Time wraps around you

Barnes Utd har haft semester. Mölat i sig fläskkarré 30 kvällar i sträck. Vaknat 30 förmiddagar med en tom box Sauvignon Blanc på diskbänken. Sneglat på en allt rostigare rakhyvel på muggen. Bryggt kaffe och tuggat i sig ett par rostmackor. Åkt och köpt fläsk och briketter igen. Inte undra på att vi spelade lika skitnödigt som en låt med Kent.

Bitvis tultade vi omkring på planen likt pensionärer på Konsum. Jag jobbade på Konsum för 20 år sedan (helt seriöst, jag blev just sittande fem minuter helt perplex efter att skrivit de orden...som åren går!) och jag ser mig själv som tämligen sakkunnig gällande våra äldre vänners beteende. Sega är de, pensionärerna. Står i vägen med sina dramatenvagnar och klämmer på lingonlimpor. Hör inget. Lommar tappert omkring längs hyllorna och leter efter såna där äckliga jävla Danske Kung-karameller. Framme vid kassan öppnas portmonän och sen ska det darras och knorras länge och väl innan tre mynt hasplas fram och man står där och vill dunka en purjo sönder och samman på deras hattar. Och det är hemskt, men jag fick känslan av att det var vi som var pensionärerna och att det var våra motståndare som var 17-årig sommarjobbare i tisdags. Som vi frestade deras tålamod! Succé gjorde ett dubiöst ledningsmål inledningsvis och vi jublade så att coleslawen närapå kom upp och därefter åldrades vi lika hastigt som trickfilmad science fiction och ett kopiöst försvarsträlande tog sin form.

Från minut fyra fram till minut tjugonio visade vi att gamla är äldst. Brynolf Wendt hade varit stolt över oss. Tappra och gnetiga var vi, trots sänkt pension och höjda avgifter på löständer. Man ska inte klaga, inte. Men i sista fucking sekunden kvitterade motståndet och en historisk segerrad i tabellen var till ända. Oavgjort. 28 poäng. Kommer detta att räcka till serieseger? Jag tror vi måste få till ett par oavgjorda matcher till för att få lyfta bucklan. Bara att vässa käpparna och gneta på.