Kenta vs Stoffe

Snabbrapport Bira Bois - Barnes Utd:

Vi kan inte riktigt förstå hur vi blev utspelade av det här gänget förra gången. Visst, de började som de flesta lag vi mött - med hög press och ettrig forechecking. Men Barnes bet emot och radade upp rappa tremanskontringar. 1-0 blev 1-1. Spridda klagorop hördes från motståndarsidan. Golvet började bli halkigt av svett efter bara fem minuter spelade. Någonstans här kom insikten: "herregud, de är ju egentligen precis lika trötta, gamla och sega som vi. Nu kör vi!" Och när tempot hålls på denna tämligen makliga nivå, då kan till och med Barnes hänga med. Vi var nätt och jämnt fullt lag - motståndarna likaså. Inga avbytare, inget tjafs. Bara att hushålla med resurserna och inte bli övermodiga.

Det måste ha varit lite som att se två gamla a-lagare på Broder Tuck, Dovas eller något annat hak av tveksam klass råka i luven på varandra. Det blir liksom aldrig riktigt farligt, båda de trätande är på tok för trötta och sliriga för att kunna utgöra något verkligt hot. Och i slutet sitter de och kramas, dunkar rygg, ber varandra om ursäkt och skramlar ihop till en sista gemensam Mariestads.

När slutsignalen ljöd hade Barnes tappat 1-2 till 2-2. Men det var nog ganska fair. De var tekniskt vassare, vi var - tro't eller ej - aningen piggare. Faktiskt.