Barnesprofil i profil!

Åter är Barnes Utd på TV ! Men det är inte sydsvensken från TV 4, som man kan tro. Nej, det är den evigt grinige Back-Robban. Tyvärr har han ju lagt skorna på hyllan denna säsong, men efter att sett detta klipp på statens television slår minnena från hans buttra mananden och hans distinkta nickrensningar över oss som örfilar. Han är så sur att till och med hans öron ser sura ut. För att inte tala om näsan, den kan man åka på stryk av.

Se chockilderna på Barnesprofilen genom att klicka HÄR Han framträder i princip omedelbart. Omedelbart är i detta fall 15 sekunder.

Onsdagslaget

18.00. På onsdag. Anmälan via kommentarer. Baske mig!

Fibak - Orantes 1 - 1

Med en blick som skulle få Patrik Ekwall att bli grön av avund sammankallade Maude-mannen alla spelare till mittcirkeln innan matchen. Han ursäktade sig först. "Jej dömer en annen serie, där får man säga svordomsord. Här får man det icke. Det är så jävla svårt att komma ihåg". Ca 20 stycken ca 30-åringar tittade förvånat på honom. Nån sa "okeeeij?". Maude-mannen fortsatte: "Sen är det en grej till". Åter plockade han fram Ekwall-blicken. "När bollen söker handen är det inte hands, men när handen söker bollen är det hands. Ibland är det varken eller. Då blåser jag ibland". Tystnad. Någon skämtade. Domaren släppte greppet om oss. Alla pustade ut. Matchen kunde börja.


Första halvlek. Två lag med tydlig brist på självförtroende försökte ta det lugnt och vårda bollen. Spelarna passade små passningar. Folk tog emot passningar. Vi gjorde saker tillsammans. När Barnes närmade sig motståndarlagets straffområde breddades det elegant ibland och vid några tillfällen sköts det. När motståndare närmade sig Barnes straffområde blåste Maude-mannen (kallad MM fortsättningsvis) frispark just utanför straffområdet. Så höll det på. Men plötsligt, just i slutet av halvleken gjorde Johan sitt första mål sedan han var 13 år och tultade omkring med sprucken pojke/man-röst nere i syd-sverige nånstans. Detta mål är endast kapten Martins förtjänst (okej okej, Ville gjorde ett suveränt förarbete, men det är inte dit jag vill komma). Martin har nämligen utarbetat en fotbollsekvation. Till hjälp har han haft Drillos gummistövlar, en dataapparat och hundratals timmar av giffarnas taktik. Härmed presenteras denna ekvation, kallad Martins Sats:

17 år sedan man senast gjorde mål = Given anfallare i Barnes Utd.

Paus. Det är en bra idé att fylla på med lite näring. MM visar hur det går till i domarnas omklädningsrum:



Andra halvlek: Först en kvarts tafflighet. Halvchanser åt båda håll. Sen som en trist och unken blixt från klar himmel gjorde motståndare mål. Och sen förvandlades matchen till en knasig Hawaii-tillställning. Anders slängde sig framför ett motståndarskott, tog bollen, sprang över hela planen, vilt fäktandes med armarna, galen blick och dök på näsan med sitt patenterade TV 4-vrål (MUUUÄÄÄÄHHHH!) just utanför motståndares straffområde. Frispark strax över. Robin och Målspruts-Johan sprang på hundra kontringar. Martin sköt. Magnus sköt. Men inga mål. Och hemåt var det samma visa. Kontringar på våra kontringar. Flera halvchanser, men inget som inte försvaret kunde hindra. MM och Magnus beef skruvades upp. Jag fattar inte vad det är. Så fort Magnus går in i närkamp blåser MM frispark mot oss. Magnus liksom...han är ju inte direkt någon benknäckare...men lik sjutton får han absurt många frisparkar mot sig.

Nåväl, matchen slutade 1 - 1. Ganska rättvist kanske. Det var en trevlig match. Vi avslutar med ett Kodak Moment, när MM hastigt packar ihop för att komma hem så snabbt som möjligt till Riise på fjärrsyn. "Bara en kaffe och en cigg, sen drar jej. Ses neste onsdag. Ha de!"

En hela på grus och en dryg halva framför TV:n?

Match på onsdag. 20.15. Anmälan via kommentarer. Svart tröja, as usual.

Jahupp, då vänder vi blad och går vidare.

Kaos. Ett ord som ofta används för att beskriva hotfulla, okontrollerbara situationer. Inte sällan orsakade av force majeure. Helvete. Ett ord ofta använt för att beskriva en plats man absolut inte vill befinna sig på. För Barnes United var det kaos i helvete i onsdags.

Efter sisådär fyra minuter stod det 0-2. Sol, damm och ickekunnande. Allt ledde till en överjävlig start mot ett lag som vi faktiskt borde kunna besegra med vänsterhanden. Hade Barnes varit en häst hade den varit skjuten vid det laget. Men icke – nu skulle hela skiten spelas färdigt bara för att få utrymme för ytterligare förnedring. Men visst, Barnes tog stundtals tag i spelet och lyckades ibland även få tag i bollen. I några sekunder. Sen blev det pannkaka igen.

När vi skulle rensa frispelade vi.
När vi borde köra två tillslag körde vi ett.
När vi borde köra ett tillslag försökte vi dribbla.

Vi saknade fart, precision och allt annat som kan betraktas som fotbollens grunder.
Om vi vore en glassmak vore vi romrussin och bajs.

Nu sluter vi kollektivt ögonen, tar några djupa andetag och glömmer att matchen någonsin spelats. Imorgon är en ny dag.

Och då har vi inte ens nämnt den där Nils Dacke-liknande norrmannen i domartröja. Japp, han var precis lika värdelös som vanligt. Mona svarar tydligen fortfarande inte när han ringer.

Onsdagens revanschsugna krigare

16/5 kl 19.30.

Anmälan via kommentarer.

Ryska posten, den svenske konungen och ett spöke från Hallonbergen

”Spittekaga?” skrek Johan. ”Gausapaug!” svarade Anders (känd från TV4) och störtdök mot Johans perfekt slagna hörna. Om den gick i ribban eller till målvakten är svårt att minnas såhär i efterhand. Men i och med att ribban gång på gång räddade Petrograd Pistons från att hamna i ett 5-0-underläge, så var det säkert den som stod i vägen här också.

Det var helt enkelt en sådan där match som är omöjlig att förklara. I en senare situation gjorde Robin samma sak. ”Caffe Latte med foccaccia?” skrek han, och efter ett närmast maniskt ”Gaaaaausapaaaug!” språngnickade Anders (känd från TV4) bollen stenhårt i ribban. Tog hand om returen själv gjorde han också – i ribban. Innan dess hade Magnus (jurist/busschaufför/tapaskock) dragit på ett sjuhelvetes skott som smekt utsidan av krysset. Och både Jonas och Robin varit snubblande nära att trycka in varsitt friläge. Sen fortsatte det så där. Barnes trillade boll och vann så gott som varje närkamp. Men avsluten gick antingen via fläskiga motståndarlår till hörna eller i ribban. Hela tiden. Det var 75-25 i bollinnehav till Barnes fördel. De kontringar som kom var lika tandlösa som de åldriga motståndarna och avvärjdes lätt av Magnus, Fredrik och Fredrik. Barnes hade allt. Utom noteringar i målprotokollet. Ett viss paranoia började sprida sig och blickarna letade efter dolda kameror i buskagen.

”Var det inte Lennart Swahn som sprang där uppe i dungen?”
”Nej, det var nog bara löv. Är inte han död förresten?”
”Död? Nä, det tror jag inte. Eller, vänta nu...var det inte något med en termos? Och Bosse Hansson?”
”En hamster, har jag för mig. Eller en massa batterier?”
”Whatever. De kör väl inte Blåsningen längre?”
”Nä. Fan också, jag är rädd att detta är på riktigt.”

Herregud, det kanske blir 0-0, började Barnes tänka. Men tji fick de.
Enter den kärlekskranke norske domaren.

När Petrograd med några få minuter kvar av matchen fick en hörna kom Anders (känd från TV4) på det festliga med deras namn och kände sig manad att leka lite ryska posten med sin gubbe. ”Handtag, famntag, klapp eller kyss?” sa Anders (känd från TV4). ”Hmmm.....eeeh....famntag?” sa motståndaren förvånat. Och Anders (känd från TV4) gav honom en riktig balookram, så varm och trygg att motståndaren slöt ögonen för en sekund och drömde sig bort. ”Låt det aldrig ta slut”, tänkte han. ”Vafalls!”, tänkte domaren, ”dette er akkurat ikke akkseptert på en fotbollsplan, naj!”. Pipan ljöd, och med den svenske konungens kritik av den för norrmän heliga sälslakten i färskt minne (det hade i ärlighetens namn inte gått en enda dag utan att han undrade hur man kunde vara så arrogant när man varken kunde stava eller känna igen vilken stad man var i, trots att man regerade över landet. Men sen brukade han tänka på vilka fina döttrar konungen hade, det hade ju han och Riise diskuterat tusentals gånger, och därifrån brukade tankarna alltid gå till Maud, vilket gjorde honom nedstämd och fick honom att känna sig otillräcklig, vilket i sin tur ledde till att han kände ett tilltagande hat så fort han tänkte på den svenske konungen och svenskar i allmänhet) så stod domen klar. ”Här ska det akkurat ikke kramas, här ska det avgöras match!”. Han var extra bestämd eftesom han tidigare nöjt sig med en tillrättavisning när liknande kärleksyttringar gjort sig gällande i Petrograds straffområde. Vilket lag det är som gör fel spelar ingen roll, tänkte han. ”Får inte jag kramas ska ingen annan få göra det heller”. Dessutom tyckte han ju att matcher som slutade 0-0 var riktigt tråkiga. ”En bra domare ser till att åtminstone ett lag vinner” brukade ju John-Arne säga och orden ekade i huvudet när den kärlekskranke norske domaren pekade på straffpunkten och avgjorde matchen.

Vi är alla Barnes på onsdag.

9/5 kl. 18.45.

Anmälan/frånvaroanmälan via kommentarer.

Riise and shine: För- och nackdelar med Maude från Hallonbergen - Del 2

Maude från Hallonbergen sa tack och adjöken tidigt i april och kvar i en tämligen piffig tvårummare i Rissne satt han kvar, vår norske domare, och undrade vad som gick fel. "Skaffa dig en hobby", var det sista hon sa, och de orden hade samma effekt för honom som naglar skrapandes mot svarta tavlan. "Hobby hit och hobby dit", tänkte, "jag ska dömma korp, det är vad jag ska göra". Givetvis tänkte han detta på norska, men näven han slog i bordet, den dundrade på alla språk i hela världen samtidigt. Blomkrukorna i, det påtagligt påverkade av kvinnlig fägring, pyntade köket skallrade på fönsterbrädorna och utanför såg sig vårens koltrastar kring sig oroligt. "Nu är norske korpdomaren bitter", tänkte de. Och knopparna brast och tjälen under gruset i Abrahamsberg försvann och vårkorpens första visselpipa ljöd mellan husen.

Tre veckor senare. Mobilen pep. Maude-mannen rotade i soffan. Till slut hittade han den under sin röda luva. Ett mms. Han öppnade det och tittade förundrat på fotot. En liten kuk stack fram ur en krans av illrött könshår. "Duger bilden, ska skicka den till svenska prinsessorna?", löd den medföljande texten. Maude-mannen suckade och ringde upp, det där med att skriva sms, det var på tok för omständligt för en enkel man som honom:

Det svarades redan på första signalen i andra änden: "Riise?".
- "Hej, John Arne, det är jag".
- "Nämen hej, fick du fotot?"
- "Jo, det var jättefint, skicka det vidare för all del!".

Och sen kom samtalet att handla om det gamla vanliga, fotboll, Liverpool, tjejer, mobiltelefonräkningar och allt sånt som de båda kände sig trygga med att tala om. Maude-mannen berättade om sin kväll: "Jo, det var en trevlig match jag dömde, båda lagen kämpade friskt men lyckades ändå vårda bollen. Under första halvlek var matchen jämn, både de svarta och de vita hade flera fina anfall, men målisarna höll nollorna ändå".

- "Så, nu har jag skickat bilden till Madde", avbröt John Arne.

- "Du är allt bra tokig du", utbrast Maude-mannen, men fortsatte sedan sin rapport om sin match: "Barnes hade fyra avbytare ikväll och det kan bli virrigt, men jag tycker de skötte det snyggt. Allt var verkligen bättre organiserat än under förra matchen och från start i andra halvlek tog de kommandot. Vi Tackar var sannerligen pressat. Han från tv 4, sydsvensken, hade en toppenfin frispark som Vi Tackars målis hade märkbara problem med och kaptenen, den långsmale sydvästsvensken, han hade ett friläge där avslutningen ven just utanför stolpen".

- "Madde svarar!" avbröt Riise. "...ska skicka polisen...fängelse...FUL SNOPP???, nä nu..."

- "Prova hon Viktoria, istället", föreslog Maude-mannen.

- "Jepp, redan sänt!", svarade John Arne rappt. "Nå, så vad hände då, slutade kampen mållöst?".

- "Nej, kan du tänka dig, Vi Tackars målvakt svor en gång för mycket och jag tvingade skicka ut honom från planen! Det tog därefter Barnes blott ett par minuter att ytterst elegant rulla upp hela Vi Tackar-försvaret innan han, småbarnsföräldern från Köping, piskade in ledningsmålet. Helt rättvist, för övrigt".

- "Ap ap, nu svarar Viktoria...ehhh...hon verkade då inte uppskatta mitt mms...undrar om jag ska skicka ett annat, ett litet mer softare?"

- "Gör det! Men ta det där, där du står på alla fyra, du vet det där med den där rosa manicken. Men för att avsluta min historia, Barnes vann! Sista minutrarna blev dramatiska, jag tvingade skicka han, busschaffisen, av planen eftersom han bedrev spelförstörande verksamhet och Vi Tackar hade flera chanser att jämna ut ställningen. Men försvaret kämpade verkligen uppoffrande med alla medel, bland annat gav han, Succé-Erik, av ett så pass hjärtskärande vrål att både hans röst och en ansenlig summa fönster i kvarteret sprack under sista minuten, och visst, fult kan tyckas, men han skrämde Vi Tackars anfallare till den milda grad att de sköt bollen ut till inkast".

- "Otroligt!", svarade John Arne, märkbart entusiasmerad av Maude-mannens uppspelta sinneslag. "Ja, själv hade vi match i tisdags".

- "Jaså, hur gick det då?"

- "Äh, det gick väl okej...hm...nu fick jag sms från Viktorias brorsa...om han och jag kan ses på fredag?..."


Barnes - Vi Tackar: 1 - 0

Sparka boll i Rålis?

På söndag 13.00?

Sugna meddelar detta genom kommentarer.

Kritvita Barnes på onsdag

Anmälan/frånvaroanmälan via kommentarer nedan, folks.

2/5 kl. 20.15. Medtag VIT tröja.