Mats Olsson: Dagen då fotbollen dog.

Någonstans bland Abrahamsbergs lummiga trevåningslängor gömmer sig en mörk kraft. En mörk kraft som återigen påverkat en av de ljusaste av krafter - det kreativa undret Barnes United. Laget med Hjärtat. I måndagens match mot Jkppppsiikkianfallet eller vad de nu heter kom festen inte bara av sig – den heldog. Och någonstans i Sverige sitter en eller flera Barnessupportrar och sörjer hjärtat ur sig. Samtidigt gråter laget krokodiltårar och skyller på att det inte var deras dag, att planen var ospelbar och fan och hans moster. En gås av tyg, säger jag.

Redan innan matchen började var det något som var konstigt. Ett litet smutsigt barn på en för stor cykel hade placerat sig mitt på plan och vägrade lämna arenan trots uppmaningar från såväl domare som spelare. Barnes reslige libero Mattias Johansson försökte tala barnet tillrätta men utan resultat. Nu väntar dryga böter och eventuellt poängtapp för hemmalaget Barnes – tack varje en barnunges agerande. Dessa barn på cyklar är fotbollens fiende nummer ett. Klubbarna måste tydligt markera och sluta med daltandet. För min del skickar jag gärna Ralphie Cifaretto på dem.

Kvällen var sval men svettig.
Jkpppkskiisanfallet anföll. Barnes fäktade likt en mulletförsedd Mel Gibson i Braveheart för att hålla fienden borta. ”Freedom” skrek keepern. ”Adriaaaaan” skrek resten av Barnes när de sargade, plågade och utmattade låg utspridda över Abrahamsbergs tunga, blöta hånskrattande grus. Det omtalade hjärtat låg i någon papperskorg strax utanför tunnelbanestationen.

Det var en nödslakt jag inte sett sedan Pussy mötte sin skapare utanför Bada Bing. Jag började plötsligt tänka på Jonny Rödlund. Hade han gillat Bada Bing? Mycket möjligt. Hade Pussy gillat Barnes United? Knappast. Inte ikväll, åtminstone.

Klasskillnad på alla plan
Japppkkkiskifanfallet spelade briljant fotboll. Det var smörpass som sakta bryntes i Hackman-panna, pastejer som breddes över nybakta Focaccias från Bowery och inlägg skira som Reese Witherspoons June Carter i Walk The Line. Barnes var avslagen folköl och män som red på gäss av tyg. Ändå var det Barnes jag mindes när jag lämnade Abrahamsberg, hoppade in i en yellow cab och sa ”Mercer and first” till turbanen bakom ratten. I all misär fanns ändå en poesi tydlig som vilken som helst Steve Earle-rad. Det blir aldrig värre än att en rejäl Bourbon, en fullmatad Stax-jukebox och en Mando Diao-bootleg ställer allt i ordning igen. Jag älskar den tanken.

Och måtte Barnes göra en fågel Fenix och resa sig från den grusiga aska som är Olovslunds IP. Jag tror att de kan det. Men då måste gässen och barnen på cykel bort. Sedan kan vi börja bygga på nytt. I ren, jävla Brooklynbetong.

•Los Lobos på Knitting Factory och jag är i José Cervano-himlen.

•Jag har sagt det förr, men Borlänges finest har fått konkurrens. Av sina småbröder. Sugarplum Fairy har oanade Rockpile-kvalitéer.

•Bartendern på Great Jones gör det stora äpplets förnämligaste Tom Collins. I klass med Cappuccinon på saligt insomnade Kanel på Hantverkargatan.

•Little Steven! Jag säger bara det.

•Kenny Bräck är som Wasa knäcke. Hård och frasig. Oj, vad jag saknar Stefan Schwartz.

•Har jag förresten sagt Little Steven?

•Pudde i Gnarp mailar: ”Om Bobby Brown hade gift sig med Chicago White Sox, hade han hetat BobbySox då?”

•Slutligen anser jag att Emma Green borde göra sig av med Tregaro och ligga med mig istället.

Mats Olsson/Expressen

Barnes United - Framtidens Lag.

Vi spelar på måndag 28/8. Kl 18.45.
Anmälan via kommentarer.

Hjärtats vinter

Att Ulf Lundell är en frisksportare av rang visste kanske de flesta. Det är slut på de sena nätterna sedan länge för vår främste rockpoet och flaskan är numera ersatt av ett par joggingpjuck. Inte minst framgår det i hans förra roman där man bland annat kan läsa ... och när man når toppen på Tranebergsbron och man fortfarande kan andas, när man man fortsätter ut mot Abrahamsbergs korpplaner och ser alla fotbollsälskare, då känner man att Kristus har ett blödande hjärta... Vi slog oss i slang med Uffe i måndags då han sökte skydd i regnet och han antog genast utmaningen att skriva matchreferatet. Så mina damer och herrar, får jag presentera...Uffe Lundell!

Stockholm...ditt jävla skitiga sår, din Vino Tinto, din hora, din ros...Stockholm...jag slickade din asfalt och jag sög ditt grus, jag drack dina safter i skitigt motljus, en kamera och en krossad dröm och jag har har hört hur vargen jagat mig i asfaltsljuset och allt detta har jag Stockholm att tacka för. Stockholm...där jag mötte en nymf på en blå bar, jag minns inte var, men hennes andedräkt doftade av liv. Liv från Stockholm...Stockholm, din mjuka höft, din navel, dina vader...får jag smeka av dig dina trosor, får jag slicka dig, känn min styva kuk, nej känn inte på den, den är gammal, den är lam, men din våthet får den ung igen, smack smack slick slick smack smack...

-Uffe för helvete! Vad sysslar du med!? Det här är väl inget referat heller! Barnes mot Bk Rally i gruskorpen och du skriver om sex med nymfer? Skärp dig! Börja med att skriva om det fåtaliga manskapet.

...ehh..okej, låt mig säga så här...Stockholm!...Fredrik i målet, Anders, Viktor och den sura killen som backar...Robert, just ja, så hette han...och sen Ville...och...och...kan jag inte få fortsätta med min nymf nu? Inte?...okej, ja det var Ville och det var Succé-Erik och Janis och Kalle...och en stor jävla vattenpöl i straffområdet! Bk Rally spelar ju i gult och bra spelar de också, de möter bollen bra liksom och levererar bra passningar och kutar i luckorna. Fan, Barnes hängde inte med i början och åkte på ett skitmål och hamnade i underläge direkt...det var jobbigt tyckte jag det såg ut som. Rallys andra mål var ett skitmål och när man är lite sämre och dessutom åker på skitmål så sänks humöret ner i vattenpölarna, som tom vinpava i Stockholms Ström...Stockholm...jag älskar dig, Stockholm. Jag hatar dig. Du krälar som en doft. Du är mitt sår och du är min nymf. Jag drar mina fingrar genom dina könshår, jag för in ett finger i ditt sköte...och provar med två fingrar också och sen faktiskt även...

Uffe! Nu får du lägga av! Jävla sätt! Skriv om matchen! Hur svårt kan det vara?

...faaan...förlåt...förlåt...jag har sån smärta.

Käften. Du är bara gubbsjuk. Skriv klart om vår match nu, underläge två noll i halvtid.

...okej. Jaha...vad ska man säga? Andra halvlek var inge vidare. Barnes verkade liksom inte orka ha nåt ordnat spel. Ni flyttade upp han den där bredryggade karlen, Viktor, på topp och sen tjongades alla bollar mot honom och det blev liksom inget ordnat anfallande och Rallys tredje mål var ju spiken i kistan - skitmål igen - det kämpades, ja, jag ska inte ta ifrån er det, jäklar vad ni kämpade, men näe...det verkade inte vara Barnes dag idag. Rallys fjärde mål var snyggt dock, en smekning i krysset...hehhee...smekning i krysset! Höhöhö...

Äh, lägg ner nu, Ulf. Du var då verkligen ingen bra sportreporter. Barnes förlorade en regnsjuk match mot ligaledarna med fyra noll. Ingen vek ner sig och siffrorna säger inte mycket om Barnes värdiga kämpainsats. Ska vi sammanfatta matchen så, Uffe?

Jajemen. Och lycka till i fortsättningen grabbar! Jag hejar på er!

Kramar från

Det är vi som är Barnes Utd på måndag

21/8. 18.00.

Anmälan via kommentarer.

Kock-Tinas köttfärs (10 pers. - ca 50 min)

Barnes Utd samlades åter på måndagskvällen, mitt på bron mellan sommar och höst, för att ge kolonialvarorna i Sältik en match om heder och ära. Kvällen var varm, men mörk, regnet hängde som en baldakin över Abrahamsberg och elljusen spred tydliga ljuskäglor över det fuktiga gruset. Vad passar väl bättre en sådan kväll än att göra en god och mustig köttfärs av motståndarna?

Detta behöver du:

- 1 st Succé-Erik
- 1 msk Kalle
- 1 msk Ville
- 1 st Matthias
- 2 skopor Anders
- 1 krm Leif
- 1 tsk Robert
- 1 nypa Fredrik
- Ett rejält lass Sältik

Hetta upp en panna och häll ner en rejäl dos god olivolja. Ner med den upphackade vitlöken i oljan och ta av pannan från plattan sekunden efter att vitlöken fått färg. Får den ligga för länge kan den bli bränd. Ner med löken, låt den mjukna lite och därefter krossade tomater. Nu är det dags att tillsätta lite Kalle. Låt honom hugga som en uppretad järv efter målvaktsreturer och tillsätt en distinkt vänsterdoja så har vi 1 - 0 redan i fjärde minuten. Nu är det dags att riva ett par morötter, men innan vi tar fram rivjärnet ska vi krydda tomatsåsen. En rejäl dos skitgrinig Robert behövs, men för att balansera Roberts pikanta smak måste vi mala ner lite trygg och klok Anders också. Smaka av med lite Fredrik. I med salt, vitpeppar, tabasco och massa basilika. Vrid ner plattan och låt puttra. Nåväl, fram med morötterna! Riv grovt! På med en stekpanna, i med färsen och morötter, salta peppra. När köttet är brynt vickar vi ned det i den ångande tomatsåsen. Här kan man också klippa ner ett pkt bacon i den varma stekpannan tillsammans med rosmarin för att ge färsen en härlig sälta. Innan vi tar paus måste vi också röra till det i måtståndets försvar. Strö rikligt med Succé-Erik runt straffområdet. Låt Sältiks backar mjukna och bli möra. Här passar det så bra med en rejäl bit Matthias också, var inte rädda för använda för mycket. Hans roll som target-player sätter myror i huvudet på Sältik och även om han ser lite skum ut i sina svarta pantalonger ger han en härligt djup smak om han får puttra länge.

Nu tar vi lite paus. Vi ska se på ett repotage från Österlen, där målare och mästerkockar låter fantasin skena fritt i det magiska ljuset:


Välkomna tillbaka! Dags för andra halvlek och det är hög tid att sätta på pastavattnet. Det låter kanske enkelt, men för att verkligen ta udden av Sältik är det viktigt att Leffe och Ville har det defensiva mittfältet under total kontroll. Och se så bra det går! Leffe suger in bollen och fördelar till Ville, de byter plats, de skickar bollen vidare i djupet, de breddar ut på kanterna och hela tiden rör sig Kalle och Succé-Erik runt straffområdet och nu ser vi hur Sältik börjar vika ner sig rejält. Leffes Anders har vi inte nämnt ännu och det är helt medvetet. Visst, han är en löpvillig kämpe, men framför allt en fantastisk ingridiens för göra en köttfärs perfekt. Kolla här, vi har en underbart puttrande tomatsås...mmmmm...köttet ligger och gror till sig av alla kryddor och det rosmarinkryddade baconet ligger och torkar på en bit hushållspapper. Nu gäller det att vara snabb! Vi behöver lite Kalle till vänster. Vi måste även tillsätta lite Succé-Erik i mitten, men framför allt en klick Leffes Anders till höger. Låt Kalle dra i sär försvaret. Låt Succé-Erik driva bollen och snabbt passa ut till en fri Leffes Anders. Här skulle det vara lätt match för Leffes Anders att sätta bollen i nät, men varför inte utnyttja fantasin, konsten och skönheten en kväll som denna? Genom en bredsida tilbaka till en prefekt löpande Succé-Erik i mitten så kan vi härmed presentera ett av årets snyggaste mål! Nu börjar maten bli klar som ni märker. Känns färsen lite för mastig? Då kan du hälla ner ett glas vatten och lite fond. Passa på att duka medans pastan kokar klart...men hallå? Vad händer? Sältik kontrar, Robert snurras upp, Fredrik snurras upp och helt plötsligt är det nerv i matchen. Men lugn...ingen fara, rör försiktigt ner lite mellangrädde och smula ner en nypa lugnande Ville. Låt Leffe vårda bollen, låt Anders och Robert säkra middagen...och varför inte göra ett till mål! Åter igen ett lika snabbt som gott anfallssamarbete och just innan visselpipan ljuder för full tid en strut i bortre gaveln. Ner med bacon och krispig paprika till detta tre-ett-mål, häll av pastan och ta en slev sås och rör ned i spagettin. Detta gör att pastan inte klibbar. Jättesmart! .... mmmmm...det doftar jättegott det här! Nu äter vi!

pussar från Tina

Höstens första kämpar

Sältik - Barnes Utd, måndag 14/8 kl. 20.15.

Anmäl er via kommentarer.

Mattias J saknar vi fungerande mailadress till efter Amerikaäventyret. Maila gärna en sådan.