Little Hands

Kanske var det solen, kanske var det våren eller kanske var det full pott och serieledning. Barnes låg i gräset fem minuter innan kick off och myste. Sneglade lojt på pågående match nere på gruset. Äsch, det är skönare att lägga sig ner med huvudet. Tända en cigg. Kort sagt, Barnes uppförde sig som om de nyss haft sex. Och då är det ju inte lätt att tända till och börja spela fotboll. Det som var så mysigt nyss och allt. Nu plötsligt skulle det springas. Bollen skulle täckas. Man skulle tacklas. Blä. Motstånd: ett handbollslag som hobbylirar fotbollskorp. Domare: en basketdomare som hobbydömer fotbollskorp. Oddsen mot oss, med andra ord.

Kanske var det handbollstakterna, kanske var det domaren eller kanske var det sexet, men Barnes spelade med huvudet under armen under första halvlek. Kom inte över halvplan. Strulade i försvaret. Skällde på domaren. Under ett par olyckliga minuter slank två dåliga mål in bakom Fiffan. Första efter ett uselt skott som ändrade riktning på försvarare, det andra efter att Fiffan slappnat av - helt säker på en handsavblåsning. Det var en pina, denna halvlek. Barnes kom längre och längre ner i eget straffområde och paniksparkarna kved "snälla, låt pausen komma snart". Och det gjorde den. Och Barnes samlade sig. Och en tyst och sammanbiten skara ställde upp för andra halvleks kick off.

Det finns en lista på Barnes Utd´s kansli. Den gäller berömda Barnes-vrål. Listan sitter väl synlig på anslagstavlan och få är de tillfällen då rangordningen ändras. Men på onsdagsmorgonen tvingades Kapten Martin ändra om. Rakt in på andra plats över berömda Barnes-vrål gick det unisona primalvrålet "HAAAANDS!!!!" 15 minuter in i andra halvlek. Tänk rysk militär. Tänk manskör. Tänk galenskap. "HAAAAANDS!!!". Den kanske mest självklara fotbollsregeln av alla hade hittils i matchen totalt bortsetts från motstånd och domare, men denna hands var så absurdt tydlig att domaren inte kunde strunta i den. Solklar straff. Christian stegade fram.

Tio minuter tidigare: Barnes går tyst tillbaka mot egen planhalva. Christian har nyss piskat in reducering med pannan. Barnes första nickmål på flera år. Barnes på gång. Skit samma. Det är jaga som gäller.

Några anfall senare smäller det igen. Lysande samspel mellan Christian och Succé-Erik. Christian nätar sitt andra och Barnes har jämnat ut. Skit samma. Det är vinna som gäller. Och några minuter senare ligger alltså bollen där på straffpunkten. Christian rättar till strumporna. Motståndarmålisen rättar till löständerna. Hans grå hår blänker i solen. Domaren blåser i pipan och Christian tar sats...

...och Martin börjar plötsligt rangordna Barnes-vrål i sitt huvud. "HAAAANDS!!!"-vrålet nyss måste ta sig in på topp tre, tänker han. Nya topp-fem måste följdaktligen bli:

5 - Martins eget primaltjut i Brommas sporttält en bakfull vårmorgon. Samtliga spelare i båda lagen hade grav huvudvärk genomförde matchen i makligt tempo och under total tystnad då Fiffan räddade en boll från att gå till hörna. Situationen var otroligt odramatisk, knappt någon såg den ens. Men Martin blev eld och lågor och gallskrek "BRA!" till Fiffan och hela spelet stannade till och alla kollade häpet på Barnes-Kaptenen och undrade vad i hela fridens namn som flugit i honom.

4 - Anders "AAAAUUUUGH" på Abrahamsbergs grus en mörk höstkväll för två säsonger sedan. Han hade yxat i full fräs över hela planen och just utanför motståndares straffområde tog ork och bollkontroll slut och han föll ihop och med en sinnessjuks okontrollerbara röstläge gav han uttryck för sin fysiska kondition.

3 - Succé-Eriks bisarra Yma Sumac-imitation på Abrahamsberg, samma säsong. Rutor sprack. Motorer skar ihop. Såser delade sig på grannskapets spisar. Han skrek "Jobba hem". Spelarna flydde i panik runt hela Bromma.

2 - Barnes Manskör, Vällingby 2008. "HAAAAANDS!!!".

1 - Anders igen, i TV 4-studion för tre inomhussäsonger sedan. Han skulle egentligen spela, men tvingade lämna återbud då han fått erbjudande om att vara studiopublik under inspelningen av ett Parlamentet-avsnitt. Johan Glans hade just avfyrat ett Kungen-i-Örebro-skämt och Anders kokade över. Tänk en gräsklippare som kör över en grävling. Ett hjärtskärnade vrål, där såväl slabb och gnissel är inblandat. Och denna kakafoni pågick under tre minuter. Kaffepaus utlystes medan Anders satt där på sjätte raden och gallskrek och många inblandade minns än idag den märkliga inspelningen.

...Martin nickade belåtet för sig själv. Listan ordnad inför morgondagen på kansliet. Gött mos.

Visst ja, matchen. Givetvis satte Christian straffen. Barnes tredje raka vinst säkrades. Tre mål av Christian. Och tre pinnar för ett Barnes som tog sig själva i kragen på ett jäkligt hedervärt sätt.

Barnes Utd - Kadaver 3 - 2

Skytteligan Utomhus 2008

13 baljor Christian
4 baljor Succé-"Erik" Idefix
3 baljor Kalle
2 baljor Robin
2 baljor Magnus
2 baljor Patrik
1 balja Janne
1 balja Anders
1 balja Johan
1 (nåja) balja Martin

Tredje raka?

Match tisdag 19.30. Svart tröja. Anmälan via kommentarer.

Barnes United Redux

I den nya directors cut-utgåvan av Barnes United finns alltså alla de lyckliga slut som tidigare saknats, men här, i Christians version, är ständigt närvarande. Hjältarna är fler, intrigerna färre och dramatiken mjukare. Mindre misär, mer feelgood. Men Barnes spelar för folket, inte för recensenterna.

Där spelet tidigare varit välollat är det nu istället väloljat. Positionsspelet sitter som picken i Greta, alla gör sig spelbara, springer så det knastertorra grusdammet ligger som ett täcke över hela funkisbyn. Passningarna går rakt på fot och till och med Zidane-piruetten funkar (förvisso i slo-mo, men ändå!). Barnes står inte att känna igen.

Kan det vara de mindre planerna som gör oss bra? Eller är det rent av så att vi bara mött skrapet i serien hittills?

Svaret på båda frågor måste vara ett rungande "NEJ!". För första gången på mycket länge har Barnes ett spel. Ett tryggt, nyktert och kontrollerat spel. Förklaringen? Tja, det är nog helt enkelt så att Barnes med Christian eller KUNGEN är väldigt mycket bättre än Barnes utan Christian och KUNGEN. Nu håller vi tummarna för att den sistnämndes titthålsoperation går vägen. Då blir vi helt oslagbara.

Utöver Christians osannolikt starka insats känns det som att två andra Barnesare förtjänar en extra upphöjning i rampljuset. Hela laget stod förvisso för en synnerligen gedigen insats, men extrahylla dem som extrahyllas bör! Dels Anders, som upprätthåller en makalöst hög lägstanivå där han är lika farlig framåt som stabil bakåt. Dels Kalle, som inte bara sköter avsluten med iskyla utan även levererar offensiva smörpass i parti och minut. We salute you!

Enda smolket i den förgyllda segerbägaren är att vi behöll den gamla Barnes-traditionen att sumpa matchbollen. Men det var det väl värt, kanske. Den kanske gläder något litet smutsigt Vällingbybarn just nu. Och om det var så demonregissör Christian ville avsluta detta kapitel är det bara att huka sig för den konstnärliga friheten. I alla fall när slutresultatet blir så j-vla vackert.

FC Kadaver - Barnes United 1-4

Säsongens andra tisdagsgäng på väg mot tre poäng

Match tisdag 18.45. Vällingby BP.
Anmäl er närvaro alternativt frånvaro via kommentarer.

A Movie Script Ending

Säsongsupptakt. Anmälningslistan på Barnes-kämpar är rekordlång. Mejl och sms blixtrar förväntansfullt från och till Kapten Barnes. Nu jäklar!

...och så bara från ingenstans drabbas laget av en schism. Två läger. Martin, Patrik och Johan som förgrundsgestalter i ena lägret. Robin, Fiffan och Anders i andra. Och helt plötsligt är premiären hotad. Kort resumé angående senaste veckans händelser bakom Barnes kulisser:

Tre av Barnes Uniteds spelare är som ni vet involverade i filmindustrin. Inga har så många firmafester som folk i filmbranschen och det är klart som korvspad att många kontakter knyts runt bardiskar och mingelsnittar. Så skedde för två veckor sedan. Staffan Hildebrand skulle på muggen på partyt och slet upp dörren och sen: "Hoppsan! Förlåt! Trodde inte det var upptaget...om jag vill komma in? För all del, för all del...tackar som frågar, va mysigt!" Och där i toabåset tog historien om Barnes Utd en besynnerlig vändning. Staffan och hans sällskap från Barnes slöt samman med övriga filmbransch-Barnes´och helt naturligt, som en katt som slickar sin unge, formades planerna om Barnes Utd - The Movie.

Kort möte på Riche, 8/4 - sju dagar innan seriestart. Staffan är eld och lågor. Martin skeptisk. Patrik överdrivet entusiastisk. Johan full. Kvartetten enas om dokumentärfilmsformat. De enas vidare om ekonomisk ersättning och om de juridiska bitarna. De enas faktiskt om det mesta. Men när frågan om musik till filmen tas upp avslutas mötet i mjugg. Martin blåvägrar. Johan och Patrik tittar bedjande på honom. Staffan skruvar besvärat på sig. Martin bryter tystnaden: "Om jag förstår dig rätt vill du att inledningsscenen skall vara att Barnes United skall komma gåendes i motljus mot kameran i slow motion. Bakom skall en skymning ligga. Och till dennna scen skall "Don´t Stop Me Now" med Queen spelas? Din förbannade jävla sillfitta, stick å brinn din satans...kvinna".

Och därmed verkade det som filmen om Barnes Utd, Barnes Utd - The Movie, tog slut. Redan innan den börjat. Martin sågs stormandes skövla sig fram - i motljus, lustigt nog - längs Birger Jarlsgatan. I trumpet släptåg en rödblossig Patrik och en vinglande Johan och allting hade egentligen varit frid och fröjd om inte:
1. Johan gett Staffan numret till Fiffan (men med kommentaren "Vi vill göra film, men glöm den där Queen-skiten. Ring den här snubben , han är andretränare typ".)
2. Martin tre dagar senare bjöd hem Fiffan, Kungen och Örtquist på en lägenhetsfest.

Festen, 11/4 - fyra dagar innan seriepremiären: Alla var mätta och belåtna, småfulla och livade. Introvert techno har gått på stereon i fyra timmar när plötsligt Fiffan får spela en låt. Fiffan har fått telefonsamtal av Staffan Hildebrand och lovat att i alla fall ge Staffans Queen-idé en chans. Queens "Dont Stop Me Now" går igång. Kaos bryter ut.
- Martin sätter igång en högljutt gafflande om konspirationer och samlag med Staffan Hildebrand (M. använde dock ordet "tidelag").
- Fiffan och övrigt sällskap tittar häpet på honom.
- M. skriker så att en snus, likt en katapultkula, far över rummet.
- F. söker skydd och halkar på snusen, varpå han vrickar foten.
- En dörr smäller igen.
- M. ses vrålandes ta sig fram längs Kungsholmens gator. Gatlyktor smashas längs hans färd.
- Fot svullnar hastigt i lägenhet.

Måndag 14/4 - en dag innan seriepremiären: Sms-gräl. Martin tummar iväg meddelande efter meddelande om hur besviken han är på Fiffan. "Hur kunde du?", skrev han, "Queen? Allvar? Queen!?". Fiffan blev såklart moloken. Han hade inte mycket till övers för Queen i allmänhet, men inte sjutton är just låten "Don´t Stop Me Now" så jäkla dålig. Han visste att han hade Anders och Robin på sin sida, de hade åkt med Queen på högsta volym genom Bromma en höstkväll förra säsongen och de var eniga: Queen är väl okej. Inga viktiga, men va fan, en bra låt är en bra låt. Big deal att det är Queen liksom. Sms-grälet avslutade med att att Martin avslöjade att han hade de flesta i laget på sin sida och att det minsann inte skulle bli nån premiär pga strejk om inte folk lovade att sluta tracka honom med Queen. Fiffan slöt ögonen och tänkte. Lät tummarna vila. Och sen "This means war" - send to Martin.

Tisdag 15/4 - matchdag: Om Staffan Hildebrands filmplaner någonsin blir verklighet kan han glömma en streetsmart dokumentär om en skönt stockholmsgäng. Det blir en jävla roadmovie. Det blir rena Lundell. Vargar på flykt genom Norrland, tystnaden, isen, regnet. De tomma tomma milen över asfalten. Motorn. Skogarna. Springsteens "Drive all Night". Barnes spelar faaaar away numera. Innan matchen enades de få i Barnestruppen om att glömma allt groll. Nu är det match som gäller, vi skiter i vad Martin, Patrik och Johan med följe tycker. Strejkbrytarna var: Anders, Magnus och Fiffan i försvar. Kalle, Robin och Christian på mitten. Succé-Erik och hans radarpartner Mattias fram (Mattias/Matias/ Mathias/Matthias - vad är det för sadistiskt namnval? Omöjligt att gissa rätt på stavning!). En avbytare, med andra ord. På andra sidan ett orange telecomgäng. Lite yngre. Fyra avbytare. Verkar bra. Men första halvlek är jämn. Spelet är bra. Båda lagen bränner några halvchanser var, men i stort är det två stabila försvar som visas upp. Christan håller hov på mittfältet. Barnes spetsar är snabba, men telecomgänget har en riktigt bra Töfting-klump runt sitt straffområde och han var en jäkla nöt att knäcka. I halvtid stod matchen och vägde. Andra halvlek, samma spel. Christian sög in det mesta och fördelade genialiska passningar. Telecomarna kontrade. Töfting hade ett fruktansvärt hårt skott som Magnus inte hann ducka för. Givet mål räddat där. Litet övertag för motståndare. Men när fem minuter återstod dundrade Mathias bollen i ribban och sen satsade vi allt på ett kort. Bollen skulle fram. Bollen skulle in. Och så skedde. Man of the Match, Christian, dunkade in den i en tilltrasslad situation blott ett par minuter innan full tid och Barnes tog en trepoängare i serieupptakten. Stor eloge för de som var på plats, nu kan inget stoppa oss!

Eller som Christian sa, en minut efter slutsignalen: "Fan va kul detta var! Har nån en cigg?".

Utomhuspremiär!

Match tisdag 15/4 kl. 18.00. OBS! Vällingby BP, Offerdalsgatan 7. Dessutom är vi bortalag utan att veta hemmalagets färg, så släng med både svart och vit tröja.

Anmälan via kommentarer.

Barnes på tisdagar i Vällingby 2008

Serieindelningen är klar. Vi spelar i div 4 norra. Matcherna går på tisdagskvällar och spelas lite längre ut på gröna linjen, närmare bestämt i Vällingby. http://www.hitta.se/SearchCombi.aspx?vad=&var=offerdalsgatan+7

Näväl, där fick vi straffet för en undermålig fjolårssäsong. Men det är bättre än Hjulsta...

Spelprogram kommer inom kort.