Hemtrevlig 3:a säljes. Visst renoveringsbehov.

Otroligt långsökt...men är inte Barnes Udt lite som en lägenhet? Städad och putsad inför helgens visning. Snart skall nittiotre par 34-åringar träda in och killarna ska knacka på dubbelgipsväggarna och sen ska killarna (igen, eftersom även killar är intresserade av inredning) rynka på näsan åt det hemska kaklet på muggen och tjejerna står redan på muggen för att det första de kollar är plats för skötbordet till den ofödde, men påtänkte lilla bebisen - med redan färdigt arbetsnamn, trots brist på sperma som träffar ägg...men allting ligger utstakat för våra nittiotre par i alla fall. Barnes Utd välkomnar, som sagt. Vi ser okej ut. Vi kan bli dyrköpta. Inga skavanker är ännu påträffade och ändå har visningen pågått en kvart. Små belåtna leenden börjar infinna sig på 186 läppar. Mäklaren, som står där med papper i sina svettiga händer, börjar känna en hoppfull låga tändas. Nåväl - ingen idé att slappna av än, behåll blompinnen i röven - då är ryggen rak! När nästan halva visningstiden har passerat börjar det mumlas pengar från några av paren. Mäklarens mungipor börja rycka. Men vad händer? Helt plötsligt strålar solen i genom fönstren och en liten missfärgad fläck i taket avslöjas. "Är det fukt däruppe?", undrar en glasögonprydd äcklig bankbrud med skånsk dialekt och som ett skott tittar hennes glasögonprydda äckliga advokatkille också på fläcken och mäklaren hinner inte lugna, hinner inte dementera...fan! Målvakts-Fredrik hann inte kasta ut bollen inom sex sekunder, när han slängde upp bollen till anfallet blåste domaren (som var till förvilling lik Östen Warnebring) av och Barnes Udt:s argument "men va fan" bet inte på honom, frispark, ställa upp mur, kolla murens stolphörn, mål...va fan..."Öh, domarn, jag hade ju inte ställt upp muren ens!"..näpp...ett noll i arselet en sekund innan halvtid. Inför andra halvlek är det Jobba Jobba Jobba som gäller. Mäklaren vet att om denna lägenhet ska bli såld får inga fler fuktfläckar hittas. Upp med ytterligare en blompinne i röven, håll ryggen rak. Fem minuter hinner gå och sen är det dags igen. En norrlänsk hiphoppare med ironisk ishockeyfrisyr och hans norrlänska hiphopbrud med lika ironisk ishockeyfrisyr känner på golvplattorna bakom toastolen och visst, de sitter löst där, och de ruskar på sin huvuden så att nyckelkedjor och halsband och piercingar rasslar som väckarklockor och samtidigt i sovrummet avslöjas att parketten har ett par rejäla skönhetsfel, djupa revor under sängen...Två noll - pang, tre noll - pang...och Barnes är på knäna. Vår käre mäklare inser givetvis att slaget är förlorat, men man kan ju inte bara dra. Hur skulle det se ut, tänk att bara slänga alla papper som konfetti, släppa en brakskit och dra...nä, anfall är bästa försvar(...tjenare). Så med en på tok för spänd och gäll röst börjar nu vacker utsikt, fin tvättstuga, nära till buss att rabblas. Men bakom ryggen hittas ytterligare dåligt fogade klinkers av en Bruce-är-the Boss-typ från Väsby, nån dåre från Göteborg med en inte ett dugg ironisk ishockeyfrisyr flinar överlägset åt den usla avrinningen i badkaret, Barnes Utd ligger under med fem noll och det är tio minuter kvar...och vi orkar inte längre...vi tar slut...Jörgen Brink-slut.

Kristofer, Kalle, Anders och Fredrik. Kalles två brorsor. Vi gjorde så gott vi kunde. Vi höll stången lite drygt halva matchen, men motståndarna var många fler, yngre och bättre tränade. De anföll verkligen hela hela hela tiden. Dock, närkampsstatistiken vann vi! Torsk med 7-0 men ett par rejäla tryckare fick vi in och det kändes i alla fall skönt. Innan mäklaren låser dörren efter ytterligare en misslyckad visning står han/hon kvar. Lägenheten står tyst nu. Om man ser sig om, om man bortser från små löjliga saker är det inte dumt här, tänker vår vän. Alla fel kan ju fixas, allt som behövs är en okej King Cab-snubbe...nån som tar tag i skiten och styr upp det. En ny Kung.