Hjortingen

Ni vet, när man åker bil på landsbygden och passerar kohagar, visst är det skumt att kossorna närapå alltid står riktade åt samma håll? Det är som om de blir utsläppta i hagen på morgonen och sen tillsammans bara går rakt ut i gräset och käkar och går och käkar och går...och ingen tänker på att svänga lite. Men de är mjukt vackra där de går och står. Rejäla pjäser, fast med nätta och närapå vackra ben. Kor är inte keliga. Jag vet ingen ko som vill bli kliad bakom öronen eller under halsen. Oftast verkar deras ögon mest innehålla en brun önskan om tystnad, men när bonden varmt och strävt gör ren spenarna inför mjölkning kan man se en närmast hemligt njutbar reflex i kon blick.

Efter en vinter i ladugården kliar det i benen hos alla kor och det är härligt att medverka vid ett kosläpp, då de parvis studsar ut i hagen. Många kor blir helt förvillade av all plötslig grönska och all rymd. De springer på frambenen och tar liksom sats för att slå bakut med deras stora rumpor och ropa "Tjo-hej!", och kanske är det så att de verkligen hoppas att de ska se lika maffiga ut som deras inre bilder av sig själva, eller så begriper de inte bättre, men det är härligt att skåda och det är livsbejakande och det är njutbart lortigt.

Vid ett kosläpp i april är det ingen ordning ännu i hagen. Kossorna som har mest spring i benen galopperar fram och tillbaka och jagar varandra och hoppar och far. Sedan har vi kalvarna och ungkorna, som både osäkra och nyfikna darrar av upphetsning, men ändå inte törs riktigt lämna de äldre korna. Och sen har vi gamla kor som får hybris. Som ränner iväg längs hagen och helt uppfylld av sin egen storhet och sin pondus som ledarko ser till att alla andra kor näst intill blir bländade. En rutinerad mjölkbonde skulle skrocka nöjt åt detta spektakel. En gammel-kossa som gör ett-noll i gruspremiären, när händer det? Och sen skulle bonden stå där i solnedgången, med en skön prilla under läppen, och luta sig bakåt mot huven på bilen och lyssna och titta på sina underbara fyrbenta vänner.

Kan kossor orsaka kaos i egen hage? Vad händer om några kor börjar vända sig och plötsligt gå åt motsatt riktning. Eller, om kvällen, när det är dags att gå in, vad händer om några i flocken fortsätter makligt framåt? I stort sett händer egentligen inte så mycket. Några av de mest fysiska kossorna i mitten av flocken blir såklart förvillade. Vad är det här?, tänker de på kossors sätt, och råmar gällt. Ingen ordning! Ingen ordning! Ledar-kossan sträcker på sin gamla nacke och skådar ut över hagen. Han sprätter in två-noll för att bringa lugn i flocken, men lugnet är bara som mjölk på spisen. Milt och mjukt först, men så plötsligt: illaluktande kaos. Det kokar över. Mjölkbonden ser naturligtvis vad som händer ute i hagen och öppnar grinden in till fållan som leder upp i ladugården. Han klappar händerna hårt och korna andas ut...äntligen dags att gå in...det blev lite för mycket frisk luft idag. Det blev lite för roligt. Lite för galet. Men så är det väl när det är kosläpp.

Gruspremiär: Barnes - Motstånd 2-1.

Bild nedan: Oscar försöker desperat få kontakt med domaren för att kontrollera matchklockan.