Like water in your hands

Det är väl fullständigt otroligt vad tjejer ska krångla när det handlar om hämtmat. Man orkar inte köpa och laga käk så man beslutar sig för pizza (och kommer överens om att skärpa sig med kosten, "vi måste börja äta nyttigare från och med imorgon, skicka pizzalistan nu är du snäll") och snabbt bestämmer man sig för kebabpizzan och sen är det tjejens tur. När man ringer skäms man. "Hej, en kebabpizza och en orientale...ja...fast utan champinioner och med fetaost istället...just det...och sen gul paprika också...bli inte arg, det är tjejen som...jaja, förlåt, ses om tio".

För att inte tala om sushi. "En elvabitars. Plocka bort allt och ersätt med följande: (och här börjar en komplicerad botanisering i japansk matkultur som jag inte tänker redogöra för men när man rett ut allt med stackarn på sushin så lovar man sig själv att detta var sista gången, nästa gång beställer hon sitt och jag mitt)".

Domaren i vår match, han är den där snälla typen som utan att klaga krånglar med pizza- och/eller sushin helt obehindrat hemma. Och blir det fel knallar han tillbaka och försöker byta. Han vill inte vara något annat än snäll. Bråk är det värsta som finns. Så fatta vilken solklar straff det var när han ilsket blåste i pipan efter att Kalle blev nerkapad i andra halvlek. Domaren tvekade inte en tiondel. Kalle låg i gruset med ilsket värkande ben. Målisen, som låg bakom kapningen, slog ut med armarna: "Määh, det var ju på bollen!". Domaren: "Du, det var det inte!".

Innan straffen dominerade Barnes. Kanske inte som förra matchen, men så mycket går det inte att dominera igen. Men ändå, vi var helt klart bästa laget. Stabilt hem, backflykten till trots. Anders var enda ordinarie försvarare, men Tobbe och Robin och lite då och då Kalle och Calle (och fan vet om inte Kosse var bak nån gång också...möjligt) såg med den äran till att allt var lungt hemåt. Framåt: åter många missar. Alla spelar verkligen bra fram till sista sparken. Och sen...hm...kanske att det blir för trångt. När vi rullar upp jättebra anfall backar motstånd hem och det blir för tjockt för att kruta in den. Jag vet inte.

Mitten av andra: Inlägg mot Fiffan i Barnesmålet. Situationen blir strulig och han hamnar på mellis. Bollen passerar honom och med hjärtat i halsgropen ser han sig om. På mållinjen står Anders, Calle och Kalle. Vilket försvar! Kalle tjongar bollen högt över eget mål just innan mållinjen. Hörna resultatlös, vi vänder snabbt och efter en helt genial djupledspassning rusar Kalle fri mot deras mål. Kapning. Straff. Christian.

Efter ledningsmålet lugnade vi oss. Spelade av matchen. Inget farligt fick hända. Och så gick det till när vi tog säsongens första trepoängare. Lugnt och fint.

Torsdagens målsprutor

Match 18.45 torsdag 28 maj.
Anmälan via kommentarer.

1 2 3 Stop

Typ 40 grader varmt. Kosse fett stressad. Har vimsat runt stan, speedad som en fjortis på roppe och folkbira i två timmar. Frågar sig fram: "Fatta shunnen, a fucking jävla internetkafé?". Huvudskakningar tillbaka. Bilar överallt. Bussar. Folk. Kosse fett törstig. Till slut ser han en skylt: Internet Cafe. Rusar fram. Kryssar mellan indierna. Sandalerna klapprar mot jorden.

Dörren slås upp: Mr Vinjay hoppar till. Under tolv år har han ägt sitt internetkafé. Innan dess sålde han skräddarsydda skjortor i samma lokal. När skräddaren dog i en trafikolycka reade Mr Vinjay ut alla skjortor och sålde mönstren plus symaskiner och saxar dyrt och för pengarna investerade han i ett par datorer. Då han var en av de första i Goa att förstå vikten av runkbås i samband med datoranvändande växte inkomsterna snabbt. Snart hade han över 50 olika enheter. Egen server. 20 runkbås i sepparat rum, 30 vanliga platser frontade. Nu stirrade han på en lång gåsapåg som stank svett. Ynglingen var dessutom helt gul. Försiktigt frågade han, "Hello, Mr, what can I help you with?" Gåsapågen nös.

Kosse fett stirrig. Krockade med ett fucking jävla kryddstånd just innan internetkaféet. Fett med gurkmeja i snoken. Men nu: äntligen framme. Pumpen bultade som en technolåt. Kliade i näsan. Måste nysa. En indier bakom disken sa nåt samtidigt. Kosse: "I want to borrow your dator! I pay!". Hela fucking huvudet snurrade.

Mr Vinjay trodde inte sina öron. Svarade förnärmat. "Who do you take me for? You want to borrow my daughter? Mr, let me explain. This is an internet café. You rent a computer for half an hour. Now get out of here!"

Kosse fett lack på gubben. Torkade sig under näsan. "Yalla gubbe, I play for Barnes football club in Sweden. I must check result! I'm the...I'm the fucking jävla anfallare and without me they dont score! Understand?"

Mr Vinjay begrep verkligen ingenting. Han tog upp ett cricket-trä från en hylla vid sitt skrivbord. Bra mot slödder. "You want to score with my daughter and Barnes want to score in football? Let me tell you one thing, mister. No one will score! Barnes wont score, they wont even hit the ocean from a boat with a ball. And you, Mr..."

Mr Vinjay drog in luft i lungorna. Kosse förvånad över shunnens utbrott. "You wont score either! The only one who scores is me when I showel up this bat in your Swedish arse!"

Goa. Bruna gator. Gult gräs. Pressande värme. En miljon människor med en miljon ärenden. Allting, varenda litet ljud varje liten människa gör växer tillsammans ihop i ett öronbedövande larm. På detta bilar. Bussar. Moppar. Allt snurrar. Kosse, panerad i snor och gurkmeja mitt emot mr Vinjay i ett internetkafé. "So you say the result was zero - zero?". "Yes", svarade mr Vinjay, "zero - zero: draw".

Just innan Kosse stängde dörren efter sig vände han sig om och log. Ett närmast finurligt leende spred sig över hans ansikte. "Goa gubbar!", sa han. "Barnes dont score without me". Därefter bubblade ett hysteriskt skratt upp. Åter trevade mr Vinjay efter sitt cricket-trä.



Matchsammanfattande videolänk (Barnes är det anfallande laget i samtliga klipp):

"Hörru domarn, haru nån gång låtit skinkorna smaka på en Toyota Atlet?"

Dubbelrapport i miniformat:

Match 1. Ganska händelselös historia som utvecklades till skogstokig Hawaiifotboll i slutet. Motståndet kändes ungefär som lagen vi mötte förra säsongen, fast då hade vi vunnit. Nu kroknade vi tidigt och hade på tok för dålig skärpa i såväl uppspel som avslut.

Match 2. ICA-gänget från tidigare säsonger hade kickat några av grabbarna från ostdisken och ersatt dem med ett resligt gäng från lagret. Många var de också - samtidigt som Barnes led med en ynka avbytare, stoltserade Icander (minns någon honom? Janne? Fredrik?) och hans mannar med två fulla lag. Klassiska Barnesodds, alltså. Och det började ganska klassiskt också. Böljande och dåligt spel från båda håll, fast med den lilla skillnaden att motståndarna skickade upp sina lagerresar i hög press från första början. Vilket dessvärre också belönade sig. Efter en tilltrasslad situation dukade domaren under från de överliggande hoten om en gaffeltruck uppkörd i gryngången och gav lagerförmännen en ytterst billig straff. Barnes tredjemålvakt (aka coach) gick åt rätt håll men med en stelopererads hastighet. 0-1. Sedan är det inte mycket mer för publiken (Succé-Eriks syrra) att roas av. Fåtaliga målchanser åt båda håll. Dock ännu färre framåt än bakåt. I slutet handlar det bara om att rensa loss, då ett tröttkört Barnes inte mäktar inte ta sig över mittlinjen. Sur torsk, men vi förtjänade inte mycket mer heller. Säsongsstarten har lämnat mer att önska från bra precis alla lagdelar. Fast, det är klart - vi har inte släppt in ett enda spelmål ännu. Å andra sidan har vi inte gjort några mål framåt heller. Alls.

14 maj 2009 - vi som ska bärga årets första trepoängare

Match torsdag kl. 18.45.

Anmälan via kommentarer.

Torsdagstruppen 7 maj

Vi som är med och spöar Sältik kl. 18.45.
Anmälan via kommentarer.