Tre Barnes-relaterade fragment juni-september 2008
17 juni 2008 - Ett manus på Martins skrivbord. Stora röda bokstäver är skrivna över framsidan "REFUSERAT. INTE TROVÄRDIGT."
AKT I
En lummig bakgård i välmående Stockholmsförort. Kvällen är ljum och ljus. Vid ett utemöblemang samlas en grupp män. Männen är svettiga men lyckliga. I bakgrunden hörs fågelkvitter och ett stilla brus från en närliggande motortrafikled. En av männen öppnar en öl, lutar sig tillbaka och stönar djupt av vällust.
Patrik: *pssch* Ah, gött det här. Sitta ner och ta det lugnt. Kalas!
Christian: Haru eld?
Patrik: Visst, serru. Alltid.
Martin: Bra jobbat, gubbar! Åtta raka! Det var inte igår.
Christian: Jo. Men allt annat vore väl skam. Motståndarna var ju bara fyra pers halva matchen.
Robin: En match är en match är en match.
Magnus (halar fram en knastertorr cigarr ur ett plåtetui) : Mmmm. En fet kuban.
Johan: Kaubaun?
Martin: Kuban, sa han.
Johan: Jau, det va välan de ja sau! Kaubaun!




Här följer ett ohörbart parti när popartisten Familjen dyker upp på en rostig cykel. Johan och Johan (som popartisten egentligen också heter) drar igång en obegriplig svada på Hässleholmsdialekt, med små inflikningar på den bräkigaste av östgötadialekter, signerade Patrik. Magnus och Robin sitter som frågetecken. Christian tänder en ny cigg. Martin mular i sig sin tredje korv och kommer på att om han pratar med munnen full av chorizo hamnar han på samma nivå som skåningarna. De fyra diskuterar ditten och datten en stund innan det är dags att basta. Magnus ger upp försöken att tända en cigarr från anno dazumal. Robin tar täten i bastutåget. Alla - minus Familjen - samlas i bastun.
Patrik: Men krääääma påå lite dåå!
Johan: Vaaddau? Sextiådda grader är väl noug?
Martin: Det var några riktiga strutar idag.
Christian: Ja, grymma insatser av både Succé-Erik och Johan. Riktiga sambamål.
Robin: Ett mål är ett mål är ett mål.
Magnus: Nåja. Jag vet inte det, jag. Mitt och Patriks mål var riktiga mål. De andra vete fan...
Johan: Vaddau?
Magnus: Ni stod ju bara i vägen när Christian sköt.
Johan: Och?
Christian: Magnus har en poäng där. Än en gång var det jag som egentligen avgjorde. Och då ska ni ju ha klart för ett att jag drar ett mjukpack John Silver varje dag. Och jag förvarar paketet i ett litet brunt skinnetui. Det gör man när man arbetar inom barnomsorgen.
Martin: Kul att Kristoffer kom. Synd att han inte kunde haka på hit.
Magnus: Ja, du vet, han har ju en uppoffrande spelstil.
Patrik: Verkligen! Trots att motståndarna var två man kort i första satsade han på benpiporna som om vi försökte hämta in ett 0-5-underläge.
Johan: Eoooouuuu sau varmt de äeer neu!
Robin: Knappt 70 grader. Nu får du ge dig. Christian, ös på lite mer vatten.
Christian: Ska bli. Ja, Kristoffer är verkligen Barnes ända in i ryggmärgen. Hundra procent vilja.
Martin: Men jääävligt surt att jag skulle släppa in en boll i andra.
Johan: Ja, jau hull nullan, jao! Au sinn gjorde jau itt maul!
Magnus: Som sagt: mål och mål...
Johan: Klogga-ren placering, jeu!
Robin: Whatever. Vi leder serien och det är det som räknas. En tabell är en tabell är en tabell. 4-1, det är en bra seger, det.
Här lutar vi Barnes sig tillbaka och går genom första halvan av säsongens resterande hjältar; evighetsmaskinen Anders, den omutlige keepern Fiffan, irrationelle och knotige Jonas, tunga nyförvärvet Janne, målsprutan Kalle, den ettrige playmakern Ville, den Koller-liknande mittfältstanken Mattias, ynglingen Mattias den andre samt den mystiske klubbkassesponsorn Magnus S. Vilket gäng, vilka lirare!
Tisdag 2 september: Utdrag ur Succé-Eriks dagbok.
Hej dagboken,
Idag var det en riktigt rolig dag. Först åt jag kalaspuffar och slog nytt rekord på kasta pingvin-spelet. Sen spelade jag WOW i tre timmar. Min wizard dödade fem orcher och jag fick 5788 experience points. Jag firade med två Gorbys och O'boy. När jag kollade datan sen hade Fredrik mejlat en länk som först verkade jätterolig men sen blev jätteäcklig. Vill inte ens prata om det så äcklig var den. Två tjejer och en kopp hette den, eller nåt. Superskämmigt att pappa också såg den! Lite läskigt att pappa känner Fredrik överhuvudtaget. Jag är nog lite rädd för Fredrik tror jag. Fast jag är mer rädd för en annan kille i fotbollslaget. Kalle heter han. Han brukar bli jättearg på domaren. Alltid. Jag skulle egentligen spelat match idag, men jag ljög och sa att jag inte hann. Det kändes som att Kalle skulle bli jättearg på domaren idag igen och jag ville inte vara med om det efter en så bra dag som det varit (5788 experience points! ojojoj!). Men jag kollade matchen ändå. Jag och Mattias satte oss på våra BMX:er (efter att ha plockat bort smatterklämmorna - såklart!) och cyklade bort planen. Sen smög vi bort till buskarna och kollade. De andra i laget hade det jobbigt. De fick kämpa på rejält. Motståndarna var stora och aggressiva som level 80-orcher. Till sist kunde de inte hålla dem borta längre och en orch sparkade bollen ur Fredriks händer så Barnes förlorade. Då blev Kalle superarg och hoppade och skrek på domaren. Jag och Mattias cyklade jättejättesnabbt hem. Superläskigt. Nästa vecka får jag väl vara med. Killarna behöver oss unga. De är ju ändå väldigt gamla. Önskar bara att de inte var så arga ibland. Fast det har ju varit bättre på sista tiden nu när laget börjat vinna. Fast det är ändå läskigt när det händer. Nu ska jag kolla inkorgen på Lunar (kanske lottis_90 har svarat - hoppas!) och sen ska jag sova. God natt dagboken, vi ses imorgon.
Tisdag 9 september: Veckans dikt, P1.
Det regntunga gruset är blott en chimär. Vi kan vandra på vatten.
Vi är laddade, vi är här. Vi ska kämpa vår väg in i septembernatten.
Motståndarnas tyngd är inget hot. Vi är männen av stål.
De är sjukan - vi vet bot. Full fart framåt - alla mot mål.
Motgångar kan vi hantera, vi skrapar bort gruset och fortsätter mala.
Att ligga på topp kostar mera - men det är de andra som får betala.
Tretton Barnes på Vällingbys grus är en syn att vårda ömt
Särskilt som i segerns sus och dus allt lätt är glömt
Men hellre skynda bra än skynda fort.
Vi suger hårt på karamellen.
Vi hamrar på och får jobbet gjort.
Först nästa vecka
spikar vi tabellen.
Smokinglirarna - Barnes Utd 1-1
AKT I
En lummig bakgård i välmående Stockholmsförort. Kvällen är ljum och ljus. Vid ett utemöblemang samlas en grupp män. Männen är svettiga men lyckliga. I bakgrunden hörs fågelkvitter och ett stilla brus från en närliggande motortrafikled. En av männen öppnar en öl, lutar sig tillbaka och stönar djupt av vällust.
Patrik: *pssch* Ah, gött det här. Sitta ner och ta det lugnt. Kalas!
Christian: Haru eld?
Patrik: Visst, serru. Alltid.
Martin: Bra jobbat, gubbar! Åtta raka! Det var inte igår.
Christian: Jo. Men allt annat vore väl skam. Motståndarna var ju bara fyra pers halva matchen.
Robin: En match är en match är en match.
Magnus (halar fram en knastertorr cigarr ur ett plåtetui) : Mmmm. En fet kuban.
Johan: Kaubaun?
Martin: Kuban, sa han.
Johan: Jau, det va välan de ja sau! Kaubaun!
Här följer ett ohörbart parti när popartisten Familjen dyker upp på en rostig cykel. Johan och Johan (som popartisten egentligen också heter) drar igång en obegriplig svada på Hässleholmsdialekt, med små inflikningar på den bräkigaste av östgötadialekter, signerade Patrik. Magnus och Robin sitter som frågetecken. Christian tänder en ny cigg. Martin mular i sig sin tredje korv och kommer på att om han pratar med munnen full av chorizo hamnar han på samma nivå som skåningarna. De fyra diskuterar ditten och datten en stund innan det är dags att basta. Magnus ger upp försöken att tända en cigarr från anno dazumal. Robin tar täten i bastutåget. Alla - minus Familjen - samlas i bastun.
Patrik: Men krääääma påå lite dåå!
Johan: Vaaddau? Sextiådda grader är väl noug?
Martin: Det var några riktiga strutar idag.
Christian: Ja, grymma insatser av både Succé-Erik och Johan. Riktiga sambamål.
Robin: Ett mål är ett mål är ett mål.
Magnus: Nåja. Jag vet inte det, jag. Mitt och Patriks mål var riktiga mål. De andra vete fan...
Johan: Vaddau?
Magnus: Ni stod ju bara i vägen när Christian sköt.
Johan: Och?
Christian: Magnus har en poäng där. Än en gång var det jag som egentligen avgjorde. Och då ska ni ju ha klart för ett att jag drar ett mjukpack John Silver varje dag. Och jag förvarar paketet i ett litet brunt skinnetui. Det gör man när man arbetar inom barnomsorgen.
Martin: Kul att Kristoffer kom. Synd att han inte kunde haka på hit.
Magnus: Ja, du vet, han har ju en uppoffrande spelstil.
Patrik: Verkligen! Trots att motståndarna var två man kort i första satsade han på benpiporna som om vi försökte hämta in ett 0-5-underläge.
Johan: Eoooouuuu sau varmt de äeer neu!
Robin: Knappt 70 grader. Nu får du ge dig. Christian, ös på lite mer vatten.
Christian: Ska bli. Ja, Kristoffer är verkligen Barnes ända in i ryggmärgen. Hundra procent vilja.
Martin: Men jääävligt surt att jag skulle släppa in en boll i andra.
Johan: Ja, jau hull nullan, jao! Au sinn gjorde jau itt maul!
Magnus: Som sagt: mål och mål...
Johan: Klogga-ren placering, jeu!
Robin: Whatever. Vi leder serien och det är det som räknas. En tabell är en tabell är en tabell. 4-1, det är en bra seger, det.
Här lutar vi Barnes sig tillbaka och går genom första halvan av säsongens resterande hjältar; evighetsmaskinen Anders, den omutlige keepern Fiffan, irrationelle och knotige Jonas, tunga nyförvärvet Janne, målsprutan Kalle, den ettrige playmakern Ville, den Koller-liknande mittfältstanken Mattias, ynglingen Mattias den andre samt den mystiske klubbkassesponsorn Magnus S. Vilket gäng, vilka lirare!
Tisdag 2 september: Utdrag ur Succé-Eriks dagbok.
Hej dagboken,
Idag var det en riktigt rolig dag. Först åt jag kalaspuffar och slog nytt rekord på kasta pingvin-spelet. Sen spelade jag WOW i tre timmar. Min wizard dödade fem orcher och jag fick 5788 experience points. Jag firade med två Gorbys och O'boy. När jag kollade datan sen hade Fredrik mejlat en länk som först verkade jätterolig men sen blev jätteäcklig. Vill inte ens prata om det så äcklig var den. Två tjejer och en kopp hette den, eller nåt. Superskämmigt att pappa också såg den! Lite läskigt att pappa känner Fredrik överhuvudtaget. Jag är nog lite rädd för Fredrik tror jag. Fast jag är mer rädd för en annan kille i fotbollslaget. Kalle heter han. Han brukar bli jättearg på domaren. Alltid. Jag skulle egentligen spelat match idag, men jag ljög och sa att jag inte hann. Det kändes som att Kalle skulle bli jättearg på domaren idag igen och jag ville inte vara med om det efter en så bra dag som det varit (5788 experience points! ojojoj!). Men jag kollade matchen ändå. Jag och Mattias satte oss på våra BMX:er (efter att ha plockat bort smatterklämmorna - såklart!) och cyklade bort planen. Sen smög vi bort till buskarna och kollade. De andra i laget hade det jobbigt. De fick kämpa på rejält. Motståndarna var stora och aggressiva som level 80-orcher. Till sist kunde de inte hålla dem borta längre och en orch sparkade bollen ur Fredriks händer så Barnes förlorade. Då blev Kalle superarg och hoppade och skrek på domaren. Jag och Mattias cyklade jättejättesnabbt hem. Superläskigt. Nästa vecka får jag väl vara med. Killarna behöver oss unga. De är ju ändå väldigt gamla. Önskar bara att de inte var så arga ibland. Fast det har ju varit bättre på sista tiden nu när laget börjat vinna. Fast det är ändå läskigt när det händer. Nu ska jag kolla inkorgen på Lunar (kanske lottis_90 har svarat - hoppas!) och sen ska jag sova. God natt dagboken, vi ses imorgon.
Tisdag 9 september: Veckans dikt, P1.
Det regntunga gruset är blott en chimär. Vi kan vandra på vatten.
Vi är laddade, vi är här. Vi ska kämpa vår väg in i septembernatten.
Motståndarnas tyngd är inget hot. Vi är männen av stål.
De är sjukan - vi vet bot. Full fart framåt - alla mot mål.
Motgångar kan vi hantera, vi skrapar bort gruset och fortsätter mala.
Att ligga på topp kostar mera - men det är de andra som får betala.
Tretton Barnes på Vällingbys grus är en syn att vårda ömt
Särskilt som i segerns sus och dus allt lätt är glömt
Men hellre skynda bra än skynda fort.
Vi suger hårt på karamellen.
Vi hamrar på och får jobbet gjort.
Först nästa vecka
spikar vi tabellen.
Smokinglirarna - Barnes Utd 1-1
2 Comments:
Två litterära mästerverk på en o samma dag! Avsevärt mer intressant än mina skatterätt-studier.
Är det förresten någon som vet var man köper en bra humidor till ett överkomligt pris? Seriesegercigarren hinner förvisso inte torka tills på tisdag men ändå...
Johan har ju lovat att hålla segerbankett när vi rott det här i hamn. Som han beskrev det (översatt till svenska): "vi ska supa som djur. som djur! det ska vara som förr, man vet inte ens vad man dricker - man bara dricker!". Vi återkommer med datum för denna livsfarliga folkfest.
Skicka en kommentar
<< Home