Fibak - Orantes 1 - 1

Med en blick som skulle få Patrik Ekwall att bli grön av avund sammankallade Maude-mannen alla spelare till mittcirkeln innan matchen. Han ursäktade sig först. "Jej dömer en annen serie, där får man säga svordomsord. Här får man det icke. Det är så jävla svårt att komma ihåg". Ca 20 stycken ca 30-åringar tittade förvånat på honom. Nån sa "okeeeij?". Maude-mannen fortsatte: "Sen är det en grej till". Åter plockade han fram Ekwall-blicken. "När bollen söker handen är det inte hands, men när handen söker bollen är det hands. Ibland är det varken eller. Då blåser jag ibland". Tystnad. Någon skämtade. Domaren släppte greppet om oss. Alla pustade ut. Matchen kunde börja.


Första halvlek. Två lag med tydlig brist på självförtroende försökte ta det lugnt och vårda bollen. Spelarna passade små passningar. Folk tog emot passningar. Vi gjorde saker tillsammans. När Barnes närmade sig motståndarlagets straffområde breddades det elegant ibland och vid några tillfällen sköts det. När motståndare närmade sig Barnes straffområde blåste Maude-mannen (kallad MM fortsättningsvis) frispark just utanför straffområdet. Så höll det på. Men plötsligt, just i slutet av halvleken gjorde Johan sitt första mål sedan han var 13 år och tultade omkring med sprucken pojke/man-röst nere i syd-sverige nånstans. Detta mål är endast kapten Martins förtjänst (okej okej, Ville gjorde ett suveränt förarbete, men det är inte dit jag vill komma). Martin har nämligen utarbetat en fotbollsekvation. Till hjälp har han haft Drillos gummistövlar, en dataapparat och hundratals timmar av giffarnas taktik. Härmed presenteras denna ekvation, kallad Martins Sats:

17 år sedan man senast gjorde mål = Given anfallare i Barnes Utd.

Paus. Det är en bra idé att fylla på med lite näring. MM visar hur det går till i domarnas omklädningsrum:



Andra halvlek: Först en kvarts tafflighet. Halvchanser åt båda håll. Sen som en trist och unken blixt från klar himmel gjorde motståndare mål. Och sen förvandlades matchen till en knasig Hawaii-tillställning. Anders slängde sig framför ett motståndarskott, tog bollen, sprang över hela planen, vilt fäktandes med armarna, galen blick och dök på näsan med sitt patenterade TV 4-vrål (MUUUÄÄÄÄHHHH!) just utanför motståndares straffområde. Frispark strax över. Robin och Målspruts-Johan sprang på hundra kontringar. Martin sköt. Magnus sköt. Men inga mål. Och hemåt var det samma visa. Kontringar på våra kontringar. Flera halvchanser, men inget som inte försvaret kunde hindra. MM och Magnus beef skruvades upp. Jag fattar inte vad det är. Så fort Magnus går in i närkamp blåser MM frispark mot oss. Magnus liksom...han är ju inte direkt någon benknäckare...men lik sjutton får han absurt många frisparkar mot sig.

Nåväl, matchen slutade 1 - 1. Ganska rättvist kanske. Det var en trevlig match. Vi avslutar med ett Kodak Moment, när MM hastigt packar ihop för att komma hem så snabbt som möjligt till Riise på fjärrsyn. "Bara en kaffe och en cigg, sen drar jej. Ses neste onsdag. Ha de!"