Days

Ungefär 35 minuter innan matchstart, i Fiffans Volvo av alla ställen, tappade Anders hakan. "Ny taktik?!", bräkte han förvånat på sin sydsvenska dialekt. Fiffan, på dalmål, nickade och förklarade stolt. Plötsligt hade de sociala rollerna för Hornstullskamraterna förvandlats från två korplirare till Kjell och Rose-Marie från Ullareds-serien på Tv 5. Kjell väste tyst för sig själv, minst sagt skeptisk, men Rose-Marie var orubblig på det där sättet bara riktiga fruntimmer kan vara. Argument som "Nu säger jag det här och då ska det vara så!" blir plötsligt oöverstigliga monsterberg av knivskarp retorik och...det är verkligen inget att göra åt. Har Rose-Marie bestämt ny taktik finner man sig i det. Kjell längtade till groggen och förbannade sig själv. "Medlurad på sån här skit. Satan. Satan", muttrade han. De dubbla korta A:na i [s:at:an] utstöttes som små knivhugg.

Morgan väntade på sin vanliga plats. Med 100%-ig Ullaredsdialekt morsade han och klev in i baksätet och även om det där med ny taktik och sånt verkade spännande satt han ändå i helt andra tankar. Bilen sin. Rödljusen på Fridhemsplan blev gröna och Rose-Marie och Kjell i framsätet styrde ut mot det enorma varuhuset.

Tobbe...förlåt, Robert Wells brukade lira några gånger per säsong i Ullared. Inget höjdargig, men va fan, tänkte han och klappade plånboken i byxfickan. När han just skulle smyga in bakvägen hojtade Morgan bakom honom. Kjell gnetade på, just efter långe Morgan och längre bak på parkeringen fällde Rose-Marie ut armbågarna och jäktade för att komma ikapp. Wells hälsade tillgjort vänligt och slog följe med trion. Han ville hem igen.



Maggan och Gittan välkomnade kvartetten som steg in i ljuset. De hade hängt rätt länge i varuhuset och redan hunnit slå en lov på det nedre planet vilket hade lett till att båda var rosenkindade lätt fuktiga av svett. "Fuktig?", sa Maggan. "Visst är det härligt!", sa Gittan. Därefter det unisona Gula Blend-skrattet som lät som biltvätten på BP i Hedemora. "PHHäääääääääääähh...".

Boris älskade att ta av sig slipsen och umgås med folket på golvet. Han skakade hand med Morgan för det visste han att Morgan tyckte om och nickade och tjenade på de andra. Robert Wells tjenade tillbaka och Boris hjärta slog ett extra slag. Men så kom Maggan och Gittan med sina perversa banaliteter till skämt och sabbade stämningen, varpå Boris tog ett kliv tillbaka. Plötsligt höjde Morgan sin 100%-iga Ullaredsröst och bad alla lyssna på Rose-Marie. Kjell kände obehaget krypa längs ryggen som en insekt innanför skjortan.

Rose-Marie satte händerna i sidan och ställde sig bredbent: "Idag blir det ändrad taktik! Kjell! Du tar med dig Morgan och Maggan och bevakar varuhuset längst fram. Ni tre ska hugga på alla fina kläder och parfymer". Den nykomponerade anfallstrion nickade stumt. "Boris! Du och Gittan och Robert Wells håller er bakåt. Ni ska se till att inga andra norpar de här fina kepsarna med fastsatta ölburkshållare. Själv bevakar jag kassan. Alla klara med detta? För det är så här jag vill ha det". Ingen tordes säga något. Kjell hyperventilerade. Morgan släppte försiktigt väder utan att röra en min.

Varuhuset öppnade och Kjell, Morgan och Maggan satte full sprätt framåt. De hade aldrig varit i denna del av varuhuset och förvirringen var total. Maggan hamnade bakom leksaksavdelningen medan Morgan slog pannan blodig mot en 5 kg:s burk citronpeppar. Kjell i sin tur plöjde framåt med sin kundvagn, som en blind älg jagad av motorsågsjägare, mot teflonpannorna. Plötsligt ändrade han riktining och stampade mot mitten igen och folk skrek. Barn och gamla köttades med hans kundvagn och gamle Kjell gnydde konstant sitt "Satan, satan, satan"-mantra. Kaos rådde.

Den ständigt lugne Boris manade till lugn. Tillsammans med dagens vapendragare Gittan och Robert Wells försökte han transportera sin kundvagn framåt längs varuhusets kanter och så fort han såg Kjell, Maggan eller Morgan ville han lämpa över sina varor i deras vagnar för att omedelbart fortsätta framåt. Några gånger funkade det. De flesta gångerna inte. Låg inte Morgan och spelade Donkey Kong i sin vagn kunde man ge sig sjutton på att Maggan hade vurpat och låg i en hög Nutella eller att Kjell stod med panikångest och stirrade i taket. Gittan svor. Ville ha en rök. Robert Wells försökte muntra upp gänget, men ingen klappade i takt. "Åh, Stockholm", suckade han, "jag vill hem...".

Längst bak, vid kassorna, var Rose-Marie placerad. Hon gastade och gormade så folk duckade. Mest var det Kjell som fick sina fiskar varma, men de övriga gänget fick också sin del av den illasmakande kakan. Och mitt i en rejäl skopa ovett råkade hon släppa förbi en listig ungtupp i kön. Hon förbannade sig själv men det skulle bara bli värre. Innan dagen var över hade fyra ytterligare passerat henne. Hon var fly förbannad. Behandla en stamkund på detta sättet. Värst var den siste. Efter att varuhuset stängt kom Morgan fram och med illa dold stolthet lät rapportera att det minsann var Linus, från Svensson, Svensson på TV, som hade trängt sig. Rose-Marie skakade vemodigt på huvudet. Riktigt dålig dag.

Just när de skulle gå kom Gittan fram. "Varsågod, Rose-Marie", sa Gittan och höll fram en gul Ullaredspåse. "Jag lyckades norpa den sista", sa hon. I påsen låg ett 20-pack flugsmällare. Rose-Marie tittade på prislappen, 9:90. En tår trängde fram. "Gittan, du är så jäkla fin", snörvlade hon. Robert Wells kände en klump i halsen när han betraktade denna ömkliga scen. Vanliga människor. Jäkla fina egentligen. Ska nog komma tillbaka ändå.

Barnes - Motstånd 1-5

I rollerna:

Boris - Robin
Gittan - Christian
Robert Wells - Tobbe
Maggan - Hasse
Morgan - Martin
Kjell - Anders
Rose-Marie - Fiffan

...och på väg från Ullared stannar vi till i Alvik hos Johan...