Maj månads sista Barnestrupp

Match torsdag, kl. 20.30.
Kommentera!

VILD SKOTTLOSSNING I ABRAHAMSBERG

STOCKHOLM (TT) Tolv svartklädda män klev på torsdagskvällen in på Olovslunds grusplan och utförde en precis och kallblodig korpfotbollsmatch. Defensiven var kompakt och anfallet koncist. 45 minuter senare lämnade de platsen med ett byte på 3 poäng.

Vittnen talar om en iskallt utförd match av vad som stundtals verkade vara proffs.
- Det gick så snabbt när de väl ställde om, man hann knappt uppfatta vad som hände, berättar ett av offren.

Torsdagens matchutveckling var högst oväntad. En korplag som kallar sig Barnes United tar på sig anfallen och bekräftar via brev att man tagit beslut att fokusera på ett väl fungerande försvar men inte kommer att lägga fingrarna emellan när det ges chans till kontringar. Man ger dock inga svar på huruvida detta är en taktik man kommer att begagna sig av även i framtiden. Klart står dock att händelserna skakat om korpvärlden.

Barnes United är sedan tidigare kända i korpfotbollskretsar och Henrik Teljfors, ansvarig för Stockholmskorpens fotboll, blir oroad när han hör uppgifterna.

- Det här är så klart en skrämmande utveckling. Seriesystemet är väldigt tight, tryggt och homogent uppåt. Det är äntligen ordning och reda. Om ett lag som Barnes United skulle börja klättra igen vet vi inte riktigt vad som händer.

Efter matchen flydde Barnes United från platsen i separata bilar, på cyklar och med kommunaltrafik. Huruvida detta kan ses som ett enskilt vansinnesdåd vill man från korphåll inte besvara, men fruktan över en liknande händelse nästa vecka går inte att ta miste på.

- Man brukar ju säga att blixten aldrig slår ner på samma ställe två gånger, men den här gången är det kanske annorlunda. De har ju match nästa torsdag igen, så vi får väl se vad som händer då. Sånt här är väldigt svårt att förbereda sig för.


Barnes United - FC Kadaver 3-0

Warriors of Genghis Barnes

Match kl. 19.45. Torsdag. Svart tröja.
Kommentera!

Screws Get Loose

1993 flyttade jag från Hedemora till Stockholm. Farsans dåvarande fru jobbade på OK så vi fick låna släp och sen lastade vi på soffan, skivorna och Tv:n och sen dess är jag s.k. exilmas. Farsans dåvarande fru hade just klippt sig. Saken var den att 1993 svepte en osynlig kraft plötsligt alla småstäder i Sverige och den fick alla fruntimmer att klippa håret i unisona frisyrer. Tämligen kortklippt var det som gällde med en fräck framåtblåsning på håret. Lite som Siv Malmqvist. För säkerhets skull böjdes små "polisong-tofsar" fram också, för att förstärka medvindsuttrycket. Jag och farsan brydde väl inte oss så mycket i hennes frisyr när vi lånade släpet, men tydligen gillade hon sin nya stil och nåt år senare skilde de sig, han en smula luggsliten, men hon fortfarande käckt kort. Tofsarna framför öronen intakta. Och åren går och jag råkas såklart med henne stundom, när man är på besök i stan och så, och jodå - hon är sig lik. Framåtschvungen sitter som gjuten.

Eftersom 1993 års frisyrvåg svepte samtliga småstadsfruntimmer med sig i sitt våld hade även hans nästa livskamrat samma frisyr. Kort och tufft. Lite framåt. Hon var inte dalkulla, hon var från Halmstad, och det var inte 1993 utan kanske 2001, men strunt i det - frissan var på pricken enligt norm. Åter fick farsan höra ord som "skönt att vara kortklippt" och "praktiskt" och rentav "småfräck" och det var ord som varenda gubbe i Sverige fått höra efter att deras fruntimmer kommit hem med sin nya look. Ungefär här på tidsaxeln bildas även Barnes Utd.

Barnes levde rövare de första åren i korpen. Martin och Anders, de enda kvar från dessa dagar, kan vittna om sanslösa matcher, ofta med tvåsiffrigt slutresultat framåt. Eller bakåt. Men framåt 2004 eller 2005 kom så Barnes hem efter en dag med ny frisyr. Kort och praktisk. Men ändå lite käck och tuff sådär. Och sedan dess är vi medlemmar i den landsomfattande klan av framåtrufsiga fruntimmer och vi är stolta över det! Det innebär att vi är dundercoola i vissa sammanhang. Som när vi berättar om hjältemodiga segermatcher inför våra barn eller arbetskamrater. Vi är mindre coola i andra sammanhang. I torsdags mötte vi ett gäng 28-åriga självsäkra grabbar som nog hade lirat en hel del fotboll i yngre dagar. De spelade snabbt och tufft och rakt och hårt. Effektivt. Då var vår småstadsfrisyr inte cool. Det där välkända krypande obehaget infann sig, det där när man känner sig så dum och mest vill rusa in på närmsta toa med en burk dax-wax och börja om.

Men en bit in i matchen surnade Barnes till. Äntligen, kändes det som. Va fan, låt oss klippa oss hur vi vill, låt oss ha den här frisyren om vi gillar den. Har väl inte ni med att göra! Och så började vi stå på oss. Satte emot i närkamper. Gnällde tillbaka eller till och med fnyste åt motståndet. De gjorde några baljor, visst. Men vi backade aldrig. Vi bad aldrig om ursäkt. Lagen avslutade matchen med lika mycket skrubbsår och kanske var det bara inbillning...men när vi tufsade fram håret efter matchen, nog såg hipstermotståndet lite avis ut? Deras frisyrer var ju verkligen helt sabb.

Barnes - Botox 0-3

Och detta tema med anledning av:

1) Oscar, vars intresse för målvakts frisyr aldrig tycks sina. Torsdagen inget undantag: "Du ser snabb ut när du kammat dig sådär. Du ser snabb ut. Wroom. Snabb."

2) Fredriks Henry, som klippte håret på sig själv på förskolan i fredags. Luggen hängde i vägen vid pysselbordet och han höll ju en sax i näven...schwipp - och sikten var fri!

The 3rd Time We Opened the Capsule

Hej! På torsdag klockan 19.00 möter vi Botox Boys. Vilka vill vara med och spela? Jag tar med gul-gröna västar som säkerhet om båda lagen har mörka tröjor.



Svarta t-tröjor är det som gäller!

Nyhetsmorgon 110506 kl.08.16-08.22

Platsen är morgonsoffan på TV4. Värdarna Steffo Törnqvist och Jenny Östergren har idag besök av livsnjutaren Bengt Frithiofsson, allkonstnären Björn Ranelid, sportspjuvern Arne Hegerfors och den motvillige popartisten Nordpolen. Vi kastas rätt in i sändningen.


Bengt: Och här! Nu blir det franskt! Pinot noir. En Gevrey-Chambertin från 2001. Nummer 95920 på Systembolaget. Ååååh! Vilken kraft! Pondus! Här snackar vi riktig tungviktare! Vi talar djupa toner, vi talar tjära, tjäder, ejder och paraffin-

Steffo: Oh, tjäder! Det är inte dumt, det! Underbart i tunnbrödsrulle. Syndigt gott. Som Victoria Tolstoy på en sommaräng. Helvete vad hungrig jag är, förresten.

Jenny: Ja, då ska vi väl försöka hitta tillbaka till det egentliga ämnet. Klockan har ju slagit sport och det står korpfotboll på schemat.

Arne: Ja, då blev man ju genast sugen på korp med bröd, höhö.

Nordpolen: Jag tycker att det är väldigt konstigt och jobbigt det här.

Jenny: Vad är jobbigt? Arne?

Nordpolen: Nja....att behöva tycka och så. Om andras saker.

Jenny: Men nu är du ju här i tv-soffan.

Nordpolen: Jo...Men det är ju så här obehagligt när folk inkräktar och tycker. Jag är inte så bra på att förklara såna här grejer. Det är sånt där jag inte pratar om.

Jenny: Alltså, vi har ganska många gäster här. Det kan tänkas jobbigt men man kan vinna på att bjuda lite på sig själv.

Nordpolen: Jo, men nä....äsch. Jag tycker det är svårt att prata om.

Arne: Nordpolen... Nord. Polen.... Höhö. Heter du så för att du alltid bjuder upp till Gdansk? Höhö. Höhö.

Bengt: ...tryffel, sommarnatt, ärvd Jofa-handske...

Björn: Korpen är kärlekens trubadur som aldrig kan ta toner i moll. Hjärtat är en fågel vars ägg alltid kläcks till de gulaste av kycklingar. Ingen har någonsin sagt dessa orden förut.

Jenny: Eh. Jo. Jaha. Men nu ska vi ju egentligen prata korpfotboll. Barnes United handlar det om. Vad kan man säga om--

Steffo: Hörru! Är du snäll och langar hit en sån där rensnitt? Eller, herregud, skicka hit hela brickan. Klockan är ju snart kvart i sju och jag har inte gett mig hän sen femsnåret.

Björn: Hänförelsens våta filt är en svepning värdig en faraon. En kvinnas famn är som det lenaste av silke, vävt av de sköraste av fauner. Ingen! Ingen kan säga det som jag gör!

Arne:Höhö. Vilken stad har mest ont i huvudet?

Steffo: ÅÅåååååh, herreJÄVLAR vilket munskjut! MER snittar! NU!

Arne: Gdansk. Gdansk skalle. Höhö. Höhöhö.

Bengt:...näverlur, läroplan, anis, torv...

Jenny: *suck* Är det någon som har det allra minsta fotbollsrelaterat att säga?

Björn: För vissa hjältar kommer kärleken postumt. De största hjärtanen är inte de vars bröst draperas av stjärnor, utan de som ständigt krossas och byggs upp igen. Att spela fotboll kan vara att språka med gudarna, men även att föra en monolog i ensamhetens mörkaste kammare.

Nordpolen: Jag vill inte förstöra fotbollen genom att prata om den.

Jenny: Oj, nu öppnas det en dörr här. Grannstudion bandar Parlamentet just nu, så jag vet inte riktigt....oj, nu kommer det in någon här. Steffo, kan du -

Steffo: *smask* *smask* AAAAH! Min älskade ren, helvete vad du ger mig njuuuuting!

Anders Barnes: NU FÅR NI HÅLLA KÄFTEN!!! Man hör fan inte Robert Gustafssons skitroliga fräckisar ens! Och inte fan är detta en matchrapport heller. Nu blev det ju bara massa konstigt dravel igen! Räcker det inte med att vi spelar helt obegripligt?

Jenny: Anders? Från Barnes? Men kanske du kan avrunda det här - hur gick egentligen matchen?

Anders Barnes: Matchen? MATCHEN?? Tja, som väntat.

Bengt:...läppglans, styvmorsviol, korpentorsk...

Barnes Utd - Team Vidrig 2-4

Årets andra!

18.15. Torsdag. Svart tröja.
Anmälan/frånvaroanmälan genom kommentar, tack.

Hjortingen

Ni vet, när man åker bil på landsbygden och passerar kohagar, visst är det skumt att kossorna närapå alltid står riktade åt samma håll? Det är som om de blir utsläppta i hagen på morgonen och sen tillsammans bara går rakt ut i gräset och käkar och går och käkar och går...och ingen tänker på att svänga lite. Men de är mjukt vackra där de går och står. Rejäla pjäser, fast med nätta och närapå vackra ben. Kor är inte keliga. Jag vet ingen ko som vill bli kliad bakom öronen eller under halsen. Oftast verkar deras ögon mest innehålla en brun önskan om tystnad, men när bonden varmt och strävt gör ren spenarna inför mjölkning kan man se en närmast hemligt njutbar reflex i kon blick.

Efter en vinter i ladugården kliar det i benen hos alla kor och det är härligt att medverka vid ett kosläpp, då de parvis studsar ut i hagen. Många kor blir helt förvillade av all plötslig grönska och all rymd. De springer på frambenen och tar liksom sats för att slå bakut med deras stora rumpor och ropa "Tjo-hej!", och kanske är det så att de verkligen hoppas att de ska se lika maffiga ut som deras inre bilder av sig själva, eller så begriper de inte bättre, men det är härligt att skåda och det är livsbejakande och det är njutbart lortigt.

Vid ett kosläpp i april är det ingen ordning ännu i hagen. Kossorna som har mest spring i benen galopperar fram och tillbaka och jagar varandra och hoppar och far. Sedan har vi kalvarna och ungkorna, som både osäkra och nyfikna darrar av upphetsning, men ändå inte törs riktigt lämna de äldre korna. Och sen har vi gamla kor som får hybris. Som ränner iväg längs hagen och helt uppfylld av sin egen storhet och sin pondus som ledarko ser till att alla andra kor näst intill blir bländade. En rutinerad mjölkbonde skulle skrocka nöjt åt detta spektakel. En gammel-kossa som gör ett-noll i gruspremiären, när händer det? Och sen skulle bonden stå där i solnedgången, med en skön prilla under läppen, och luta sig bakåt mot huven på bilen och lyssna och titta på sina underbara fyrbenta vänner.

Kan kossor orsaka kaos i egen hage? Vad händer om några kor börjar vända sig och plötsligt gå åt motsatt riktning. Eller, om kvällen, när det är dags att gå in, vad händer om några i flocken fortsätter makligt framåt? I stort sett händer egentligen inte så mycket. Några av de mest fysiska kossorna i mitten av flocken blir såklart förvillade. Vad är det här?, tänker de på kossors sätt, och råmar gällt. Ingen ordning! Ingen ordning! Ledar-kossan sträcker på sin gamla nacke och skådar ut över hagen. Han sprätter in två-noll för att bringa lugn i flocken, men lugnet är bara som mjölk på spisen. Milt och mjukt först, men så plötsligt: illaluktande kaos. Det kokar över. Mjölkbonden ser naturligtvis vad som händer ute i hagen och öppnar grinden in till fållan som leder upp i ladugården. Han klappar händerna hårt och korna andas ut...äntligen dags att gå in...det blev lite för mycket frisk luft idag. Det blev lite för roligt. Lite för galet. Men så är det väl när det är kosläpp.

Gruspremiär: Barnes - Motstånd 2-1.

Bild nedan: Oscar försöker desperat få kontakt med domaren för att kontrollera matchklockan.