Re: Stacks

Ryggen vred sig helt fel under matchen och nu sitter man här och försöker hitta nån position i fåtöljen där det inte klämmer så förtvivlat. Torsk igen idag. Jag har ingen lust att skriva något så istället blit det en "stulen" matchrapport. Jag googlade nämligen på motståndarlaget och sen följde jag nån länk hit och nån länk dit, ni vet, och vips satt jag och läste en blogg skriven en Lasse S, som tydligen spelade i motståndargänget. Ingen aning om vem av dem det var, om man kollar profilen framgår det att denna Lasse är lång och rödlätt, men typ så såg ju de flesta ut i det där laget. Han verkar hur som helst lida av ett enormt Bruno K. Öijer-komplex och om man går tillbaka i bloggen ser man hur han lider av att leva ett eländigt svensson-liv när han i själva verket vill lida av helt andra element. Ni vet: svärtan, allvaret, distansen. Såna saker som alla med Bruno K. Öijer-komplex vill lida av. Inte att ungen har magsjuka eller att bilen är paj.

Yada yada. Jag klippte ut hans matchreferat från hans blogg och vi kommer in dagen innan match: Välkomna till Lasses blogg.

Lördag 13/12, kl 11.30

Kära Bruno. Jag känner mig instängd. Jag ligger i en gränd. Jag försöker nå ett ljus, ditt ansikte, ditt ljusa liv. Jag vill kräkas. Jag hatar. Jag hatar Björn Ranelid. Jag hatar Bob Hansson. Jag hatar falukorv. Återkommer.


Lördag 13/12, kl 13.15

Kära Bruno. Jag älskar falukorv. Jag stekte falukorv till barnens lunch just nyss. Jag skivade upp den på en skärbräda. Jag låtsades att det var Björn Ranelids kuk. Därefter stekte jag Björns skivade kuk i stekmargarin och serverade. Jag hade på ketchup och senap. Familjen åt. Jag skrek av skratt. Eller grät jag? Grät jag när telefonen ringde nyss. Jag svarade. En vanlig man ringde. Hans röst var vanlig. Han och jag kom överens om att samåka till matchen imorgon. Jag hatar vanligheten. Fotboll. Coop Forum. Det förutbestämda. Återkommer.


Lördag 13/12, kl 22.05

Kära Bruno. Jag hatar Coop Forum. Jag hatar att spela med. Jag är ingen medspelare. På Coop Forum storhandlade vi idag. Jag jämförde priser och fann att Coops egen Müsli är otroligt mycket billigare än andra sorter. Vid kassan upptäckte min fru mitt val av müsli. Hon skällde ut mig. Oätlig. Då mötte jag en gammal arbetskamrat från min tid som brevbärare. Jag talade till honom i 45 minuter om mitt liv och mitt skrivande innan han upplyste mig om min familj låg och grät av leda vid mina fötter. Jag tog av mig mina skor och bad familjen smörja mina nakna fötter med olja. I bilen på väg hem frågade min fru hur jag upplevde mitt möte med Bruno K. Öijer på Coop Forum. "Var det så fantastiskt som du hade hoppats?", frågade hon. Jag tittade undrande på henne innan det slog mig att jag blandat ihop två anikten. Brevbärare. Bruno K. Måste skärpa mig. Nån dag kan det ju bli pinsamt. Återkommer.


Söndag 14/12, kl 14.00

Kära Bruno. Jag hatar söndagar. Jag borde aldrig tackat ja till spel i korplag. Hinner inte skriva något idag på mitt verk. Jag känner mig hungrig efter att få smärta ner papperet. Men söndagar. Lekpark. Fotboll. Middag. Ord som bufflar bort mig från mig själv. Matchdags nu. Återkommer.


Söndag 14/12, kl 22.50

Kära Bruno. Jag hatar segrar. När jag säger ordet "seger" är det spy som kommer ur min mun. Spyan stinker i min näsa. Jag har taggtrådskräk i näsan. Jag gjorde ett mål. Jag såg motståndarna i sina svarta dräkter. Så vackra. Bruno, min Bruno, som du hade älskat Barnes Utd. De var som en liten sommarkatt som man bara vill rå om och borra in näsan i pälsen i och dra djupa, djupa drag och känna den mest oskyldiga doft som finns. Jag hatar min lagkamrater. Jag hatar våra kontringar. Först kände jag mig glad. Barnes höll bollen fint och vi avvaktade. Men sen: sveket. Sveket mot harmonin. Tåpaj mellan benen gav oss ledning och regelvidrig hands gav oss tvåmålsledning. Barnes dog lite där. Och mina lagkamrater bara stampade vidare, som man trycker sönder en glödande fimp. Om jag bara hade kunnat göra något. Åh, Bruno, jag är en sådan hycklare. Jag tror vi ledde med fem noll i halvtid. Jag kände mig febrig. I andra halvlek gjorde Barnes ett mål och vi två. Efter matchen såg jag efter de svarta tröjorna när de lommade ut ur hallen. Deras nackar. Deras ryggar. Alla gick långsamt med någon meters mellanrum. Jag fick en klump i halsen. Jag ville ropa förlåt efter dem. Men sen fick jag en klapp på axeln av Joppe. "Schysst armbåge du gav den där bra killen i Barnes", sa han. Har även funderat lite kring mitt skrivande. Om jag helt utan logik börjar använda STORA och FETA bokstäver tror jag att detta kommer GÖra miNA teXTer oehört mycket MER levande. Återkommer.

Ja, så löd motståndaren Lasses matchreferat på sin blogg. Jag ber om ursäkt för att jag inte mäktade med ett eget referat.

Två saker avslutningsvis: Ha en riktigt god jul, alla Barnsare! Och för det andra, stort stort stort grattis till nyblivne pappan Johan! Tusen kramar.

Söndagens hurtiga hårbollar

Match 15.15. Svart tröja.
Anmälan via kommentar.

O Come, O Come, Emmanuel

Stockholmskorpens egen lilla sommarkatt Barnes Utd fortsätter sin tysta och stilla tillvaro i bottenskiktet på tabellen. Eller inte skiktet kanske. Bara botten.

Efter förra veckans match blev Kapten Martin på nåt sätt mentalt kokongerad och blev sittandes tomt zappandes framför tv:n hela veckan. Inte en rad på bloggen om nederlaget. Inte en kommentar på msn:n. Bara ett alldelens eget litet ont lågtryck, som låg stilla över Kronobergsparken. Så när söndagen kom drog han filten över huvudet och stannade hemma. Och andra advent som brukar vara en sån fin dag. Stackars lilla vän.

Söndagen den sjunde december, andra advent, två ljus tända på köksbordet och en himmel utanför som är så grå att det inte är klokt. Sommarkatten, som var så härligt stolt och lycklig hela utomhussäsongen, är hungrig, kall och blöt nu och efter tre raka förluster är hela pälsen nedlusad med skam. Efter väggen, oroligt och nervöst, smög den in på planen och aldrig har väl ordet "krake" passat så bra på något väsen i Brommas tält. Men Patrik var tillbaka i truppen och det första han gjorde var att stänka in ett ledningsmål. Inte för att det fick någon sommarsol att stråla över Barnes, men ändå. Vi var en kall och hungrig kattstackare som lyckas lura till sig en liten korvsnutt och sen fly utan att få stryk och det är viktigt för små krakar som oss. Dagens anfall personifierades av Örtis, Kosse, Tobbe och Patrik. Vårt försvar bestod av Kristofer, Christian och den evige Anders och det var ett försvar som gärna sprang framåt. Och vi kom verkligen fram denna match, ända fram till målet faktiskt och efter första halvlek borde vi...eller kunde vi...haft en ledning på ett par mål. Istället fick vi en örfil. Ett motlägg eller en brytning eller vad man ska kalla det som retsamt smög sig genom Fredriks ben. Otur. Men vad kan en krake av bara skinn och ben räkna med? Att vi ska ha tur och motstånd otur? Tjenare.

Patrik igen. Början på andra. Vänster stortå. Ett ledningsmål som kanske var det sämsta som kunde hända oss. Inte för att stockholmskorpens lilla sommarkatt råkade bli mallig utan för att motståndet tvingades gå till anfall. Och ett Barnes som klivit upp i anfall och plötsligt tvingas vända hem för en motståndarkontring, det är inge vidare. Det är som sur grädde. Inge vidare. Så för motståndet kom tvåan, trean, fyran och femman som ett litet pärlband av upphulkade hårbollar och vårt lilla mod, vår lilla strimma karskhet, ersattes av nåt tomt i blicken, nåt som tyngde på axlarna och fick svansarna att sloka. Patrik avslutade denna sena eftermiddag med vänstertån igen, 3 - 5 fick vi torsk med. Men ändå. Vi fick tre små korvsnuttar. Hoppas det kan få lågtrycket på Kungsholmen att lätta lite i alla fall.

Söndag 15.50

Match. Svart tröja.
Anmälan via kommentarer.