Dare

En kort rapport blir det eftersom jag har varit hemma denna vecka och inte gjort någonting alls och har all hjärnverksamhet i träda. Apati post-OS? Nope, jag vabbar. Matchen i söndags var kanske just som en vabb-dag. Full med goda tankar, full med pussel, hockeyspel, rita, varm oboy. Men det blir inte så, givetvis. Man får plocka upp pusselbitar från golvet simmandes i varm oboy och limma avbruten pinne på finsk målvakt, om man nu ens orkat sätta igång nåt. Man går omkring och är förbannad för att de på jobbet är förbannade och man har ingen och ta ut det på och allt slutar med att man glor på Eurosport och är less. Och klockan passerar 09.30.

Motstånd gör mål på första skottet. Anders reparerar skadan supersnyggt. 1 - 1 tidigt. Anders dribblade från egen planhalva och piskade in bollen lågt, han är bra på sånt, får en märklig fart med sin låga tyngdpunkt och det är inte många som kan ta bollen från honom. I alla fall inte i tabelljumbolaget, som vi mötte. Varsitt fint anfall och varsin näsbränna. Och på domarens arm passerade matchklockan 09.30.

Efter de två inledande målen drog någon form av vabb-koma in över spelet. Barnes körde kontringstaktiken och lät jumbona föra spelet. Jumbogänget märkte att de äntligen hade boll för första gången denna säsong och blev märkligt försiktiga. Passade närmast skräckslaget till varandra och häpnade för varje passning som kom fram. Och vi väntade. Och väntade. På kontringen.

Och precis som en vabb-dag drog sig denna match sig i långsamt mak mot slutsignalen, helt utan nämnvärda initiativ och utan att försöka tappa tålamodet. Men plötsligt, när dagen går mot sitt slut och frun sms:ar att hon snart är på väg hem blir det fart. Man sopar in en tvättmaskin, dunkar omkring med dammsugaren hysteriskt och smäller ihop en pasta och städar upp och en halvtimme senare när hon kommer hem är man helt röd och svettig. I matchens slutskede fick Christian en löpboll och axel mot axel med en jumbokille sattes det av efter bollen. Några sekunder senare fick jumbokillen motas av planen av sina medspelare. Utvisad efter att ha mordhotat Christian. Hade inte hans lagkamrater gått emellan hade förmodligen...ja, jag vet inte. Orubblig domare i alla fall. Mordhot: Två minuter. Och under utvisningen blev det plötsligt ett hejdundrande anfallande åt båda hållen. Men inga mål.

Sen blåste domaren av, Anders blev också mordhotad av jumbokillen, alla skakade hand och vi åkte hem, plötsligt röda och svettiga. 1-1, som sagt. Hoppas nästa match med tillhörande rapport blir roligare. Då är det Lund som står för motstånd och Martins tur att skriva.


"Jag ska plocka dig nästa match!", fräste han.