onsdag, mars 28, 2012

524 Fidelio

Inomhussäsongens sista ord kommer flyktigt att behandla ämnet Bra Spel. Vi ägnade oss nämligen åt det under avslutningsmatchen katastrofinomhussäsongen 2011/2012. Vi spelade svinbra bitvis. Eller vi och vi, jag menar utespelarna (jag var målis och gjorde vad jag kunde och lite mindre). Jag överdriver inte när jag påstår att vi hade fler än tio anfall som rent objektivt skulle benämnas Skolbok (läs: Bryggan-Nicke kom fram efter matchen och sa att "...faen, ni såg ju bra ut idag..."). Men (alltid dessa "men" i Barnesrapporter!) vi mötte ett kontringsskickligt lag, som rätt lakoniskt gjorde några mål fler än oss och fina mål, fina passningar och till och med fin press till trots, räckte vi inte till. Fasiken också. Vi hade ju inte direkt ställt in oss på offensiv briljans, jag tror vi blev lite tagna på sängen av vårt, bitvis, utmärkta spel.

Vi såg närapå lite ut som när Aktuellt-ankaret gör när de ska rapportera om sport. Anna Hedenmo exempelvis. Hon kan under en hel sändning helt prickfritt leda oss mellan Bashar al-Assad i Syrien till senaste rönen inom tandvårdsforskning avseende aggregatibacter actinomycetemcomitans för att en minut senare stå och gaffla reproränta med en ekonom. Och allt detta innan det fördjupande reportaget: Hur behandlas kvinnorna i den sydsudanesiska gränskonflikten? "Vi har träffat Kn-Gog-n-Aham från stammen N-Nngn-Tarach och hon ger sin syn på vardagslivet vid den torkade flodskåran Zg-Khaa-N", säger Hedenmo, som om det vore en självklarhet, något vem som helst kan sitta och gagga om vid förmiddagskaffet på jobbet.

Men så är det sista minuten innan vädret och bandyfinalen har avgjorts på Studenternas eller EM-finalen i handboll har spelats eller vad som helst och hon tappar all koll. Och detta gäller absolut inte bara Hedenmo! Elfsberg likadant! Katarina Sandström också. Allihopa egentligen. Aktuellt och Rapport behandlar ju bara ämnet sport om något superstort har hänt, men vi sportälskare blir alltid behandlade lika illa varenda gång av ankarna.

"Sport nu...", säger de, och närapå suckar. Det känns som om man är liten pojk igen och vill leka TV med en otroligt omotiverad vuxen. Motvilligt och oengagerat deltar den vuxne i leken och låtsas läsa sportnyheter och försöker kväva gäspningarna. "Sport nu. Det har spelats final på Studenternas...förlåt, bandyfinal, mellan Sandviken och Villa-Lidköping". Och här höjs det lite på ögonbrynet. Bara lite, men det markerar ett veck i pannan, och det där vecket i pannan är en sån sjukt ond signal till oss över hur oviktiga saker det nu rapporteras om. Som när man själv sitter och högläser nåt besinningslöst dumt och löjligt, man höjer lite på ögonbrynet och gör ett "det är INTE jag som skrivit/bestämt detta"-veck i pannan. Och man fattar och man tar åt sig. Jag vet, jag är en andra klassens människa. Jag gillar sport. Förlåt förlåt förlåt, o helige nyhetsankare för att du tvingas läsa denna infantila smörja. Ståendes på knä med pannan mot golvet lyssnar man vidare: "Efter en dramatisk upplösning kunde till sist Sandviken höja bucklan", hör man och samtidigt visas bilder från buckelhöjandet. Därefter klipp och in i studion igen. Och åter tvingas man stå ut med att bli behandlad som en liten liten pojk. Minen på nyhetsankaret efter sportbilderna är en blandning av avsmak och förundran. Under en tiondel. Därefter lättnad: "Och nu över till Per! Blir det något vårväder?"

Och det var som om Barnes också upplevde lite av Hedenmo-syndromet under våra praktanfall. Som om vi inte riktigt trodde på detta. Vi slog njutbart stenhårda krosspassningar till frispringade yttrar som tog emot i farten och tunnlade sin gubbe för att sen skottfinta och leverera ett perfekt inspel till anfallare, som klockrent inspringande i lucka mellan back och målvakt stänkte in boll i mål och allt detta med svag höjning på ögonbryn och med distansierad rynka i pannan. "Mja...spela så här bra? Är inte det lite löjligt? Måste väl finnas allvarligare saker att bry sig i?"

Nåväl. Nu är det slut på skiten för denna gång. Lika bra det. Torsk med 4-2. Hoppas verkligen vi får en bättre utomhussäsong.

1 Comments:

Anonymous coach said...

Trots att jag knappt satte min fot i hallen denna säsong begriper jag precis hur det sett ut. Som vanligt, ungefär. Och jag älskar att vi börjat dela upp torskarna i olika kategorier; pinsamma och bitterljuva. De senare har vi rentav lärt oss att vara stolta över. Man får rätta munnen efter matsäcken, helt enkelt. Fina Barnes.

onsdag, mars 28, 2012 10:56:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home