What happens in Vällingby...
Tisdag 6 maj 09.52 AM lokal tid, i korridoren på 17:e våningen, Caesars Palace, Las Vegas. Andfådd och med den röda piccolohatten i sin hand lämnar en ung hotellanställd i rask takt ett sjavigt hotellrum med uppspärrade ögon. Han tar upp sin lilla komradio och anropar vaktchefen. "Sir, we have an emergency in room 309....yes.....no, you really have to hurry....it has to be done now....ok...I understand....b-b-but....ok....yes, just like in the drill we had, but worse...well, it had to happen sooner or later....ok, I'll do that but please hurry......yes, and bring a firehose!"
Tisdag 6 maj, Vällingby BP, strax efter klockan 18 lokal tid. AC Milan ser till åren komna ut. Men de har fina tröjor. Barnes är bortalag och ser ut som trapetsartister från en kringresande cirkus i sina benvita tröjor med diverse motiv. Robin hittar knappt sina lagkamrater när han stövlar in på planen efter att i panik ha inhandlat ett par benskydd på den strategiskt väl belägna sportbutiken i Vällingby Centum. Snöblind. Fredrik kommer lite sent och tar en kvart på sig att byta om. Alla väntar. När han till sist kommer ut applåderar såväl Barnes som motståndare. Clark Kent he ain't. Avspark. Böljande spel i två minuter, sen dänger Kalle in 1-0. Därefter tar Barnes taktpinnen och styr spelet ganska stabilt med resultatet att Patrik kan raka in 2-0 (att Patrik då och då tappar flåset har fått sin förklaring. I bilen hem berättar han nämligen att han bara är två år yngre än SVT:s Mats Nyström. Det vill säga 44 år. Jobbigt i sammanhanget är att Patrik själv ser sig som 31. Åldern kan även förklara varför basen i ett av landets största rockband låtit extra otight på sistone). Mer Barnes - sedan pausvila.
Femton minuter tidigare, i rum 309 på Ceasars Palace, Las Vegas. Anders sitter på sängkanten och tittar håglöst ut över det eviga neonskådespel som pågår utanför fönstret. Han har tappat begrepp om tid och rum. Det lilla Eiffeltornet ser mycket större ut än det gjorde några timmar tidigare. Men färgerna är blekare. Mycket blekare. Han sippar på en Miller Lite och drar en djup suck. "Rött", tänker han, "det skulle ju bara blivit rött". Så intensiv som hans planering hade varit, så detaljerat och minutiöst han undersökt oddsen, skapat formler och - i sitt huvud - överlistat systemet skulle det ju vara idiotsäkert. Svart förlorar ju nio gånger av tio, det vet man ju som rutinerad Barnes-räv. Hur kunde det slå fel? Han slår på tv:n och zappar runt. Ingen TV4, ingen Johan Glans, ingen tröst. Sorlet från alla lycksökare på casionoplan och rasslandet från enarmade banditerna hörs ända upp till 17:e våningen. Anders slår av tv:n, drar en kudde över huvudet och längtar hem. Hem till Barnes United och Vällingby BP.
Andra halvlek på just Vällingby BP handlar mer om ett bakåtpressat Barnes som - med lite hjälp av en passiv domare - klarar att freda målet och utöka till 3-0 genom en märklig situation där en lång utspark från Martin når motståndarhuvud som blundande nicklobbar över egen målvakt. Här nånstans åker även en motståndare ut efter upprepat gnäll. Oklart varför gnället uppstod, men orsaken kan stavas Magnus. Mjuk som en tortilla på insidan fast hård som en blåbuss utåt sett. Pipan ljuder och Barnes dunkar rygg med sin fjärde raka seger bakom sig.
Las Vegas igen. Caesars Palace. Klockan visar 09.50. Lokal tid. Anders öppnar ögonen, reser sig mödosamt upp till sittande position och slår på tv:n igen. Han zappar sig genom hundratalet kanaler. Talkshows, reklam, predikanter, reklam, amerikansk fotboll, reklam, reklam, reklam. Men ingen Johan Glans. Inte ens en Anders S. Nilsson eller Henrik Hjelt. Anders hand kramar fjärrkontrollen allt hårdare. Han blickar mot sin mobil. Det hade ju varit så enkelt. Bara ta upp telefonen, ringa Magnus och få höra de bekräftande orden - "Vi torskade såklart. Backlinjen föll ihop totalt. Lämna mig aldrig ensam med den tanige filmarbetaren igen. Lova det!". Anders biter sig hårt i läppen. Greppet om fjärrkontrollen släpper en aning. Han reser sig upp och vandrar bort till mobilen. Precis när han ska ta upp luren vibrerar den till. Ett meddelande. Från Magnus. Han lyfter upp telefonen, öppnar knapplåset och klickar med darr på handen upp meddelandet. "Tre baljor framåt. Vi höll tätt bakåt. Och Glans REGERADE i söndags kväll!". I samma sekund som det ringer på dörren kastar Anders mobiltelefonen rakt in i tv-rutan, som studsar bort, välter ett levande ljus som tänder eld på den lilla Keopspyramid i halm - ett av de 12 underverk som finns runtom i rummet - som vilar utanför toaletten. Dörren öppnas och en ursinnig Anders glidtacklar en förvånad roomservice-kille som lyckas resa sig och spring därifrån. Anders ligger kvar på den solkiga heltäckningsmattan med ett rejält brännsår på höger lår. I ögonvrån ser han hur piccolon tar upp en komradio och rundar hörnet.
AC Solna - Barnes United 0-3
Tisdag 6 maj, Vällingby BP, strax efter klockan 18 lokal tid. AC Milan ser till åren komna ut. Men de har fina tröjor. Barnes är bortalag och ser ut som trapetsartister från en kringresande cirkus i sina benvita tröjor med diverse motiv. Robin hittar knappt sina lagkamrater när han stövlar in på planen efter att i panik ha inhandlat ett par benskydd på den strategiskt väl belägna sportbutiken i Vällingby Centum. Snöblind. Fredrik kommer lite sent och tar en kvart på sig att byta om. Alla väntar. När han till sist kommer ut applåderar såväl Barnes som motståndare. Clark Kent he ain't. Avspark. Böljande spel i två minuter, sen dänger Kalle in 1-0. Därefter tar Barnes taktpinnen och styr spelet ganska stabilt med resultatet att Patrik kan raka in 2-0 (att Patrik då och då tappar flåset har fått sin förklaring. I bilen hem berättar han nämligen att han bara är två år yngre än SVT:s Mats Nyström. Det vill säga 44 år. Jobbigt i sammanhanget är att Patrik själv ser sig som 31. Åldern kan även förklara varför basen i ett av landets största rockband låtit extra otight på sistone). Mer Barnes - sedan pausvila.
Femton minuter tidigare, i rum 309 på Ceasars Palace, Las Vegas. Anders sitter på sängkanten och tittar håglöst ut över det eviga neonskådespel som pågår utanför fönstret. Han har tappat begrepp om tid och rum. Det lilla Eiffeltornet ser mycket större ut än det gjorde några timmar tidigare. Men färgerna är blekare. Mycket blekare. Han sippar på en Miller Lite och drar en djup suck. "Rött", tänker han, "det skulle ju bara blivit rött". Så intensiv som hans planering hade varit, så detaljerat och minutiöst han undersökt oddsen, skapat formler och - i sitt huvud - överlistat systemet skulle det ju vara idiotsäkert. Svart förlorar ju nio gånger av tio, det vet man ju som rutinerad Barnes-räv. Hur kunde det slå fel? Han slår på tv:n och zappar runt. Ingen TV4, ingen Johan Glans, ingen tröst. Sorlet från alla lycksökare på casionoplan och rasslandet från enarmade banditerna hörs ända upp till 17:e våningen. Anders slår av tv:n, drar en kudde över huvudet och längtar hem. Hem till Barnes United och Vällingby BP.
Andra halvlek på just Vällingby BP handlar mer om ett bakåtpressat Barnes som - med lite hjälp av en passiv domare - klarar att freda målet och utöka till 3-0 genom en märklig situation där en lång utspark från Martin når motståndarhuvud som blundande nicklobbar över egen målvakt. Här nånstans åker även en motståndare ut efter upprepat gnäll. Oklart varför gnället uppstod, men orsaken kan stavas Magnus. Mjuk som en tortilla på insidan fast hård som en blåbuss utåt sett. Pipan ljuder och Barnes dunkar rygg med sin fjärde raka seger bakom sig.
Las Vegas igen. Caesars Palace. Klockan visar 09.50. Lokal tid. Anders öppnar ögonen, reser sig mödosamt upp till sittande position och slår på tv:n igen. Han zappar sig genom hundratalet kanaler. Talkshows, reklam, predikanter, reklam, amerikansk fotboll, reklam, reklam, reklam. Men ingen Johan Glans. Inte ens en Anders S. Nilsson eller Henrik Hjelt. Anders hand kramar fjärrkontrollen allt hårdare. Han blickar mot sin mobil. Det hade ju varit så enkelt. Bara ta upp telefonen, ringa Magnus och få höra de bekräftande orden - "Vi torskade såklart. Backlinjen föll ihop totalt. Lämna mig aldrig ensam med den tanige filmarbetaren igen. Lova det!". Anders biter sig hårt i läppen. Greppet om fjärrkontrollen släpper en aning. Han reser sig upp och vandrar bort till mobilen. Precis när han ska ta upp luren vibrerar den till. Ett meddelande. Från Magnus. Han lyfter upp telefonen, öppnar knapplåset och klickar med darr på handen upp meddelandet. "Tre baljor framåt. Vi höll tätt bakåt. Och Glans REGERADE i söndags kväll!". I samma sekund som det ringer på dörren kastar Anders mobiltelefonen rakt in i tv-rutan, som studsar bort, välter ett levande ljus som tänder eld på den lilla Keopspyramid i halm - ett av de 12 underverk som finns runtom i rummet - som vilar utanför toaletten. Dörren öppnas och en ursinnig Anders glidtacklar en förvånad roomservice-kille som lyckas resa sig och spring därifrån. Anders ligger kvar på den solkiga heltäckningsmattan med ett rejält brännsår på höger lår. I ögonvrån ser han hur piccolon tar upp en komradio och rundar hörnet.
AC Solna - Barnes United 0-3
5 Comments:
haha! otroligt bra, martin! och otroligt skönt att höra från lille anders också. stackarn, ivägskickad så långt bort alldeles själv...
Alla dessa vinster, har ni dopat er?! Man våga ju knappt börja spela igen...
Härligt.
Både med seger och att jag iallafall vann en gång i Vegas.
Jag hade nämligen slagit vad med mig själv ifall jag skulle vara med i matchrapporten eller inte och jag vann, JIPPIE.
Lysande referat, speciellt Anders bravader!
Skälet till både min o Kristofers förmåga att reta gallfeber på motståndarna måste komma ur våra år med Latino America i div 7 o 8. Där lärde vi oss att kombinera teknisk briljans(höhö) med brutalt spel. Dessutom kallas ju vårat favvolag därtill för Argentina IK numera. Man blir inspirerad helt enkelt.
Framåt Barnes, vamo muchachos!
Satan. vad coolt...alla dessa segrar...
Skicka en kommentar
<< Home