torsdag, november 29, 2007

Första advents startelva

Söndag 2/12 kl. 14.40.

Anmälan via kommentarer.

måndag, november 26, 2007

Make Me Smile

För några år sedan bestod de flesta lagen i serien av kompisgäng. Folk från typ Rissne Tryck AB fixade ett lag, någon uppmanade alla att ta blå tröjor och det gjorde de flesta och de som inte gjorde det hade en grön eller en tvärrandig gul-röd från Dressman och det funkade utmärkt och sen spelade man och hade kul. Bosse, som var den enda över 50, fick stå i mål och den lille Georgiopopolos, Poppe kallad, från packavdelningen, gjorde nästan alla mål, han hade lirat i Olympiakos Järva-Tensta (div 9) innan han fyllde 30, och nu var det skönt att komma hemifrån en kväll i veckan och vara hjälte. Mot såna gäng spelade vi och ibland vann vi och ibland blev det torsk och allt var frid och fröjd med det. Men nu, visst har motståndarlagen blivit hemskt seriösa? De består av 22-åringar och alla har matchställ och vattenflaskställ och tränare och hela klabbet. Jargongen är grabbig och högljudd och de ger varandra skäll efter individuella misstag. Alltid när man ställs inför sånt här motstånd suckar man. Oron att bli utspelade efter noter kommer krypandes redan under uppvärmningen och om matchen mot alla odds blir jämn är det alltid kass stämning på plan, de i andra laget tar allt på sånt allvar och spelar för hårt och skäller och har sig.

Denna nådens söndag, den 25:e november, ställdes så Barnes Utd åter inför ett enhetligt uppklätt lag beståendes av kortklippta 22-åringar i grön stass. Och åter kände vi oss som om vi var Chicago och av nån helt störd anledning skulle vi vara med i Lilla Melodifestivalen. Medan våra konkurrenter dansade och rappade hiphop-låtar och whalade sig genom R n´B-ballader kammade vi missmodigt våra polisonger och drack öl bakom scenen och alla kollade på oss och ruskade på huvudet, undrandes vad i hela fridens namn de där tragiska skäggrockarna hade att göra här. När det väl var vår tur att framföra vårt bidrag samlades övriga konkurrenter bakom kulissen för att njuta av hur sju vuxna karlar så totalt skämmer ut sig inför hela europas tonåringar. Men blåsintrot satt som ett smäck och rytmsektionen smekte iväg en ljuvlig djupledspassning till sologitarristen, som inte spelade sitt solo, utan bara vinklade vidare till pianot och skottet satt efter ett suveränt snyggt anfall. Och här hände något som inte hänt på länge länge. Bassisten och trummisen gav varandra menande blickar, de nickade kort till varandra i ett hänfört musikaliskt samförstånd och inga ord behövdes. I kulissen hade fnissen fastnat i halsen på pubispöbeln och på scenen stod tiden stilla. Polisongerna glänste i strålkastarna och allt satt perfekt. 2 - 0 fem minuter senare, allt framfört i stillhet, men med bergsäker hand. Det här gigget är vårt, aldrig att vi kommer tappa kontakten med varandra, tänkte vi, och även om både publik och konkurrenter gjorde allt för att stoppa vårt triumftåg denna eftermiddag hade de inget för det. Vi var väldigt bra denna gång. Vi vann med 5 - 3, fullt rättvist, och taktiken att låta anfallen börja hos suveräne Christian som kommer och möter i mittcirkeln , bara för att skarva vidare ut längs kanten där båda backarna löper funkade jättebra. Vi kom till skott och även om inte skotten satt hade vi två man som högg på returen. Lysande, kort sagt.

Chicago kommer inte att vinna Lilla Melodifestivalen. Men vi kommer inte heller att komma sist. Kan vi behålla vårt tighta sound och vårt lugn kan vi fixa ett antal konkurrenter ytterligare. Bara de inte rycker oss i polisongerna kommer det bli en bra säsong trots allt.



Vinnarlaget:
Ståendes från vänster: Robin, Anders, Magnus och Patrik.
Sittandes från vänster: Christian, Martin och Fredrik.

Bromma Sporthallar, söndag 25/11 kl. 15.27

onsdag, november 21, 2007

Söndagens sensationslag

Den 25/11 kl 14.40. Anmälan via kommentarer.

tisdag, november 20, 2007

Sol-Brith svarar


Hej Sol-Brith!

Vi är några killar som spelar fotboll i ett korplag. Vi gillar varandra och så, men...länge var det som hos de flesta fotbollslag, man vann ibland och förlorade ungefär lika ofta. Men nu har något hänt. Vi kan inte hitta vare sig förmågan eller självförtroendet. Finns de kvar någonstans? Eller har vi blivit av med dem för evigt? Ska vi kanske rentav hitta en annan hobby? Sist hade vi 1-2 i halvtid och höll på att komma in i matchen på allvar men torskade ändå med 1-6. Är hoppet ute?

”Frågande killar”


Kära Frågande killar,

Tyvärr kan jag inte se vare sig förmågan eller självförtroendet komma tillbaka. Förmågan har helt enkelt försvunnit med åren och självförtroendet tappade ni tidigt i somras på en restaurang i centrala Stockholm. En städare hittade det och driver idag en framgångsrik manlig eskortservice. Det ni istället borde satsa på är att starta en liten smörgåsbutik med landgångar och räkmackor. Där kan ni bli framgångsrika.

Hälsningar,
Sol-Brith (besök gärna min egen hemsida http://www.giftedones.net/solbrith.htm)

Etiketter: , , , , , , , , ,

torsdag, november 15, 2007

Helgens A-lagare

Match söndag 12.20. Anmälan via kommentarer.

måndag, november 12, 2007

Let´s kiss and make up

Laxens vandring uppströms genom Alaskas forsar tillhör ett av de mest anmärkningsvärda naturfenomen vi känner till. Vidare har vi valarnas enorma simfärder under oceanens yta i hopp om att finna en partner, där tusen och åter tusen sjömil av kallt vatten läggs bakom våra vänliga jättars stjärtfenor i jakt på varmare tempratur. Hanarna i pingvinkolonins orubbliga kamp mot Antarktis vinterstormar tillhör också en av de mest omtalade fenomenen. Men vad många inte känner till är att en av naturens mest anmärkningsvärda nycker sker i vårt eget Stockholm. Varje höst, besynnerligt nog alltid andra helgen i november, påbörjas en vandring av en samling svartklädda individer. De kallas Barnes Utd och de är korpspelare. Från olika håll runt huvudstaden kryper de ut ur sina hålor. Kvar i boet lämnar de honorna, vars uppgift blir att skydda ungarna eller reviret. Barnes-hanarna tvingar honorna att kissa på dörren och på sig själva när hanen lämnar dem, för att doftmarkera mot fiender och för att underlätta för hanen att hitta rätt bo när han återvänder. Medan honorna är sysselsatta med sina kissbestyr ger sig hanarna ut på en resa. Många som ser en Barnes-hane just denna novemberhelg tror han är hungrig eller brunstig. Men det är en utbredd missuppfattning. Dreglet i mungipan, de små och onda ögonen och det rödlysande ollonet markerar att de fått upp ett doftspår. De är upphetsade av Bromma Sporthalls svettdoftande tält. Det är dit alla är på väg. Som sagt, denna fantastiska scen utspelar sig endast en gång om året. Från alla håll och kanter krälar små svartklädda Barnes-hanar in i tältet och som på en given signal grupperar de sig på en fotbollsplan. De starkaste fräser och spottar illaluktande slem på de svagare och schasar bort dem från spelytan. Endast fem hanar får plats samtidigt. I sin upphetsade enfald tror de att de är listigare och snabbare än motståndet och ofta tvingas de spyfärdiga vackla av planen och låta någon ersättare ta vid. De äldsta i flocken vet dock att man bör stå still och låta unghanarna jaga. Detta leder givetvis till oro i flocken och många springer helt enkelt runt runt runt av ren instinkt, helt utan mål och mening. Givetvis är detta skrattretande scener som lätt får den trumpnaste forskare kikna. Men låt oss fortsätta hålla oss inom vetenskapens ramar. Vadan detta beteende? Allt styrs av Barnes-hanens hypofys. Just denna helg i november avsöndrar den extra mycket av ett liniment-doftande sekret, något som sätter igång denna hänsynslösa drift och hunger efter inomhusfotboll. Helgen efter är allt som vanligt igen. Då återfinns blott fem till sex stycken Barnes-hanar i sporthallen och deras hysteriska uppträdande från föregående helg är som bortblåst. Inget dregel, ögonen är klara och de missprydande erektionerna är försvunna. Spelet är lugnare och mer genomtänkt, tempot är anpassat efter förmåga. Men visst älskar man de ljuvligt charmiga krabaterna som hysteriskt irrar omkring en gång om året. När matchen var över ilade samtliga tillbaka till sina bon. Efter en natts sömn är det vardag igen. Skrubba kiss. Gå till jobbet. "Vad jag gjorde igår?...eeh...dunno."

Motståndare i olika åldrar - Barnes Utd: 2 - 1

onsdag, november 07, 2007

Veckans söndagsbarnes

Match söndag 11/11 kl 14.40. Var där eller var fyrkant.

Anmäl er genom kommentarer nedan.

Resterande program för hösten ser ni på http://www.korpen.se/stockholm/t3.asp?p=116321

tisdag, november 06, 2007

- Blire nån rapport eller? - Om vad?

martin
11.47

håller på med en matchrapport nu

blånäsan blev inaktiv
11.51

blånäsan blev aktiv
12.15

blånäsan
12.17

hehe...ja, jag tänkte faktiskt också på en

martin
12.18

vinkel?

blånäsan
12.19

...hade nån idé om hur man laddade inför skoldiskot, popkorn och fanta med Patrik Sivertsson, video-action, och sen iväg till skolan på dans, rånervös och så efter en timme hajar man att Nettan inte kommer att komma...
...som man hade hoppats få dansa med...

martin
12.20

har vi inte redan haft minst två matchrapporter på det temat?

blånäsan
12.20

...varpå man hade fick hångla med Sivertsson. igen.
nej, inte homosexvinkeln på slutet

martin
12.20

ok. det ÄR en ny vinkel
du menar att vi fick göra "det" med oss själva?

blånäsan
12.21

fast jag vet inte vad ni gjorde i duschen, jag drog ju rakt hem
så jag lämnar rapportskrivandet till dig

martin
12.21

är det inte snarare en runkvinkel du letar efter?
ingen ville göra "det" med oss, så vi fick göra det sjäkva
själva

blånäsan
12.22

bra ord. runkvinkel. finns bergis på ericssons sms-lista

martin
12.22

troligen
men visst var det en känsla av ultimat barnes-förnedring?
när vi väl har avbytare, bra sådana dessutom
så kommer inte motståndet
och vi får leka själva i en halvtimma medan domaren sitter och sms:ar på en plint
med 60 spänn i fickan

blånäsan
12.24

japp, o ja

martin
12.25

undrar om Cassi rättfärdigar sig själva på lundell-manér
"en inställd match är ju också en match"

blånäsan
12.26

pja...nu är de fimpade för gott hur som helst

martin
12.26

ja. jävla arslen.