Stjärna där

En av de senaste dvd-filmerna jag köpte var Kalles Klätterträd. Hittade den i en låda på Ica som det stod 3 för 100:- på och när jag kom hem visade jag stolt upp fyndet för Henry och sen trissade jag oavsiktligt upp förväntningarna till max. "Det här, det är barnprogram i sitt esse!", hojtade jag. "Otroligt härlig humor, fantstiskt tecknat och världens finaste vinjett". Henry blev mer och mer förväntasfull ju längre jag höll på och när jag till sist mölade in den i dvd:n satt pojken och hoppade i soffan. Det som följde var...typ helt stilla teckningar. Endast munnen på figurerna rörde på sig. Absolut inget hände. Kalle ska börja skolan, han går på uppropet och ropar "JAA!" när fröken säger hans namn och sen är det slut. Jag låg på golvet och vred mig av skratt och tittade upp mot Henry i soffan med tårar i ögonen. "Eeh...har det börjat?", frågade han.

Såklart blev man lite sårad, men samtidigt förstod jag honom. Varje klätterträdsepisod är på tio minuter och innehåller förutom vinjetten (på två minuter, det är otroligt vad långa vinjetterna var i barnprogrammen förut, alla minns väl Olyckan i Trazan & Banarne, där bestod själva olyckan i Olyckan av en tio sekunder lång hjälm-på-när-du-åker-moppe-information och detta efter en tre minuter lång vinjett!) cirka tre fyra scener med på sin höjd tre fyra klipp i. Mest är det stilla stilla bilder med lite torrt snack ovanpå. Inga rymdskepp. Inga lasergevär. Inte ens nåt blod. Långsamt, lugnt, rätt skäggigt, lite underfundigt och en smula diskbänkspsykedeliskt...exakt som Barnes Utd.

Så döm om vi blev perplexa när vi i söndagsmatchen fick två super-space-death-killers direkt från Cartoon Network i vårt lag. Vi som bara letade efter morfars hatt. De flygande superhjältarna tyckte det var rejält skumt att delta i Kalles Klätterträd men damn vad de skickade runt laserstrålar och utnyttjade 3d-dimensioner och flög genom galaxer (på ett par sekunder!). Kalle och morfar försökte härma superhjältarna. "Vrrrooom", sa de när en pansarförsedd neon-hjälte for förbi. Två mål gjorde de, rymdsnubbarna. Och detta bara för att Christan sov och Kosse hade besök ända från Skåne och Robin åkte skidor och Örtis skulle på frukostkalas och Martin hade ont i stortån...ni hör, vi ÄR som hämtade ur Kalles Klätterträd!

Torsk med 3-2 blev det och vi som drömde om Emma (som bara finns i fantasin) var Fredrik, Anders, Magnus och Olle.