes spel var som när man kommer hem från krogen och det är porr på tv:n. Man tajjar, men det går rejält segt och det känns inte så kul. Och när lebbscenen aldrig tar slut slocknar lågan och man vänder ryggen till och drar filten över axlarna och slocknar. Nu håller givetvis inte rapportförfattaren på med sånt där tv-tittande, det var mer en illa vald metafor. Men igår var Barnes en samling vin-ballar som spelade 0-0 mot ett sämre lag. Vi stod upp hyggligt, vi var inte stenhårda, men hårda nog att genomföra det vi skulle genomföra, men som sagt, själva schvungen saknades. Och utan schvung blir det inte många barn gjorda.