Vi är för gamla för det här. 18 bevispunkter:

1. Villes uppvärmning. Armarna uppåt sträck, rakt hämtat från scouternas morgongymnastik anno 1932. Friska tag, flaggorna vajade!

2. Anders gnäller angående vår bloggs innehåll: "Man läser och läser, men det står ju aldrig något om matcherna. Det kan skrivas om något helt obegripligt och sen, längst ner, där står resultatet. Vad är det för rapporter egentligen? Ska det verkligen vara så?"

--- Matchen blåses igång ---

3. Fredrik i målet kan inte längre förflytta sig i sidled. När han snabbt ska ta sig från vänster till höger tvingas han använda ett rörelsemönster som i stort är hämtat från hur en bil fickparkeras. Långsamt fram, försiktigt bakåt...akta akta...fram lite...och lugnt och fint tillbaka...så! Under tiden har motståndare gjort mål och medspelare gjort kick off (0 - 1, första minuten).

4. Försvaret glömmer namn på egna medspelare: "...eh...eh...hördu...vad heter du nu igen...eh...akta rygg!"

5. Anders och Fredrik ligger placerade mitt i straffområdet i en lyteskomisk och dialektal röra. Viktor upplyser högen av armar och ben om att det just blev två - noll till motståndare. Högen hör inte utan fortsätter trassla in sig i varandra under Jonas Bergquistiska stönanden (0 - 2, 12e minuten).

6. Mittfält och anfall springer helt fel eller inte alls. Detta resulterar i ett par farligheter för Barnes ty passningarna är slagna i blindo och råkar av misstag hamna helt rätt.

7. En mistlur från ett buskage bakom motståndares mål ljuder: "BYYTÄÄÄ!!!" Det visar sig senare vara Robert som ligger och gastar. I halvtid kommenterar han gapandet: "Det gick bra så länge jag sprang rakt fram. Det var när jag skulle skjuta som det högg till i låret".

8. Ingen begriper att det är Robert som ligger i busken. Ungdomarna (Succé-Erik och Nicke) vittnade om en prunkande buske där en stor fot stack upp ur grönskan. Vi andra delade anekdoter om mistlurar från vår tid på sjön och njöt av den hemtrevligt snusdoftande sommargrönskan.

--- Andra Halvlek ---

9. I samband med att vi delade färdtjänst med domaren till matchen förstod vi att han var gravt synskadad. Detta fick oss att respektera och inte protestera mot den komplett felaktigt blåsta straffen för motståndare i början av andra halvlek. Förmodligen reagerade domaren på Viktors revirtänkande.

10. Straff: Fredrik blundar och rusar mot höger stolpe innan straffläggare för motståndare ens börjat sin ansats. Av pur förvåning bredsidar straffläggaren bollen 18 meter utanför vänster stolpe.

11. Vi byter trevliga anekdoter om missade straffar under VM 1958, varpå motståndarna är ofina nog att göra mål! Frågan kvarstår, vad hette Puskas radarpartner nu igen? Och vem sjutton slog insparken efter straffmissen? (0 - 3, 35e minuten).

12. Vi ser med stolthet hur ungdomarna (Succé-Erik och kamraten Nicke) fortfarande orkar springa.

13. Brödrarparet Viktor och Erik ser rött och kombinerar väggspel med tjurrusning med destination motståndarmålet. Bollen fastnar, Viktor och Erik fortsätter och likt två plogar skyfflar de undan allt och alla varpå Anders får skottläge. Blekinges säkraste högervrist dundrar in vår reducering och vi som minns varandras namn skakar hand och andra kastar hatten och ropar "Friskt humör!" (1 - 3, 42a minuten)

14. Vi berättar trevliga anekdoter för ungdomarna om hårda skott under VM 1958 och missar helt att motståndare gjort kick off efter vårt mål, gjort 4 - 1 och nu väntar på att vi ska göra kick off (1 - 4, 43e minuten)

--- Matchen blåses av ---

15. Vi ska tacka för god match, men ingen minns vad motståndarlaget hette.

16. Vi kommenterar att Robert är med i Aktuellt.

17. Alla hade sett Aktuellt. En fredag. Kl 21.00.

18. Ungdomarna (Succé-Erik och Nicke) uppträder artigt mot oss. Ville berättar anekdoter för dem efter matchen och de lyssnar uppmärksamt.

Moloket avslutar vi måndagens friskvård.

Barnes-profil i profil i Aktuellt!

Härvan kring de mörka sidorna i Barnes Utd växer, rapporterar frilansjournalisterna Lars Torngren och Beatrice Neugarten. Varför flyr Kungen plötsligt till sydamerika och byter namn? Varför eskorteras plötsligt Kalle till matcherna av sina bröder? Var är Jesper? Varför är lagkapten Martin luspank?

Den senaste i raden av skandaler skedde under helgen. Klicka på länken, spola fram exakt 18 minuter. Skrämmande tv-bilder:

http://svt.se/urlfiles/aktuellt/aktuellt2100fredag.asx

Femte raka för Barnes

En vecka försenad rapport.

Barnes match var precis som vanligt. Vi hade, tack vare Kjells offensiva talanger, en något mer positiv aura kring oss inledningsvis. Vi högg och vi pickade i motståndets spel och vi hade flera vassa målchanser. Normalt har vi ju ett - noll därmed, men denna match..näe...det stämde inte riktigt. Skotten satt inte. Och som ett brev på posten fick vi ett mål i arselet efter halva första. Trots vassa chanser att normalisera ställningen gick vi ändå till halvtidsvila med svansen mellan benen.

De var rätt bra, Jkipanfallet, eller vad de heter. De satte hårt mot hårt och de spelade klokare än Barnes. Exempelvis gjorde de ytterligare ett mål. Mot sådan taktisk list är det svårt att värja sig, det vet varenda fotbollsälskare. Att nyss nämnde Kjell, hemlånad från sydamerika, spottade och svor åt elak motståndare, fintade bort varenda rödtröja och gjorde årets snyggaste mål hjälpte oss föga. Vi var som vanligt denna kväll. Lite väl vanliga kanske. Vi satsade på köttmur, vi satsade på snabba anfall, vi litade på räddningar. Inget höll. Ibland håller det, då vinner vi med ett - noll eller två - ett, funkar det inte förlorar vi med samma siffror. Såna är vi. Kött och potatis med brunsås. Kaffe på maten. En grogg på fredagen.

Måndag 29/5. 19.30.

Anmäl gärna närvaro med kommentarer, gott folk.

Henke, kom inte hem!

Måndagens trupp. Anmälan via kommentarer.

DDR

Skumt att något som är under så pass stor kontroll kan barka nåt så infernaliskt åt helvete. Vi hade spikat igen ju. Det var nästan så att det kändes som vi spikat igen för gott. Hur länge höll vi nollan? Typ...130 minuter? Vi var omtalade av motståndare på internet, beryktade och fruktade. "Barnes Utd", skrev de, "de gör ett snabbt mål och sen möts man av en svartklädd köttmur". Perfasmurf!, sa vi glatt, satte en strut i mitten av första och murade upp den svartblänkande massan av pur list och hårdhet. Struten vår, för övrigt, var härlig. En retur på en retur på en retur på en retur. Succé-Erik och Ville, käftsmällar på läder, blodsmak och grus, "men det var var väl faaan", skrek nån, och till slut en befriande knock och så hade vi ett - noll. Fredrik, Viktor, Buss-Magnus och Anders gnuggade händerna här. Äntligen dags att samla trupperna. Äntligen dags att göra det vi är bra på. Att hålla nollan. BK Rally flyttade upp spelet. Fler av de gula följde med i anfallen. De slog inlägg och de försökte i djupet. De hade inte en chans. Någon tokfan försökte dribbla. Förbi Viktor. Smart kille liksom. När domaren blåste för halvtid borstade vi av oss dammet och smålog. Kontroll. Vi är sataniskt hårda. Vi är abnormt smarta. Vi är DDR.

Därefter rasade allting. Inte plötsligt och chockartat, snarare plågsamt och sorgligt. Egentligen kunde man se det från BK Rallys första anfall. Ett hårt inlägg eller ett löst skott, skit samma, Fredrik tecknar att den går långt utanför, han släpper den. Bollen tar i stolpen. Därefter följer missförstånd, markeringsmissar, bortslagna kontringar, missade positioner och lama skott. Och givetvis märkte BK Rally detta. Givetvis känner de hur vi håller på att tappa kontrollen och lika svidande glasklart känner vi samma sak. Men helt plötsligt för vi chansen. Ett lysande inlägg från Viktor når Ville och han klappar till och träffen är perfekt...men Rallys målis gör en enastående reflexräddning...och Rally kan fortsätta sitt mosande...

Ett - ett när det är typ tio minuter kvar. Inget att göra åt, killen fick en retur efter strul framför mål och kunde lätt näta.

Ett - två när det är typ tio sekunder kvar. Inget att göra åt, killen fick en retur efter strul framför mål och kunde lätt näta.

I ett moln av damm i solens bleka försommarkvällsstrålar föll DDR. Många var nog glada, de såg den onda svarta muren som ett hot. De brukade få se ett lag där alla jobbade hem, där alla tog sitt ansvar för att försvara en ledning och där anfall efter anfall nekades, som om det vore enfaldiga och dumma frågor: "Ursäkta, kära Barnes, är det okej om vi får göra ett mål?" ... "Vill du dö?", fick de normalt till svar. Men de sista tio minutrarna fick de se ett Barnes...som de inte visste fanns. Och det mest skrämmande är att det visste inte vi heller.

Laget. Måndag 15/5 2006.

Anmäl er via kommentarer.

Barnes möter kolonialvaror och vinner.

Varför de heter Sältik har vi ingen aning om. Än mindre förstår vi varför de spelar i röda t-shirts från en av Sveriges ledande livsmedelskedjor, där alla bär namn på olika varor. Men det är ju Korpen och då ska det vara lite konstigt.

Matchbild första halvlek: Chili passar Leverpastej. Viktor bryter och spelar Kalle som nästan får bollen på mål. Makaroner passar Purjolök. Robban bryter och rensar upp bollen till Erik som nästan får bollen på mål. Syltlök rullar bollen mot Hushållsost. Ville snappar upp bollen och lägger upp den till Martin som nästan får bollen på mål. Britten i Sältik åker ut. Anders åker ut. Barnes tröttnar på att spela 3-2-1 och lyfter upp en halvskadad Robban på topp med Kalle/Succé-Erik.

Paus. Målis-Fredrik säger att vi borde skjuta och göra mål. Sköt du ditt, säger alla utespelare.

Matchbild andra halvlek: Saltgurka och Wettexduk har slutat springa. Anders lägger enkelt bollen förbi dem. Succé-Erik fintar i sedled och får ut bollen till Ville som drar Hollandaisesås två gånger innan han levererar in bollen i boxen där Succé-Erik klackar förbi en chanslös Lättmajonnäs i målet. Ett-noll till Barnes.

En trebackslinje senare har Barnes täppt till och lämnat allt publikfriande därhän. Fokus läggs på en Norwegian Style defensiv som skulle få samtliga GIF Sundsvalls coacher de senaste tio åren (möjligtvis undantaget Norling) att drömma våta drömmar. Robbans vackra, ståtliga och ack så kraftfulla maslår har gått sönder så han får stå vid långsidan och muttra istället. Viktor styr sina bröder med järnhand och såväl Kalle som Erik ger allt i varje närkamp - vilket irriterar kolonialmännen rejält. Och snipp snapp så hamnar både Rödbetssallad och britten i skamvrån igen. Britten åker ut på livstid efter en andra känsloyttring och Barnes kan enkelt rulla boll på kanterna. Några halvchanser framåt följer innan Martin efter ett uselt inlägg åberopar Hin Håle och får ta plats bland syndarna vid långsidan. Rödbetssallad kommer in igen och det är fem mot fem. Sältik lyckas komma till sitt första hyfsat farliga anfall i andra halvlek, men det rinner ut i tomma intet och Barnes kan kontra. Kalle till Ville till Succé-Erik till Anders och två-noll är ett faktum. Två minuters Kalmar-tjongande följer innan domaren låter pipan ljuda.

Vi tackade för matchen, njöt av den ljumma kvällsluften och handlade på Vivo på vägen hem.

Barnes Utd - Sältik 2-0 (Succé-Erik, Anders)

Vi ska sparka fotboll på måndag, vi!

Match måndag 8 maj. Kickoff 20.15. Anmäl er via kommentarer.

Medvind för Barnes.

Barnes Utd tågade sannerligen man ur huse inför prestigemötet mot Västra Sidan. Brödrarskapet Kalle var där med sina hårda skallar, Speks lakejer slöt upp med sina snabba ben, radarparet Robert och Anders var där, mittfältsjihadarna med Ville, Martin, Jonas Ö kom, Fredrik med sina lager av vindbyxor och varma tröjor, Leif med sina bisarrt hårda skott...är det match mot Västra Sidan då jäklar! Sydamerikaexporten Jonas K/ Kungen/El Chele/Kjelle var även på plats, men en liten släng av malaria hindrade honom från spel. Jesper var väl den ende som inte var på plats, ety en middag med blonda tärnor i ljuva vårklänningar lockade mer. "Solbruna armar och solblekta ögonfransar", tänkte Jesper, "långt böljande hår och sommarängsparfym...nä, Västra Sidan får ursäkta, men jag stannar hos mina tärnor".

Å andra sidan hade vi en livs levande farsa med vid sidlinjen! Ni vet, en sån som står i varma kläder och hoppar lite jämfota i blåsten, en sån som har en mössa som inte finns längre, nån julklapp från nån moster 1979 kanske, och vad är väl Jespers middag bland tinnar och torn jämfört med en tvättäkta skjutsande hoppande farsa med skum luva? Det var som när man själv var liten och farsorna i laget turades om att skjutsa och man tittade lite på dem och tänkte att han, Berras farsa, han verkar kool/gammal/tjock/tokig/whatever. Barnes farsa var Janis (pappa till delar av Speks lakejer) och har man en farsa vid sidlinjen har man ett väldigt bra utgångsläge. Inbringandet av lugn och trygghet blandat med ett hedeligt snålblåsigt jävlaranamma är viktiga komponenter i gruskorpen, och bara skjutsande sidlinjesfarsor kan mana fram till sånt, det vet varenda grabb som har haft skrubbsår på knäna.

Matchen då. Trevande trevande. Dutt dutt. Många felpass från Barnes. Västra började bäst, de kontrade på bred front och hade helt klart ett bättre fungerande spel. Barnes försökte passa sig fram, spela vägg och löpa i luckor, men nä - det fungerade inte riktigt. Västra Sidan å andra sidan passade ut på sidan och sedan inlägg och där älgade två tre stycken anfallare fram och det kändes att det kunde bli farligt hela tiden nästan. Robert, Anders och Viktor i Barnes försvar motade anfall efter anfall, denna trio var som berg denna kväll, de var så jäkla bra och så jäkla stabila, och när de hade motat sitt 25:e anfall kunde vi äntligen kontra. Äntligen! För, som alla vet, Barnes har sjukt vassa kontringar. Ett par snabba steg, en snabb passning i djupet, skott av Succé-Erik, Ragge tar returen och bredsidar kallt, lågt och välplacerat. Ett - noll till oss.

Därefter började grodorna hoppa. Robert missade en passning, svor och åkte ut på fem minuter. Jonas Ö blev lite oömt behandlad, svor, fem minuter. Nu är varken Robert eller Jonas några korgossar gällande svensk språkvård ur kristet perspektiv, det ska erkännas. Robert har exempelvis kallat Jesper för "en äggsjuk bög" under en bordshockeymatch och Jonas Ö är vida känd för sina målande snuskigheter, gärna med don från järnhandeln som pikant inslag. Om några av svordomshistoriska skäl ska få utvisning är just Robert och Jonas två helt okej val. Men det sved och det var tungt att ha två man mindre på planen där i slutet av första halvlek. Vi backade hem med hela laget, det var rörigt och trångt, det osade katt gång på gång, men vi redde faktiskt ut stormen. Inte helt smärtfritt, men helt okej.

Andra halvlek. Bättre spel av Barnes till en början. Leif eller Ville sög in bollarna på mittplan och fördelade fint. Några soloprestationer höll också på att ge resultat. Kantlöpningar slet sår i Västra Sidans försvar. Men några kvalificerade farligheter hade vi väl egentligen inte, men det var okej ändå, som sagt, vi kontrollerade situationerna och spelade klokt. Men mot slutet av matchen blev vi pressade. Västra Sidans kontringar började åter slå mot oss, våg efter våg. Fredrik lyckades tumma ett skott ut till stolpen, Robert nickade bort inlägg så att hans gråa hår ven i luften, Viktor stängde alla löpningar med sin ladugårdsdörr till ryggtavla och Anders tajmade brytningarna så perfekt som bara Anders kan...vi höll tätt, men vi var riktigt jäkla pressade. Men så svor en i Västra Sidan. Det var fyra minuter kvar och han åkte ut för sitt besvikna "men va fan" och då kändes det som om hela Västra Sidan sjönk ihop och såg att slaget var förlorat. Domaren blåste av och Barnes tog säsongens första fullpoängare. Ingen höjdarmatch, men bra försvar och en jäkligt bra laganda får ses som det som fixade segern. Och en farsa såklart. Med skum mössa.