524 Fidelio

Inomhussäsongens sista ord kommer flyktigt att behandla ämnet Bra Spel. Vi ägnade oss nämligen åt det under avslutningsmatchen katastrofinomhussäsongen 2011/2012. Vi spelade svinbra bitvis. Eller vi och vi, jag menar utespelarna (jag var målis och gjorde vad jag kunde och lite mindre). Jag överdriver inte när jag påstår att vi hade fler än tio anfall som rent objektivt skulle benämnas Skolbok (läs: Bryggan-Nicke kom fram efter matchen och sa att "...faen, ni såg ju bra ut idag..."). Men (alltid dessa "men" i Barnesrapporter!) vi mötte ett kontringsskickligt lag, som rätt lakoniskt gjorde några mål fler än oss och fina mål, fina passningar och till och med fin press till trots, räckte vi inte till. Fasiken också. Vi hade ju inte direkt ställt in oss på offensiv briljans, jag tror vi blev lite tagna på sängen av vårt, bitvis, utmärkta spel.

Vi såg närapå lite ut som när Aktuellt-ankaret gör när de ska rapportera om sport. Anna Hedenmo exempelvis. Hon kan under en hel sändning helt prickfritt leda oss mellan Bashar al-Assad i Syrien till senaste rönen inom tandvårdsforskning avseende aggregatibacter actinomycetemcomitans för att en minut senare stå och gaffla reproränta med en ekonom. Och allt detta innan det fördjupande reportaget: Hur behandlas kvinnorna i den sydsudanesiska gränskonflikten? "Vi har träffat Kn-Gog-n-Aham från stammen N-Nngn-Tarach och hon ger sin syn på vardagslivet vid den torkade flodskåran Zg-Khaa-N", säger Hedenmo, som om det vore en självklarhet, något vem som helst kan sitta och gagga om vid förmiddagskaffet på jobbet.

Men så är det sista minuten innan vädret och bandyfinalen har avgjorts på Studenternas eller EM-finalen i handboll har spelats eller vad som helst och hon tappar all koll. Och detta gäller absolut inte bara Hedenmo! Elfsberg likadant! Katarina Sandström också. Allihopa egentligen. Aktuellt och Rapport behandlar ju bara ämnet sport om något superstort har hänt, men vi sportälskare blir alltid behandlade lika illa varenda gång av ankarna.

"Sport nu...", säger de, och närapå suckar. Det känns som om man är liten pojk igen och vill leka TV med en otroligt omotiverad vuxen. Motvilligt och oengagerat deltar den vuxne i leken och låtsas läsa sportnyheter och försöker kväva gäspningarna. "Sport nu. Det har spelats final på Studenternas...förlåt, bandyfinal, mellan Sandviken och Villa-Lidköping". Och här höjs det lite på ögonbrynet. Bara lite, men det markerar ett veck i pannan, och det där vecket i pannan är en sån sjukt ond signal till oss över hur oviktiga saker det nu rapporteras om. Som när man själv sitter och högläser nåt besinningslöst dumt och löjligt, man höjer lite på ögonbrynet och gör ett "det är INTE jag som skrivit/bestämt detta"-veck i pannan. Och man fattar och man tar åt sig. Jag vet, jag är en andra klassens människa. Jag gillar sport. Förlåt förlåt förlåt, o helige nyhetsankare för att du tvingas läsa denna infantila smörja. Ståendes på knä med pannan mot golvet lyssnar man vidare: "Efter en dramatisk upplösning kunde till sist Sandviken höja bucklan", hör man och samtidigt visas bilder från buckelhöjandet. Därefter klipp och in i studion igen. Och åter tvingas man stå ut med att bli behandlad som en liten liten pojk. Minen på nyhetsankaret efter sportbilderna är en blandning av avsmak och förundran. Under en tiondel. Därefter lättnad: "Och nu över till Per! Blir det något vårväder?"

Och det var som om Barnes också upplevde lite av Hedenmo-syndromet under våra praktanfall. Som om vi inte riktigt trodde på detta. Vi slog njutbart stenhårda krosspassningar till frispringade yttrar som tog emot i farten och tunnlade sin gubbe för att sen skottfinta och leverera ett perfekt inspel till anfallare, som klockrent inspringande i lucka mellan back och målvakt stänkte in boll i mål och allt detta med svag höjning på ögonbryn och med distansierad rynka i pannan. "Mja...spela så här bra? Är inte det lite löjligt? Måste väl finnas allvarligare saker att bry sig i?"

Nåväl. Nu är det slut på skiten för denna gång. Lika bra det. Torsk med 4-2. Hoppas verkligen vi får en bättre utomhussäsong.

I wear Black on the outside 'Cause Black is how I feel on the inside

2012-03-25
13.30
Bohemian Guindalense - Barnes United
Bromma
Plan 5

Vilken färg tror ni gäller denna gång?

Anmäl när- eller frånvaro via bloggkommentarfunktionen

Stjärna där

En av de senaste dvd-filmerna jag köpte var Kalles Klätterträd. Hittade den i en låda på Ica som det stod 3 för 100:- på och när jag kom hem visade jag stolt upp fyndet för Henry och sen trissade jag oavsiktligt upp förväntningarna till max. "Det här, det är barnprogram i sitt esse!", hojtade jag. "Otroligt härlig humor, fantstiskt tecknat och världens finaste vinjett". Henry blev mer och mer förväntasfull ju längre jag höll på och när jag till sist mölade in den i dvd:n satt pojken och hoppade i soffan. Det som följde var...typ helt stilla teckningar. Endast munnen på figurerna rörde på sig. Absolut inget hände. Kalle ska börja skolan, han går på uppropet och ropar "JAA!" när fröken säger hans namn och sen är det slut. Jag låg på golvet och vred mig av skratt och tittade upp mot Henry i soffan med tårar i ögonen. "Eeh...har det börjat?", frågade han.

Såklart blev man lite sårad, men samtidigt förstod jag honom. Varje klätterträdsepisod är på tio minuter och innehåller förutom vinjetten (på två minuter, det är otroligt vad långa vinjetterna var i barnprogrammen förut, alla minns väl Olyckan i Trazan & Banarne, där bestod själva olyckan i Olyckan av en tio sekunder lång hjälm-på-när-du-åker-moppe-information och detta efter en tre minuter lång vinjett!) cirka tre fyra scener med på sin höjd tre fyra klipp i. Mest är det stilla stilla bilder med lite torrt snack ovanpå. Inga rymdskepp. Inga lasergevär. Inte ens nåt blod. Långsamt, lugnt, rätt skäggigt, lite underfundigt och en smula diskbänkspsykedeliskt...exakt som Barnes Utd.

Så döm om vi blev perplexa när vi i söndagsmatchen fick två super-space-death-killers direkt från Cartoon Network i vårt lag. Vi som bara letade efter morfars hatt. De flygande superhjältarna tyckte det var rejält skumt att delta i Kalles Klätterträd men damn vad de skickade runt laserstrålar och utnyttjade 3d-dimensioner och flög genom galaxer (på ett par sekunder!). Kalle och morfar försökte härma superhjältarna. "Vrrrooom", sa de när en pansarförsedd neon-hjälte for förbi. Två mål gjorde de, rymdsnubbarna. Och detta bara för att Christan sov och Kosse hade besök ända från Skåne och Robin åkte skidor och Örtis skulle på frukostkalas och Martin hade ont i stortån...ni hör, vi ÄR som hämtade ur Kalles Klätterträd!

Torsk med 3-2 blev det och vi som drömde om Emma (som bara finns i fantasin) var Fredrik, Anders, Magnus och Olle.

Högmässa kl 12.20

2012-03-18
12.20
EMG - Barnes United
Bromma
Plan 5

Färgglada bortalinnen fixar Fiffan!

Utomhusbarnes!

Hög tid att anmäla utomhuslaget. Ni som är med, kommentera!

I symbios med satan

2012-03-11
14.05
Barnes United - Capgemini/Sogeti
Bromma
Plan 5

Precis som hårdrockaren på bilden nedan, som varit så föredömlig i färgval, använder vi svart stass.


Anmäl när- eller frånvaro i bloggkommentarfunktionen.

Og at den som mister drømmene, skulle bli meg

Jag blir alltid nyfiken på folksamlingar. Händer det nåt på Hornsgatan, där jag bor, och folk står och hänger och blänger, ansluter jag. Och så står jag och hänger och blänger också. Sen om det är vägverket som gräver hål i gatan eller om det är Sam på fiket som putsar sin kaffeskylt eller om det är en ambulans som skyfflar in ett fyllo i skuffen, det är strunt samma. Vissa människor står och glor när nåt händer och jag är en sån.

Kanske beror det på kultur. Jag är ju lantis, å det grövsta, dessutom, och att stå och glo gör exakt alla i Hedemora. Det finns inte så mycket annat att göra. Oftast glor man på när någon jobbar med något och kommenterar man är det viktigt att det är gnäll, "kolla va dåligt han jobbar", men oftast är det tyst betraktande som gäller. Någon gång i månaden tvingas brandkåren till utryckning och det är en högtidsstund! Det är liksom lönen för mödan. Som en svampplockare som lyckas hitta en tallblodriska efter veckor av kantarellrutin. Jag ber att få understryka att nedanstående är något jag själv aldrig gjort, men för många i Hedemora gäller följande när man hör sirener: Kasta sig ut i bilen och åk mot Långshyttan! Det är oftast i Långshyttan det händer jobbiga grejor för där är fabriker nedlagda och folk är kroniskt ledsna och det är ofta som nåt fyllo kukar ur och tänder eld på det som för stunden finns till hands, men utryckningen kan även gälla nåt fyllo som kukat ur och kört i diket.

Långshyttan är en liten bruksort på fallrepet en kvart bortanför Hedemora och när man ser brandbilen tuta iväg över slätten följs den alltid av en ivrig karavan av Volvo 142:or. I bilarna, framåtlutade och kepsförsedda ynglingar. Tärningarna hängandes i backspegeln, som guppar i takt med hjärtslagen. "Va ärä fö skiiit nu ra i brrrukä?", grawl-pratar de (det är gängse taltekniken för både kvinnor och män i södra Dalarna, och det låter hemskt!) och kör i full fart för att komma ifatt brandbilen. Ofta slinker en epa med också i karavanen, även den i hastigheter långt över 100 knyck (jag och svärfar blev en gång omkörda av en epa efter ett besök på soptippen, vi var på väg tillbaka till sommarstugan med tom släpvagn skrällandes bakom och körde väl i 80-90 sådär och då blev vi omkörda av en epa på en raka varpå vi båda utropade på bredaste dalmål i förnedrad korus "En epa!?").

Allt detta ovanstående vill jag bara ge som förklaring till varför jag anslöt till övriga skaran som stod och slet eller bara glodde på slitet inne i vår målbur mitt under andra halvlek av Bryggan Boys-fighten. Det var inte meningen att vara i vägen eller störa, jag ville bara kolla vad som pågick...vi är såna ju, vi rumpmasar.

Bakgrunden till folksamlingen inne i vårt mål var följande: Motståndet Bryggan Boys försökte frustrerat lirka boll genom vårt täta och hårt jobbande försvar med passningar och det gick inte bra och då återstod fläskande längs kanten och det var under en sådan kantlöpning som historien tar sin början. Barnes försvar skar bort passningsalternativ, varpå det som återstod för Bryggan-killen var att mörsa in bollen på egen hand. Målis-Fredrik gjorde i stort det han skulle, knotade ut och skar av skottvinkel och en halv sekund senare, om än motvilligt, lade han sig framför boll och fötter och då är det brukligt att antingen blir överchippad eller bli träffad av bollen (på mer eller mindre angenäma ställen på kroppen), och denna gång tog skottet på benet men fortsatte i riktning mot målet, dock i en hög och långsam båge istället för hårt och rakt. Medan bollen i sakta mak vände högt uppe i taket och började falla ner mot den öppna buren insåg ett antal spelare i båda lagen att nu kan det vankas mål, både på ett positivt och negativt sätt.

Barnes-Patrik upplevde bollens ovala bana negativt. Den singlade, kort sagt, på väg rätt ner i målet. Han satte handen för hakan och suckade. Bäst att bege sig till förmodad nedslagsplats och rensa. Samtidigt steg pulsen i två Bryggan-killars bröst. Förvisso knallade en svartklädd karl mot målet för att försvara, men trots allt, fylls det på med folk kanske boll kan slumpa sig in i målet. Flera spelare i Barnes anade härmed oråd och beslöt, efter viss tvekan, men under ordnade former, att också anluta till folksamlingen på mållinjen. Så här dags var bollen blott någon meter från att slå ner i närmsta begynnande flint och fler och fler spelare anslöt. Plötsligt blev det ståhej på mållinjen och det var nu Fredrik åter kom på fötter. Och som vi nyss läst, händer det nåt, låter det nåt, hojtas det nåt - då kommer han lunkandes för att ställa sig och glo.

Och snabbt kunde han konstatera att det inte rådde brist på dramatik! Samtidigt som Patrik för glatta livet försökte styra bort bollen försökte en orange vägg av motståndare pressa in såväl boll som Patrik i mål. Robin och Christian rände också omkring i folksamlingen (Christian letade efter kiosken, slut på cigg, och Robin försökte få fatt på sin dotter). Kosse, som stod i utkanten av kalabaliken, blev vittne till hur två korvförsäljare råkade i luven på varandra och Örtis hittade en riktigt grym skivbörs där han fördjupade sig i singel-rean. "Grymma priser och jag måste motvilligt erkänna att det börjar kurra i The Farm-tarmen lite", sa han och hade en upphetsad röd ton i ansiktet. Säsongsdebuterande Kristofer spände ut sina knän för att skydda Örtis från, som han upplevde, påträngande spanjorer, och Örtis tackade men sa också att läget var underkontrol, men att Patrik kunde behöva hjälp. Kristofer ursäktade sig genom folkhopen fram till stackars Patrik, som slogs med näbbar och klor för att hålla bollen på rätt sida mållinjen. Fredrik råkades samtidigt med en jobbarkompis, Peter Carlsson, som berättade att detta påminde om uttagningarna av tävlande i Sveriges Mästerkock: "Otroligt stökigt organiserat, men främst var jag och många med mig besvikna på att arrangörerna i de flesta fallen inte ens smakade på maten utan bara besiktigade den okulärt!" Peter kom inte till tv-auditionen utan blev utkvalad innan, men alla som smakat på hans gyllenbrunt frasiga räk- och västerbottensostpaj vet att den karlen vet hur man gör gott käk.

Hur gick det då med bollen och mållinjen? Jo, vi fick iväg bolljäkeln till slut!


Och nu ett monumentalt scenbyte: På sängkanten i en bungalow satt Anders med iphonen i näven. Fönstret var öppet för han ville inte gå miste om ljudet från en endaste av de vietnamesiska havsvågor som inrullandes mot ljust gul sand spred sånt lugn. Utanför gick en inhemsk kvinna med en stor bambukorg, dignande med färsk ananas. Men plötsligt hörde hon ett gallskrik, nåt så vettlöst högt och förbannat av ilska och frustration. Korgen flög och frukterna rullade ut i sanden och hon tog sig för bröstet. Aldrig hade hon blivit så skrämd! Och ut ur det öppna fönstret hörde hon en skrikande svada på ett språk hon aldrig kunde förstå men hon lämnade korg och frukt vind för våg och rusade till närmsta bykonstapel där hon uppjagat rapporterade att den svenske tv-kändisen löpte amok och hade skrikit och levt rövare. Konstapeln, ung och spenslig, tog på sig hatten och for med moped till stranden för förhör på plats. När han senare på kvällen bokförde dagens rapporter läste han sina egna ord från förhöret:

Me: What is the matter with you? Shouting and screaming like a pig!

Swedish TV-star: Its the blog!

Me: What?

Swedish TV-star: The blog! I've been reading for hours but still no result!

Me: Result? Look, man, you've got to pay the pineapple lady. She basically crapped her pants.

Swedish TV-star: I make some spettekaka for her, ok?


Ok, Anders, här följer resultatet: Vi torskade med 6-0.

Nä, jag skoja bara, det blev 1-1 och Kosse gjorde vårt mål.