Every time you change your mind

Los Angeles, augusti 1996.

Randys väckarklocka ringde till ingen nytta den morgonen. Han satt redan på muggen och förbannade curry i allmänhet och hans stamhaks curry i synnerhet. Plötsligt började oväsendet låta tvåstämmigt ute i lägenheten. "Nämäh, telefonen också", sa Randy för sig själv och sträckte på sig och försökte kika ut genom toadörrsgluggen. Som om det skulle hjälpa. Svararen gick igång och föga överraskande började producenten till dagens filminspelning mala om än det ena och än det andra. Randy torkade sig och tvättade händerna. Såg sig själv i spegeln. "Hej på dig du, Randy West", sa han med en suck. Sen gick han ut till telefonen och ringde Lou, producenten. Dryga timmen senare stod han naken bredvid Lou och kollade kameravinklar genom linsen. Sju kvinnor utan en tråd på kropparna satt och väntade på gräsmattan. De flesta rökte.

Lous serie Ormgropen var från början en succé. Men ungefär någonstans vid Ormgropen 7 eller Ormgropen 8 började försäljningen svikta markant. Publiken hade bokstavligen slaknat. Idag var det dags att spela in Ormgropen 13. Ingen skugga över Lou dock. Den 66-årigen porrfilmsveteranen hade från början kläckt ett guldägg i och med sin Ormgropsserie. Man hyr in typ nio tio killar och lika många brudar. Sätter igång en fast kamera och går själv omkring och tar närbilder med en handkamera. Skitbillig produktion. Och skådisarna fick man oftast mängdrabatt på hos deras agenter. Egentligen var Lou rättså nöjd, i det stora hela. Nu var han dock skitsur. Alla brudarna utom två hade dykt upp. Endast en kille fanns på plats. Och det var gamle Randy. Denna ormgrop skulle spelas in utomhus, runt en pool, och nu började det snart bli mörkt ute. Dessutom tornade regnmoln upp sig på himlen. Lou svor. Bad Randy gå in i huset och ringa till de andra grabbarna. Randy lommade in. Tjejerna granskade hans allt mer rynkigare och slappare skinkor när han försvann in. Randy visste att ljudet av tändare och djupa bloss bakom honom innebar att de kollade honom. Om de hade gillat honom hade de sagt nåt fräckt. De unga brudarna hade fnittrat. Nu för tiden: tändare mot cigg.

"Tjena, Joe, Randy West här...läget?... Ajfan...ojdå...så du tränar?...ja ja, jag får kolla med någon annan...tack ändå...japp, det löser sig, ingen fara, hörs, ha det!"

"Hallå, Pete!...jaså, stör jag? Aj, filmfestival?...och du är där?...ajdå, då blir Lou arg...ok, ska inte störa, vi ses...japp hälsa".

"Hallå i stugan, Tom! Randy här! Är du på väg eller?... Inte?! Med Pete på filmfestival? Mäh, visste ni inte att det var inspelning av nya Ormgr..jojo...men Lou sa ju... jaja, vi får höras...hej".

"Är jag hos Big Jim? Han repar med bandet? Ajdå, jaha, tack".

"Hej, Ryan, hör du vem det är? Jajemensan, gamle Randy! Lou har väl ringt dig...Ormgropen, ja...ja visst, brudarna väntar...möte hos borgmästaren? Du skojar? Ja ja, det är inget att göra åt...hörs, hej hej".

Randy suckade. En våg av melankoli sköljde över honom. Han kände sig plötsligt som lillgrabben på skolgården som blir sist vald. Ensam på något sätt. Så såg han hur en bil svängde upp på infarten till huset. Hjärtat klappade plötsligt fortare och han hoppades att det skulle vara Mr Hammer och Danny. "Har inte Danny en sån bil", tänkte han. Och ur klev...Sue Sixteen och Amber. De skyndade in bakom huset till poolen och han hörde hur alla skrattade och stojade. Amber hade haft problem med att få barnvakt till sina ungar på kort varsel och hon ursäktade sin sena ankomst. Hur schysst som helst att Sue kunde komma förbi och hämta... Lou ropade efter honom. Han gick ut igen och för första gången kände han sig naken utan kläder. Alltså obehagligt naken. "Får jag ens upp den på halvstång idag är jag värd en bragdmedalj på AMPKKSV&CD-galan", tänkte han.

"Randy", viskade Lou, "du får fan fixa det här själv idag. Jag klipper in lite ansiktsbilder på Pete och gänget från tidigare rullar så det ser ut som ni är flera snubbar, men gökat får du fixa själv idag...och rappa på innan det börjar regna!"

Ginger och Vanessa blängde misstänktsamt mot Randys hängiga uppenbarelse. "Rappa på nu, Randy, upp med den", sa Ginger. "Grannarna kommer över på grillning ikväll och jag vill vara hemma i tid". Randy suckade igen, för vilken gång i ordningen denna dag visste han inte. "Jag klarar inte detta på egen hand", sa han med en tjock klump i halsen. "Ni är så många. Det här kommer aldrig att gå". Magen värkte på honom. Han frös. Regnet började trumma över poolvattnet. "Ja ja", suckade han, "sätt igång kameran, Lou..."




AMPKKSV&CD-galan, Los Angeles, november samma år.

"Och årets porrbragdmedalj går till mr Randy West som ensam klarade av att hålla jämna steg med inte mindre än nio motspelerskor i Ormgropen 13. Mina damer och herrar, ge mr Randy West en rungande applåd!"


Barnes Utd - Kadaver 2 - 2. Barnes med en man kort. Barnes i tvåmålsunderläge fyra minuter från slutet. I regnet.

Barnes Utd: Kalle, Lång-Mattias, Christian, Anders, Magnus och Fredrik.