Barnes pressade serieledarna men föll på målsnöret
Det ska sägas direkt; kämpainsatsen var det inget fel på. Erkänt luriga Super Subs FF är inget lag man kan säkerspela mot och det var alla medvetna om. Det sprangs och kämpades, men slutade ändå med en neslig 1-2-förlust. En av förklaringarna kan vara att vi än en gång vaknade för sent.
För det var tveklöst Super Subs som höll i taktpinnen under hela första halvlek. Eller, rättare sagt, de anpassade sig efter vår uppställning och lyckades direkt få rejäl press. Framför allt hade vi svårt att täppa till på kanterna och sjönk mer eller mindre omedvetet långt ner i banan. Precis som Super Subs ville. Därför kom deras mål inte som någon direkt överraskning; två välriktade skott efter tilltrasslade situationer och vi gick till halvtidsvila efter att ha plockat bollen ur nätmaskorna lika många gånger.
Efter ett kort taktiksnack som mest gick ut på att täppa till i mitten och låta yttermittfältarna stå för pressen framåt, samt några smärre positionsjusteringar, gick ett helt nytt Barnes ut till en andra halvlek.
Men den nya taktiken förändrades matchbilden avsevärt. Nu var det Barnes som hittade runt på kanterna och Super Subs som fokuserade spelet kring en rejäl försvarsrektangel. Men avsluten lös likförbannat med sin frånvaro. Ett stolpskott var det närmaste vi kom tills Jesper drog iväg en låg, hård hörna mot första stolpen där Ville fanns. Ställningen var plötsligt klart bättre 1-2 efter att motståndarmålisen på egen hand slungat in bollen i mål. Nu var det bara framåt som gällde. Pressen från Barnes var närmast hundraprocentig, men det ville sig inte. En sen lobb strax ovanför ribban blev på något sätt symbolisk för hela matchen. Så nära, men ändå så långt ifrån.
Manskapet var hur som helst rejält. Inte mindre än fyra avbytare kunde vi stoltsera med. Laguppställningen såg ut ungefär så här: MV Fredrik, B Jesper, Robban, Anders, DMF Jonas K, Ville, MF/FW Jonas Ö, Martin, Johan, Karl, Kristofer. På något märkligt sätt verkar dock Barnes ständigt hämmas av att ha rejält med folk på bänken. Vi har svårt att få bytena att flyta på, vilket ställer till en viss oreda. Kanske är detta något vi bör försöka strukturera upp i fortsättningen? Dock ska det understrykas att det faktiskt var serieledarna vi mötte. Fortsätter vi spela så här (fast med aningen fler avslut), så kommer vi garanterat att plocka en hel del poäng under de återstående matcherna.
För det var tveklöst Super Subs som höll i taktpinnen under hela första halvlek. Eller, rättare sagt, de anpassade sig efter vår uppställning och lyckades direkt få rejäl press. Framför allt hade vi svårt att täppa till på kanterna och sjönk mer eller mindre omedvetet långt ner i banan. Precis som Super Subs ville. Därför kom deras mål inte som någon direkt överraskning; två välriktade skott efter tilltrasslade situationer och vi gick till halvtidsvila efter att ha plockat bollen ur nätmaskorna lika många gånger.
Efter ett kort taktiksnack som mest gick ut på att täppa till i mitten och låta yttermittfältarna stå för pressen framåt, samt några smärre positionsjusteringar, gick ett helt nytt Barnes ut till en andra halvlek.
Men den nya taktiken förändrades matchbilden avsevärt. Nu var det Barnes som hittade runt på kanterna och Super Subs som fokuserade spelet kring en rejäl försvarsrektangel. Men avsluten lös likförbannat med sin frånvaro. Ett stolpskott var det närmaste vi kom tills Jesper drog iväg en låg, hård hörna mot första stolpen där Ville fanns. Ställningen var plötsligt klart bättre 1-2 efter att motståndarmålisen på egen hand slungat in bollen i mål. Nu var det bara framåt som gällde. Pressen från Barnes var närmast hundraprocentig, men det ville sig inte. En sen lobb strax ovanför ribban blev på något sätt symbolisk för hela matchen. Så nära, men ändå så långt ifrån.
Manskapet var hur som helst rejält. Inte mindre än fyra avbytare kunde vi stoltsera med. Laguppställningen såg ut ungefär så här: MV Fredrik, B Jesper, Robban, Anders, DMF Jonas K, Ville, MF/FW Jonas Ö, Martin, Johan, Karl, Kristofer. På något märkligt sätt verkar dock Barnes ständigt hämmas av att ha rejält med folk på bänken. Vi har svårt att få bytena att flyta på, vilket ställer till en viss oreda. Kanske är detta något vi bör försöka strukturera upp i fortsättningen? Dock ska det understrykas att det faktiskt var serieledarna vi mötte. Fortsätter vi spela så här (fast med aningen fler avslut), så kommer vi garanterat att plocka en hel del poäng under de återstående matcherna.
posted by Barnes United at 8/19/2005 10:46:00 fm
3 Comments:
kruxet med byten och antal avbytare är väl kanske att fotboll inte är hockey. man kan inte kuta in och jobba allt vad man pallar och trettio sekunder senare springa och byta, snorig och jävlig. det handlar ju så mycket om att springa utan boll, dra i sär försvar, markera, ta djupledslöpningen i korridoren osv osv...de spelare som inte ville byta gjorde väl egentligen inget fel, problemet var snarare
1. de fyra avbytarna.
2. vi låg under.
så 1. det händer inte så ofta att det är fyra avbytare och man kan ju inte direkt säga till folk att de inte får komma på match...inte mkt att göra åt detta problem. eller?
och 2. I och med underläge framkallas så klart en frustration, särskilt som avbytare. man vill in och göra mål, kort sagt. och exakt samma frustration präglar de på planen. eftersom vi inte kommer att förlora fler matcher denna säsong löser sig det problemet av sig självt.
...och därmed slänger vi på målisen kaptensbindeln till nästa match. Well spoken, keeper.
ehrm...nog för att jag är gammal och klok, men kapten är inget för everton-målisar. normalt är det någon gråsprängd och halt stackare i backlinjen som står och berättar roliga historier med domaren innan match.
Skicka en kommentar
<< Home