If You Want To

Patrik fett stressad. Irriterad: Han behövde låna datorn, ville checka Barnes. Men den var fett upptagen. Han synade personen som satt vid den. "Inga problem", tänkte han, "det här blir en soft match. Fan, ingen tar datorn från Patrik-mannen!". Han drog efter andan: "Eeyy, len! Fan, du e ju fetaste guzzen! Men du har baxat datorn. Haja problemet! Så var lite softish och gitta iväg en stund, va?". Ingen reaktion. Patrik plötsligt fett lack. "Abou, sluta knulla mig, ey?! Nu ber jag dig en sista gång: Ge. Mig. Datorn."

Nu blev det inte så kul för Patrik ett tag, varför vi snabbspolar typ två minuter framåt. Patrik sittandes på hotellsängen. Höll sig för pannan. Värsta bulan. Utanför fönstret smög en olivdoftande italiensk sommarbris fram mot gradinen.

"Herregud", tänkte hon, "jag skulle aldrig köpt Aldrig Fucka Upp till honom i julklapp. Vad sysslar han med"? Hon tittade på fjärrkontrollen och hoppades att den höll efter att hon dragit den i huvudet på honom. Fortsatte lugnt att knappa på datorn. Försökte hitta mysiga utflykter. Lät en klunk honungste massera halsen. Dovt innefrån sovrummet hörde hon Patrik: "Förlåt, älskling...ville bra kolla hur det gick i korpen...de scorar ju aldrig utan mig eller Kosse...".




Ny scen, en pizzeria i Abrahamsberg. Två snubbar vid ett bord skiljer sig från övriga gäster. De dricker nämligen inte öl till maten. Men äter gör de! Båda tar stora tuggor och sågar sig målmedvetet genom pizzan. De anställda tittar misstänksamt mot paret. Nåt verkar lurt. Metodiskt får både i sig varsin pizza på sex minuter, därefter reser dig sig och hastar ut. Två tomma tallrikar står kvar på bordet. 12 minuter till avspark. Hasse och Christian rappar på upp mot planen. "Fan, varken Patrik eller Kosse är inte med idag", mumlar de till varandra. Och sen, 12 minuter senare, efter 12 joggingstegs uppvärming: "Vi gjorde nog nånting väldigt dumt när vi åt pizza nyss, visst?".

Alldeles riktigt. Pizza innan match är inte bra. Och utan Patrik och Kosse på plan kan vi inte göra mål. Dessutom: En man kort de första fem minutrarna innan Johan dök upp över krönet på sin besynnerliga cykel. Men jäklar vad vi pressade. Snygga anfall denna kväll igen. Anders och Kungen som backar och därmed hur tryggt som helst defensivt. Christian styrde på mitten. Marcus och Hasse alltid spelbara framåt. Vi tog total kontroll direkt. Och därefter, i och med Johans ankomst, ytterligare tyngd på mitten. Det var panik i motståndets försvar första kvarten. Det började med att Anders nickade en hörna i ribban. Därefter följde ett ungefär tio minuter långt manglande, där stolpträffarna fick Abrahamsbergs fotbollsplan att låta som spelplatsen för en Kroumata-konsert. Så plötsligt kom en kontring och Anders (surprise surprise) orsakade straff för motståndarna. Inte meningen, såklart. Bollen studsade olyckligt upp på hans hand och handen var liksom i vägen för bollbanan, som gick i en elips långt utanför normal kroppshållning...(den norske korpdomaren skulle kanske kunna reda ut begreppen, han var ju väldigt engagerad i att predika handsregeln för några år sedan). Nåväl. Straff blev det, ny stolpträff blev det, och noll noll-tillställningen kunde klinga vidare mot halvtidsvila.



Straff i 17:e minuten! Fiffan med hjärtat i halsgropen.

Just ja, halvleken avslutades med ytterligare en ramträff av motståndet. Löst skott, men Fiffan stod på fel fot och fick svårt att hinna ner. Han får ofta det på låga bollar, kraken. 38 år i höst. Ujuj.

Andra halvlek: Scenförändring. Barnes fick backa hemåt mer och mer. Färre och färre anfall. Det hyperfarliga anfallsparet i Hasse och Marcus från första halvlek neutraliserades mer och mer. Ibland tog Kungen eller Christian egna initiativ och väggade sig genom planen, men oftast bestod anfallen i hedeligt långtjongande. Funkade sådär bara. Hjältarna blev istället backparet Anders och Kungen. Båda radade upp ett par sinnessjuka brytningar och gamle Fiffans nolla kunde bestå. Värst var det när han blev totalt överspelad i slutet av matchen. Bollen passades hårt i sidled just framför straffpunkten och en i princip fristående anfallare kunde bredsida in ledningsmålet i öppen bur. Men Anders bröt. Och när jag skriver "men Anders bröt" menar jag att en sån satans jävla brytning har nog aldrig skådats i Bromma förut. Godståget kom, liksom. Bollen flydde upp i skogen.

Så noll-noll igen i en händelserik och schysst match. Ingen Kosse, ingen Patrik, inga mål. Det är sanningen, det.