Att skälla ut bruden...

...kanske låter som en bra idé men medan man gör det vet man att det kan bara sluta med förlust ändå. Waste of time, liksom. Så var matchen mot Sältik lite grann. Man har gjort upp planer med tjejen, man ska ha en mysig kväll, käka lite gott, kolla på en bra dvd och kanske blir det göka fast det bara är torsdag. Men så ställer man upp och hjälper jobbarkompisen lyfta en gammal spis och man är jävligt hygglig mot honom men kommer lite för sent till träffen med tjejen utanför affären och allt det goda man har inom sig blir totalt sågat för man är 20 minuter sen. Innan ens kvällen har börjat ligger man under. Sältik satt första skottet i krysset. Kick off, pass till back, pass till ytter, pass in i vårt straffområde, skott i krysset. Vad gör man? Vi var där för att vi älskar fotboll, vi var där för att ha en härlig kväll, vi hade hoppats så mycket - inte på magi, inte på underverk...bara på att få en helt ok kväll. Men hur lätt är det, man ligger under från början, innan ens det har börjat på riktigt. Efter ett ändlöst "nä, det spelar ingen roll vad vi ska äta, vi kan göra en pasta...inte?" i mataffären och ett ännu trökigare "nä, det spelar ingen roll för min del, bestäm du" i videobutiken fortsätter den misslyckade kvällen sin sorgliga gång. Man försöker rätta till, man försöker komma ikapp, man försöker ställa saker till rätta. Men det går inte. Våra anfall tar stopp i en röd köttmur, hur många försvarare har Sältik igentligen? Får man ens ha så många i försvaret? Och kvällen trökar på under tystnad. Man försöker skoja om nåt på Rapport. Ingen respons. Man häller upp diskvatten ("men måste du diska nu???") och man sätter i dvd:n ("den verkar inge bra..." Efter tre minuter!!!). Vad man än gör för att kompensera den usla inledningen har man inget för det. Och ingen kan påstå att man inte försöker! Man vill så jävla jävla jävla gärna att det ska bli bra igen. Våra anfallare jagar och jagar...mittfältet springer och springer...backarna och målis gör sitt jobb. Men till ingen nytta. Skadan är redan skedd. Mot slutet av kvällen är det desperat. Vi pressar och pressar och vi låter dem kontra bara för att det är snabbaste sättet att få igen bollen. Och vi pressar och pressar. Men denna kväll var som gjord för att vara värdelös. Man visade sin bästa sida, gjorde käk, ville diska, pröjsade allting men hade ingenting för det. Till slut lackar man ur, snäser till och så är kvällen körd och sur och pissig och det är bara att släcka och säga godnatt. Torsk blev det. Och egentligen var det väl inget mer med det. Sånt är livet. Innan man somnar tänker man "...äh, va fan, jag är en bra kille hur som helst".

Sältik - Barnes Utd 1 - 0

Barnes manskap:
Fredrik - Målis
Anders, Jeppe, Martin - Backar
Kalle, Peter, Öhrn, Jonas Ö - Mittfältare
Succé-Erik, Christoffer, Victor - Anfallare