...maybe...maybe... Maybe it will rain tomorrow, maybe I´m in Spain tomorrow, one thing is for sure - I´m not happy anymore

...och det var ju så kul kvällen innan, när vår lagkapten låg och brottades mitt på vardagsrumsgolvet med nån och musiken var sinnesjukt hög och klockan var två, nej tre...eller halvfyra på morgonen och målis-fredrik och Jesper "var bäschta vänner" och natten var så kall men vem brydde sig och Örtis månade om alla och rådde om sin vänner och vi ses i morrn i Bromma hahaha...

Match: En man kort först. Har någon hört detta förut? Hindra mig i sånt fall. Jag vill inte bli tjatig. Okej, fråga annat lag om de vill spela en till match, visst, de kunde ställa upp och visst, de var väl okej, ett lag fyllt av "bra tänkt"-killar som sprang bra. Mattias anslöt efter ett tag, och vi gjorde ett noll och vi märkte att motståndet var ungefär lika kackigt som vi var, men de randiga var envisa och kvitterade och ropade "Ja!" och gjorde två ett och sen i andra halvlek gjorde de tre ett efter en illa avvägd utrusning av Fredrik och sen äntligen tog plågan slut. Man fick dra hem och det kändes som när man var klar med dubbeltimmen med matte i tvåan på gymnasiet. Man minns ingenting förutom att man haft skittråkigt och ändå hade man varit med polarna. Man ville hem och drömma sig bort. Man ville spela skivor. Man ville äta pannbiff och hemlagat mos. Man ville pussas. Och åka till Spanien och vara spännande.

Vi behöver fler gubbar på matcherna. Det är inte så kul när vi knappt har fullt lag. Det gör inte oss rättvisa.