Re: Stacks

Ryggen vred sig helt fel under matchen och nu sitter man här och försöker hitta nån position i fåtöljen där det inte klämmer så förtvivlat. Torsk igen idag. Jag har ingen lust att skriva något så istället blit det en "stulen" matchrapport. Jag googlade nämligen på motståndarlaget och sen följde jag nån länk hit och nån länk dit, ni vet, och vips satt jag och läste en blogg skriven en Lasse S, som tydligen spelade i motståndargänget. Ingen aning om vem av dem det var, om man kollar profilen framgår det att denna Lasse är lång och rödlätt, men typ så såg ju de flesta ut i det där laget. Han verkar hur som helst lida av ett enormt Bruno K. Öijer-komplex och om man går tillbaka i bloggen ser man hur han lider av att leva ett eländigt svensson-liv när han i själva verket vill lida av helt andra element. Ni vet: svärtan, allvaret, distansen. Såna saker som alla med Bruno K. Öijer-komplex vill lida av. Inte att ungen har magsjuka eller att bilen är paj.

Yada yada. Jag klippte ut hans matchreferat från hans blogg och vi kommer in dagen innan match: Välkomna till Lasses blogg.

Lördag 13/12, kl 11.30

Kära Bruno. Jag känner mig instängd. Jag ligger i en gränd. Jag försöker nå ett ljus, ditt ansikte, ditt ljusa liv. Jag vill kräkas. Jag hatar. Jag hatar Björn Ranelid. Jag hatar Bob Hansson. Jag hatar falukorv. Återkommer.


Lördag 13/12, kl 13.15

Kära Bruno. Jag älskar falukorv. Jag stekte falukorv till barnens lunch just nyss. Jag skivade upp den på en skärbräda. Jag låtsades att det var Björn Ranelids kuk. Därefter stekte jag Björns skivade kuk i stekmargarin och serverade. Jag hade på ketchup och senap. Familjen åt. Jag skrek av skratt. Eller grät jag? Grät jag när telefonen ringde nyss. Jag svarade. En vanlig man ringde. Hans röst var vanlig. Han och jag kom överens om att samåka till matchen imorgon. Jag hatar vanligheten. Fotboll. Coop Forum. Det förutbestämda. Återkommer.


Lördag 13/12, kl 22.05

Kära Bruno. Jag hatar Coop Forum. Jag hatar att spela med. Jag är ingen medspelare. På Coop Forum storhandlade vi idag. Jag jämförde priser och fann att Coops egen Müsli är otroligt mycket billigare än andra sorter. Vid kassan upptäckte min fru mitt val av müsli. Hon skällde ut mig. Oätlig. Då mötte jag en gammal arbetskamrat från min tid som brevbärare. Jag talade till honom i 45 minuter om mitt liv och mitt skrivande innan han upplyste mig om min familj låg och grät av leda vid mina fötter. Jag tog av mig mina skor och bad familjen smörja mina nakna fötter med olja. I bilen på väg hem frågade min fru hur jag upplevde mitt möte med Bruno K. Öijer på Coop Forum. "Var det så fantastiskt som du hade hoppats?", frågade hon. Jag tittade undrande på henne innan det slog mig att jag blandat ihop två anikten. Brevbärare. Bruno K. Måste skärpa mig. Nån dag kan det ju bli pinsamt. Återkommer.


Söndag 14/12, kl 14.00

Kära Bruno. Jag hatar söndagar. Jag borde aldrig tackat ja till spel i korplag. Hinner inte skriva något idag på mitt verk. Jag känner mig hungrig efter att få smärta ner papperet. Men söndagar. Lekpark. Fotboll. Middag. Ord som bufflar bort mig från mig själv. Matchdags nu. Återkommer.


Söndag 14/12, kl 22.50

Kära Bruno. Jag hatar segrar. När jag säger ordet "seger" är det spy som kommer ur min mun. Spyan stinker i min näsa. Jag har taggtrådskräk i näsan. Jag gjorde ett mål. Jag såg motståndarna i sina svarta dräkter. Så vackra. Bruno, min Bruno, som du hade älskat Barnes Utd. De var som en liten sommarkatt som man bara vill rå om och borra in näsan i pälsen i och dra djupa, djupa drag och känna den mest oskyldiga doft som finns. Jag hatar min lagkamrater. Jag hatar våra kontringar. Först kände jag mig glad. Barnes höll bollen fint och vi avvaktade. Men sen: sveket. Sveket mot harmonin. Tåpaj mellan benen gav oss ledning och regelvidrig hands gav oss tvåmålsledning. Barnes dog lite där. Och mina lagkamrater bara stampade vidare, som man trycker sönder en glödande fimp. Om jag bara hade kunnat göra något. Åh, Bruno, jag är en sådan hycklare. Jag tror vi ledde med fem noll i halvtid. Jag kände mig febrig. I andra halvlek gjorde Barnes ett mål och vi två. Efter matchen såg jag efter de svarta tröjorna när de lommade ut ur hallen. Deras nackar. Deras ryggar. Alla gick långsamt med någon meters mellanrum. Jag fick en klump i halsen. Jag ville ropa förlåt efter dem. Men sen fick jag en klapp på axeln av Joppe. "Schysst armbåge du gav den där bra killen i Barnes", sa han. Har även funderat lite kring mitt skrivande. Om jag helt utan logik börjar använda STORA och FETA bokstäver tror jag att detta kommer GÖra miNA teXTer oehört mycket MER levande. Återkommer.

Ja, så löd motståndaren Lasses matchreferat på sin blogg. Jag ber om ursäkt för att jag inte mäktade med ett eget referat.

Två saker avslutningsvis: Ha en riktigt god jul, alla Barnsare! Och för det andra, stort stort stort grattis till nyblivne pappan Johan! Tusen kramar.