Jag minns mitt 50-tal

Har ni sett Welcome to Pleasantville? Inte? Ok, har ni sett Tillbaka till Framtiden då?
Grejen jag vill åt är den overkliga känslan av att stiga in i en annan, oskyldigare tidålder.

När Barnes United anlände till Bromma Sporthallar strax före klockan tio i söndags morse var det ganska mycket som vanligt – fast vi var för en gångs skull fullt lag. Vi hade ingen boll dock, den försvann förra matchen och ingen orkade leta upp den. Men annars var det bara bra. Vi kände att vi för en gångs skull var hyfsat välorganiserade.

Sen klev vi in i 1952.

Hallen var full av unga, friska pojkar med Stomatolleenden som körde regelrätt uppvärmning. Med flera bollar!
Fina fotbollsställ hade de också. Och en tränare med ett helt ställ vattenflaskor. Eller, vänta nu, två tränare hade de. Jisses.

Och attans vad de kunde springa fort. Sköt gjorde de också. Och fintade.

Men Barnes är ibland bra på att spela riktig tjurskallefotboll. Alltså, fotboll som bara går ut på att glädjelöst bryta anfall och hoppas att någon förlupen boll ska leta sig till den ensamme forwarden. Nja, första delen gick i alla fall hyfsat. Till en början. Sedan kom pojkbenen förbi allt oftare och till tonerna av Alice Babs och Eddie Cochran letade sig boll efter boll in i Barnesmaskorna. Det slutade vid 3-0 och då hade Barnes knappt haft ett skott på mål. Vi kände oss som övervintrade swingpjattar på en raggarträff. Chanslösa. Daterade. Överflödiga.

När vi lämnade hallen var det onekligen 2007 igen och vi återvände till tryggheten i våra vuxna medelklasshem. Något gistnare, något äldre men knappast något klokare.

Söndagslaget 25/2

Kl 10.00. Anmälan via kommentarer.

...maybe...maybe... Maybe it will rain tomorrow, maybe I´m in Spain tomorrow, one thing is for sure - I´m not happy anymore

...och det var ju så kul kvällen innan, när vår lagkapten låg och brottades mitt på vardagsrumsgolvet med nån och musiken var sinnesjukt hög och klockan var två, nej tre...eller halvfyra på morgonen och målis-fredrik och Jesper "var bäschta vänner" och natten var så kall men vem brydde sig och Örtis månade om alla och rådde om sin vänner och vi ses i morrn i Bromma hahaha...

Match: En man kort först. Har någon hört detta förut? Hindra mig i sånt fall. Jag vill inte bli tjatig. Okej, fråga annat lag om de vill spela en till match, visst, de kunde ställa upp och visst, de var väl okej, ett lag fyllt av "bra tänkt"-killar som sprang bra. Mattias anslöt efter ett tag, och vi gjorde ett noll och vi märkte att motståndet var ungefär lika kackigt som vi var, men de randiga var envisa och kvitterade och ropade "Ja!" och gjorde två ett och sen i andra halvlek gjorde de tre ett efter en illa avvägd utrusning av Fredrik och sen äntligen tog plågan slut. Man fick dra hem och det kändes som när man var klar med dubbeltimmen med matte i tvåan på gymnasiet. Man minns ingenting förutom att man haft skittråkigt och ändå hade man varit med polarna. Man ville hem och drömma sig bort. Man ville spela skivor. Man ville äta pannbiff och hemlagat mos. Man ville pussas. Och åka till Spanien och vara spännande.

Vi behöver fler gubbar på matcherna. Det är inte så kul när vi knappt har fullt lag. Det gör inte oss rättvisa.

Vi som inte helgar vilodagen

Match söndag 15.40.
Anmälan via kommentarer.