A Movie Script Ending

Säsongsupptakt. Anmälningslistan på Barnes-kämpar är rekordlång. Mejl och sms blixtrar förväntansfullt från och till Kapten Barnes. Nu jäklar!

...och så bara från ingenstans drabbas laget av en schism. Två läger. Martin, Patrik och Johan som förgrundsgestalter i ena lägret. Robin, Fiffan och Anders i andra. Och helt plötsligt är premiären hotad. Kort resumé angående senaste veckans händelser bakom Barnes kulisser:

Tre av Barnes Uniteds spelare är som ni vet involverade i filmindustrin. Inga har så många firmafester som folk i filmbranschen och det är klart som korvspad att många kontakter knyts runt bardiskar och mingelsnittar. Så skedde för två veckor sedan. Staffan Hildebrand skulle på muggen på partyt och slet upp dörren och sen: "Hoppsan! Förlåt! Trodde inte det var upptaget...om jag vill komma in? För all del, för all del...tackar som frågar, va mysigt!" Och där i toabåset tog historien om Barnes Utd en besynnerlig vändning. Staffan och hans sällskap från Barnes slöt samman med övriga filmbransch-Barnes´och helt naturligt, som en katt som slickar sin unge, formades planerna om Barnes Utd - The Movie.

Kort möte på Riche, 8/4 - sju dagar innan seriestart. Staffan är eld och lågor. Martin skeptisk. Patrik överdrivet entusiastisk. Johan full. Kvartetten enas om dokumentärfilmsformat. De enas vidare om ekonomisk ersättning och om de juridiska bitarna. De enas faktiskt om det mesta. Men när frågan om musik till filmen tas upp avslutas mötet i mjugg. Martin blåvägrar. Johan och Patrik tittar bedjande på honom. Staffan skruvar besvärat på sig. Martin bryter tystnaden: "Om jag förstår dig rätt vill du att inledningsscenen skall vara att Barnes United skall komma gåendes i motljus mot kameran i slow motion. Bakom skall en skymning ligga. Och till dennna scen skall "Don´t Stop Me Now" med Queen spelas? Din förbannade jävla sillfitta, stick å brinn din satans...kvinna".

Och därmed verkade det som filmen om Barnes Utd, Barnes Utd - The Movie, tog slut. Redan innan den börjat. Martin sågs stormandes skövla sig fram - i motljus, lustigt nog - längs Birger Jarlsgatan. I trumpet släptåg en rödblossig Patrik och en vinglande Johan och allting hade egentligen varit frid och fröjd om inte:
1. Johan gett Staffan numret till Fiffan (men med kommentaren "Vi vill göra film, men glöm den där Queen-skiten. Ring den här snubben , han är andretränare typ".)
2. Martin tre dagar senare bjöd hem Fiffan, Kungen och Örtquist på en lägenhetsfest.

Festen, 11/4 - fyra dagar innan seriepremiären: Alla var mätta och belåtna, småfulla och livade. Introvert techno har gått på stereon i fyra timmar när plötsligt Fiffan får spela en låt. Fiffan har fått telefonsamtal av Staffan Hildebrand och lovat att i alla fall ge Staffans Queen-idé en chans. Queens "Dont Stop Me Now" går igång. Kaos bryter ut.
- Martin sätter igång en högljutt gafflande om konspirationer och samlag med Staffan Hildebrand (M. använde dock ordet "tidelag").
- Fiffan och övrigt sällskap tittar häpet på honom.
- M. skriker så att en snus, likt en katapultkula, far över rummet.
- F. söker skydd och halkar på snusen, varpå han vrickar foten.
- En dörr smäller igen.
- M. ses vrålandes ta sig fram längs Kungsholmens gator. Gatlyktor smashas längs hans färd.
- Fot svullnar hastigt i lägenhet.

Måndag 14/4 - en dag innan seriepremiären: Sms-gräl. Martin tummar iväg meddelande efter meddelande om hur besviken han är på Fiffan. "Hur kunde du?", skrev han, "Queen? Allvar? Queen!?". Fiffan blev såklart moloken. Han hade inte mycket till övers för Queen i allmänhet, men inte sjutton är just låten "Don´t Stop Me Now" så jäkla dålig. Han visste att han hade Anders och Robin på sin sida, de hade åkt med Queen på högsta volym genom Bromma en höstkväll förra säsongen och de var eniga: Queen är väl okej. Inga viktiga, men va fan, en bra låt är en bra låt. Big deal att det är Queen liksom. Sms-grälet avslutade med att att Martin avslöjade att han hade de flesta i laget på sin sida och att det minsann inte skulle bli nån premiär pga strejk om inte folk lovade att sluta tracka honom med Queen. Fiffan slöt ögonen och tänkte. Lät tummarna vila. Och sen "This means war" - send to Martin.

Tisdag 15/4 - matchdag: Om Staffan Hildebrands filmplaner någonsin blir verklighet kan han glömma en streetsmart dokumentär om en skönt stockholmsgäng. Det blir en jävla roadmovie. Det blir rena Lundell. Vargar på flykt genom Norrland, tystnaden, isen, regnet. De tomma tomma milen över asfalten. Motorn. Skogarna. Springsteens "Drive all Night". Barnes spelar faaaar away numera. Innan matchen enades de få i Barnestruppen om att glömma allt groll. Nu är det match som gäller, vi skiter i vad Martin, Patrik och Johan med följe tycker. Strejkbrytarna var: Anders, Magnus och Fiffan i försvar. Kalle, Robin och Christian på mitten. Succé-Erik och hans radarpartner Mattias fram (Mattias/Matias/ Mathias/Matthias - vad är det för sadistiskt namnval? Omöjligt att gissa rätt på stavning!). En avbytare, med andra ord. På andra sidan ett orange telecomgäng. Lite yngre. Fyra avbytare. Verkar bra. Men första halvlek är jämn. Spelet är bra. Båda lagen bränner några halvchanser var, men i stort är det två stabila försvar som visas upp. Christan håller hov på mittfältet. Barnes spetsar är snabba, men telecomgänget har en riktigt bra Töfting-klump runt sitt straffområde och han var en jäkla nöt att knäcka. I halvtid stod matchen och vägde. Andra halvlek, samma spel. Christian sög in det mesta och fördelade genialiska passningar. Telecomarna kontrade. Töfting hade ett fruktansvärt hårt skott som Magnus inte hann ducka för. Givet mål räddat där. Litet övertag för motståndare. Men när fem minuter återstod dundrade Mathias bollen i ribban och sen satsade vi allt på ett kort. Bollen skulle fram. Bollen skulle in. Och så skedde. Man of the Match, Christian, dunkade in den i en tilltrasslad situation blott ett par minuter innan full tid och Barnes tog en trepoängare i serieupptakten. Stor eloge för de som var på plats, nu kan inget stoppa oss!

Eller som Christian sa, en minut efter slutsignalen: "Fan va kul detta var! Har nån en cigg?".