Love has left the room
Är man riktigt nerkärad in nån brud så är det inte mycket rim och reson i ens handlingar. Man börjar plötsligt använda hårspray och man köper lukta-gott på HM och man är lite skönt knasig. Martin tog med sin Mirre på innebandy-weekend. Han ville väl visa sitt rätta jag, kan man tänka. Killen bakom masken. Kruxet var att matchen var i Varberg. "Ska man se riktig toppinnebandy är en WIC-match det enda alternativet", sa han till sin hjärtevän, och sen varvade han upp Renaulten och drog upp på Essingeleden utan vidare resonemang. Det hela var både schysst manligt och samtidigt lite vemodigt.
Kvar på trottoaren stod Barnes och huttrade, hur som helst. De skulle ta nya tag efter förra matchens snöpliga 0 - 13-förlust. Kul jämt.
Enligt sms:et från Varberg sent på söndagen var atmosfären i stan "som en ofattbart spännande thriller...ett inferno av elektricitet: tänk Seven korsat med The Decent!". Och sen, i smsteckennöd, en liten liten kort fråga: "Barnes?". Läs blogg, svarade jag och skickade tillbaka till Martin. Så varsågod, Martin, här följer en matchrapport:
Barnes match och Barnes insats var som filmen Gudfadern. Briljant. Mäktigt. Vacker. Precis som i Coppolas mästerverk tilläts varje sekvens ta sin tid. Innan bollen sattes i anfall byggdes stämningen upp inom försvaret. Massor med tålamod. Disciplin. Och så plötsligt placerar Patrik ett hästhuvud under motståndarens lakan. Ett noll. Och därefter, direkt tillbaka till lugnet. I början på andra kom två noll. Ett par minuter senare kom trean, båda från Christian. En målvaktstabbe först och sen en ohyggligt kall chipp ur sjukt snäv vinkel. Dagens delikatess.
Jag önskar jag kunde sluta rapporten här. Jag önskar jag kunde få matchens sista två minuter att raderas. Som om en första version av Gudfadern som avslutas med två riktigt undermåliga minuter och en Coppola som harklar sig och säger "nä, va fan hörni...vi gör om slutet, jag har en bättre idé".
Men Barnes Uniteds film, vårt eget epos, går det inte att ändra slutet på. Det var som om den riktiga Gudfadern hade avslutats med Janne Huokkos dildofilm. Exakt så var det. Äckligt och bedrövligt...ja, exakt så var det.
Barnes - Schyssta killar i andra laget, 3 - 3.
Kvar på trottoaren stod Barnes och huttrade, hur som helst. De skulle ta nya tag efter förra matchens snöpliga 0 - 13-förlust. Kul jämt.
Enligt sms:et från Varberg sent på söndagen var atmosfären i stan "som en ofattbart spännande thriller...ett inferno av elektricitet: tänk Seven korsat med The Decent!". Och sen, i smsteckennöd, en liten liten kort fråga: "Barnes?". Läs blogg, svarade jag och skickade tillbaka till Martin. Så varsågod, Martin, här följer en matchrapport:
Barnes match och Barnes insats var som filmen Gudfadern. Briljant. Mäktigt. Vacker. Precis som i Coppolas mästerverk tilläts varje sekvens ta sin tid. Innan bollen sattes i anfall byggdes stämningen upp inom försvaret. Massor med tålamod. Disciplin. Och så plötsligt placerar Patrik ett hästhuvud under motståndarens lakan. Ett noll. Och därefter, direkt tillbaka till lugnet. I början på andra kom två noll. Ett par minuter senare kom trean, båda från Christian. En målvaktstabbe först och sen en ohyggligt kall chipp ur sjukt snäv vinkel. Dagens delikatess.
Jag önskar jag kunde sluta rapporten här. Jag önskar jag kunde få matchens sista två minuter att raderas. Som om en första version av Gudfadern som avslutas med två riktigt undermåliga minuter och en Coppola som harklar sig och säger "nä, va fan hörni...vi gör om slutet, jag har en bättre idé".
Men Barnes Uniteds film, vårt eget epos, går det inte att ändra slutet på. Det var som om den riktiga Gudfadern hade avslutats med Janne Huokkos dildofilm. Exakt så var det. Äckligt och bedrövligt...ja, exakt så var det.
Barnes - Schyssta killar i andra laget, 3 - 3.
posted by Barnes United at 3/08/2009 08:26:00 em
2 Comments:
Fantastisk matchrapport! Riktigt surt slut men det var en rolig match. Även om vi inte vann kan vi ändå glädjas åt att Everton ska spela FA-cupsemi ;)
Ha det fint
Lika stolt som jag är över den plockade poängen, lika nödgad känner jag mig att reda ut ett och annat. Jag kommer från Varberg (eller, tja, ort strax norr om) - sant. Och har haft innebandyn runt hörnet ganska länge - också helt sant. Däremot är påhoppet om att jag övergivit Barnes för att beskåda nämnda "sport" helt barockt. I min värld är elitinnebandy lika logiskt som elitskeppsbrott. Kul på gympan, helt meningslöst utanför schemalagd skoltid. När Barnes spelade satt jag istället och försökte ratta fram Renaulten genom snö och dimma på östgötaslätten. Det, mina vänner, är däremot en riktig sport!
(dessutom är det inte match förrän i morgon måndag. Det såg jag på en affisch vid Torggrillen.)
Skicka en kommentar
<< Home