Söndagsstek? Nej, söndagsstryk!

Rubben syftar alltså på motståndarna. Vi ämnar såklart vinna.

Matchstart 18.45. Ta med vit tröja för säkerhets skull - motståndarna är Milanekiperade.

Anmälan genom kommentar.

BraveheartBarnes på söndag

18.10.

Anmälan genom kommentar.

Pepplänk

Matchrapport för fotbollslaget Barnes United

Dessa 17-åringar med sydeuropeisk härkomst lyckades alltid komma 3 mot 2 - och då small det till.
De hade bra skott - och jag var helt chanslös.

Vi hade dock möjlighet att kontra i dessa lägen - vilket vi gjorde, ofta i ledning av Kungen.

Jag slarvade dock lite i målet men detta räddades upp av ett klassiskt Barnes-mål som bäst liknas vid flipperspel.

Vi vände 1-3 till 3-3 och var nöjda när slutsignalen ljöd - i samma sekund skrek våra motståndare, som alla hade tourettes - "jävla mammaknullare"

Slut.

/Johan

2010-talets första Barnes.

17.35 på söndag.

Anmälan via kommentarer.

Ny Barnes Utd-profil på TV 4!

Efter Oscars medverkan i gårdagens Postkodmiljonärsduell på TV 4 har gratulationerna strömmat in på vår mejl. Med nerver av Barnes-stål lirkade han sig förbi fråga efter fråga innan han till sist föll just innan mållinjen. "I vilken kroppsdel finns papillarmuskeln?", frågade hår- och tvålfagre Rickard Sjöberg och vår Barneshjälte svarade "Ansiktet" och inte "Hjärtat" och för en kort sekund föll världen samman, luften ur alla bollar pös ur och Lisbeth Åkerman läste nyheter med spenat mellan tänderna. Men så sms:ade Kapten Martin "Så jävla Barnes! Fan vad äkta!" och plötsligt föll poletten ner. För allt stämmer ju, i Barnes vinner vi inte. I Barnes står vi utanför vinnarcirkeln. Inga knäpper kort på oss och inga starka armar finns för att hissa oss. Also-ran kallas vi. Galopphästar som inga spelar på, men som måste finnas för de snabba hästarnas skull, de ska ju ha några att galoppera förbi. Also-ran.

Men ändå. Sällan har en Barnesare blivit så folkkär som vår Oscar och här följer ett uttdrag från mejlskörden:

Käre Oscar. Tack för en härlig och spännande TV-stund. Jag var själv med i TV 4 för exakt 4 år och 10 månader och 16 dagar sedan och jag minns förtfarande det förföriska ljuset från strålkastarna. Aldrig har jag levt så mycket som just då. Men när lamporna slocknade (satt jag kvar i Parlamentet-studion och ville inte gå därifrån och ett visst tumult uppstod vid stängningsdags på TV 4, som vi inte behöver gå närmare in på) återstod blott tomt mörker. Jag bröt upp och flyttade till Hornstull. Jag inredde min nya lägenhet exakt efter Ledaryds Spättekakefabrik. Jag närde fyra hönor så jag alltid kunde få färska ägg. Numera gräddar jag spättekaka hemma och sköter om hönorna och har vant mig vid att sitta på fel sida TV 4-kameran. Ett nytt liv.

Mvh Anders

Bild: Anders just i färd med att kolla om några nya ägg är på gång.

Oscar, vår hjälte! Drog omedelbart ihop ett törstigt gäng och satte igång firandet. "En efterträdare till TV 4-Anders är kommen!", skrålade vi på tunnelbanan på väg in på Fridhemsplan. Jag blev uppfylld av en stark känsla av godhet och ramlade ner på Daglivs där jag försökte stoppa jackan full av färsk fisk. "Jag ska mätta alla hungriga munnar", skrek jag till Securitasvakterna som slet av mig jackan och tröja innan de slängde ut mig. Efter denna uppvisning av maktmissbruk ville jag demonstrera mot polisbrutaliteten och beslöt mig för att bajsa i Kronobergsparken, som en symbolisk handling. "Jag bajsar på polisen huvud", gastade jag triumferande och sen halkade jag, slog en kullerbytta framlänges nedför slänten mot Kronobergsgatan med byxorna runt vristerna, fastnade på ett elskåp och slet i panik av mig byxor och rusade mot tunnelbanan. Utmattad kom jag hem 45 minuter senare efter firandet av Oscar på TV. Har för mig jag mötte Örtis någongång under kvällen också.

/Johan

Bild: Johan i väntan på tunnelbanetåget mot Alvik

Avslutningsvis en hälsning från Örtis också:

Oscar! Fan va bra du var på tv! Grymt spännande! Tyvärr missade jag slutet. Satt hos Martin och kollade, men tvingades hastigt lämna hans varma boning då magen kukade ur. Insåg på väg mot t-banan att jag inte skulle kunna hålla mig hela vägen hem och uppsökte ett trevligt elskåp att klossa bakom. Mitt när det var som mysigast blir jag plötsligt överfallen! En vrålande best kom rullandes mot mig och jag flydde hals över huvud upp i närmsta träd. Som ni vet lider jag av svan- och hästfobi och detta monster var absolut en svan eller en häst och jag är ju så rädd och liten. Nåväl. Väl i trädet hade jag dock utmärkt insyn i lägenheterna på andra våningen och jag kunde njuta av ett riktigt spännande avsnitt ur den nya Wallander-serien som Canal Plus börjat sända.

Hälsningar Örtis

Bild: Örtis ser på Wallander