Sunday night in dragon's mountain
Söndagskväll i hyreshuslängorna mitt i söders Drakenbergsområde. Lugnet har just lagt sig i en av treorna. Frugan och sonen nattade, men kvällen har fortfarande några timmar kvar.
"Jahapps, då ska vi se". Fredrik hukar sig vid dvd-spelaren och trycker på eject. Ut kommer sonen Henrys nötta Byggare Bob-skiva. "Hehe", tänker Fredrik, "släng dig i väggen, Bobby, nu ska det jävlar i mig bli åka av", och stoppar in en (av Jonte) hembränd dvd med texten THE CURLING SISTERS OF AZAGTHOTH skriven i tusch.
Det var ett par månader sedan Fredrik senast kunde njuta lite videoskräck i lugn och ro. Det är ju så när man börjar komma till åren, alltid är det något som ska fixas. Grabben måste ju ha nya skor ibland och då går det inte att ligga på latsidan. Sant för de allra flesta, men extra mycket så just i det slitna miljonprojektsområdet Drakenberg. I denna Socialdemokratiska högborg där helgen så länge stavats en kvarting, lövbiff och - om lönekuvertet just anlänt - kanske en busstur till Kvarnen, fast det oftast stannar vid ett dussin starkbock på den lokala kinakrogen Halvdöda Hunden, där vet man att bra karl reder sig själv. Så uppenbarligen var Fredrik synnerligen förväntansfull. Kanske rentav lite uppspelt.
Förtexterna rullar igång. Klassiskt upplägg, mycket rött men ännu mer svart. Fredrik lutar sig bakåt, tar en handfull veckogammal, ihopklibbad japanmix och sköljer ned med en kall 7,2:a. Känns bra, det här. Ena näven i byxlinningen, den andra med ett fast grepp om starkbocken. På tv:n: ödesmättade stråkar, dimma, ett japanskt medelklassområde. Ett hus, till synes vilket som helst. Men, vänta nu... Såg man inte någon i där i fönstret? "Yes!", tänker Fredrik och hivar ivrigt i sig en rejäl klunk Arboga. "Klassiskt grepp", tänker han, "funkar alltid, precis som piri-piri i mat". Kameran åker vidare. En lång panorering över samma förort i skymningen. Men vänta lite! Wal-mart? "Det är ju USA! Men VAFAN!", väser Fredrik. "Är det en amerikansk remake? Kuken!".
Stor besvikelse i Fredriklägret. Här hade man räknat med klassisk J-horror - och istället får man den tvagade, tillrättalagda amerikanska nyinspelningen. "Jontejävel", muttrar Fredrik och drar i sitt sinne paralleller till när han fick banan istället för ananas på Hawaiipizzan i Vansbro en gång. Att det är en amerikansk tolkning istället för en japansk innebär ju att såväl skolflickor i råkorta kjolar som tidelag är otänkbart. "Men, vänta nu - vad är det där?". Fredrik rycker till. "Bröst! Visst fan är det bröst! Oh you sweet America!".
Stämningen på topp igen. En rejäl klunk Arboga. "Hur kunde jag glömma?", skrockar Fredrik, nyligen påmind om att det amerikanska remakes förlorar i tabu, tar de igen med råge i nakenhet och blod. Utjämnat, tänker han och återtar den halvliggande positionen. Frid och fröjd. "Men - vafan! Är det inte? Jo! Kukens jävla helvete! Ashton Kutcher! Helvetesjävlabrageanus! Vafan! Vafan! Vafan!".
En blandning av nu ljummen våldsöl och halvtuggad japanmix flyger upp i näsan när Demi Moores lammkött dyker upp i rutan. Som polis. Med öl och risgodis rinnande ur snoken letar Fredrik frenetiskt efter fjärrkontrollen. Där var gränsen nådd. Turligt nog för den här liknelsen så ligger fjärren en och en halv meter från soffan - alltså på ett för Fredrik ointagligt avstånd. "Äsch, vafan, jag har ju ändå inget annat att göra", suckar Fredrik uppgivet. I morgon är det ändå måndag och jobb och korrläsa nån jävla självhjälpsbok för värmländska diabetiker och åka hem och Byggare Bob för hela slanten. Han snyter ut ris- och maltmixen och lutar sig tillbaka i soffan igen. Precis i rättan tid för att se Kutchers huvud explodera i ett moln av blod och hjärnsubstans. "JAAAAAAAA!", skriker Fredrik. "Ssssccccccccch!!" väser Johanna från sovrummet. "Fy fan vad gott!", nästan stammar Fredrik av upphetsning, "nu tar det sig!".
Men akten som följer är inte helt självklar. Det svänger hit och det svänger dit. Det ligger lika mycket svincoola källarmonster som Dakota Fanning i luften. Fredrik är hoppfull, men vågar inte ta ut ett bra slut i förskott. Då händer det. Förlösningen. De två curlande systrarna är både besatta av Satan och skriker på tyska. Iklädda cheerleadingoutfits.Fredrik sitter tyst och bara gapar. Den som känner honom väl skulle även kunna skönja ett leende i den vidöppna munnen. Fredrik kan knappt tro det när eftertexterna rullar. Både slabb, unga systrar och Satan. Lättklätt och på tyska. I en och samma film. Herrejöstanes vilken söndagskväll. Det är en nöjd Fredrik som rullar i säng bredvid sin älskade i Drakensberg. Och bara några minuter bort sitter Anders och masserar käkmusklerna efter ett - i hans mening - sensationellt bra Parlamentet.
PiJa - Barnes Utd 2-3
"Jahapps, då ska vi se". Fredrik hukar sig vid dvd-spelaren och trycker på eject. Ut kommer sonen Henrys nötta Byggare Bob-skiva. "Hehe", tänker Fredrik, "släng dig i väggen, Bobby, nu ska det jävlar i mig bli åka av", och stoppar in en (av Jonte) hembränd dvd med texten THE CURLING SISTERS OF AZAGTHOTH skriven i tusch.
Det var ett par månader sedan Fredrik senast kunde njuta lite videoskräck i lugn och ro. Det är ju så när man börjar komma till åren, alltid är det något som ska fixas. Grabben måste ju ha nya skor ibland och då går det inte att ligga på latsidan. Sant för de allra flesta, men extra mycket så just i det slitna miljonprojektsområdet Drakenberg. I denna Socialdemokratiska högborg där helgen så länge stavats en kvarting, lövbiff och - om lönekuvertet just anlänt - kanske en busstur till Kvarnen, fast det oftast stannar vid ett dussin starkbock på den lokala kinakrogen Halvdöda Hunden, där vet man att bra karl reder sig själv. Så uppenbarligen var Fredrik synnerligen förväntansfull. Kanske rentav lite uppspelt.
Förtexterna rullar igång. Klassiskt upplägg, mycket rött men ännu mer svart. Fredrik lutar sig bakåt, tar en handfull veckogammal, ihopklibbad japanmix och sköljer ned med en kall 7,2:a. Känns bra, det här. Ena näven i byxlinningen, den andra med ett fast grepp om starkbocken. På tv:n: ödesmättade stråkar, dimma, ett japanskt medelklassområde. Ett hus, till synes vilket som helst. Men, vänta nu... Såg man inte någon i där i fönstret? "Yes!", tänker Fredrik och hivar ivrigt i sig en rejäl klunk Arboga. "Klassiskt grepp", tänker han, "funkar alltid, precis som piri-piri i mat". Kameran åker vidare. En lång panorering över samma förort i skymningen. Men vänta lite! Wal-mart? "Det är ju USA! Men VAFAN!", väser Fredrik. "Är det en amerikansk remake? Kuken!".
Stor besvikelse i Fredriklägret. Här hade man räknat med klassisk J-horror - och istället får man den tvagade, tillrättalagda amerikanska nyinspelningen. "Jontejävel", muttrar Fredrik och drar i sitt sinne paralleller till när han fick banan istället för ananas på Hawaiipizzan i Vansbro en gång. Att det är en amerikansk tolkning istället för en japansk innebär ju att såväl skolflickor i råkorta kjolar som tidelag är otänkbart. "Men, vänta nu - vad är det där?". Fredrik rycker till. "Bröst! Visst fan är det bröst! Oh you sweet America!".
Stämningen på topp igen. En rejäl klunk Arboga. "Hur kunde jag glömma?", skrockar Fredrik, nyligen påmind om att det amerikanska remakes förlorar i tabu, tar de igen med råge i nakenhet och blod. Utjämnat, tänker han och återtar den halvliggande positionen. Frid och fröjd. "Men - vafan! Är det inte? Jo! Kukens jävla helvete! Ashton Kutcher! Helvetesjävlabrageanus! Vafan! Vafan! Vafan!".
En blandning av nu ljummen våldsöl och halvtuggad japanmix flyger upp i näsan när Demi Moores lammkött dyker upp i rutan. Som polis. Med öl och risgodis rinnande ur snoken letar Fredrik frenetiskt efter fjärrkontrollen. Där var gränsen nådd. Turligt nog för den här liknelsen så ligger fjärren en och en halv meter från soffan - alltså på ett för Fredrik ointagligt avstånd. "Äsch, vafan, jag har ju ändå inget annat att göra", suckar Fredrik uppgivet. I morgon är det ändå måndag och jobb och korrläsa nån jävla självhjälpsbok för värmländska diabetiker och åka hem och Byggare Bob för hela slanten. Han snyter ut ris- och maltmixen och lutar sig tillbaka i soffan igen. Precis i rättan tid för att se Kutchers huvud explodera i ett moln av blod och hjärnsubstans. "JAAAAAAAA!", skriker Fredrik. "Ssssccccccccch!!" väser Johanna från sovrummet. "Fy fan vad gott!", nästan stammar Fredrik av upphetsning, "nu tar det sig!".
Men akten som följer är inte helt självklar. Det svänger hit och det svänger dit. Det ligger lika mycket svincoola källarmonster som Dakota Fanning i luften. Fredrik är hoppfull, men vågar inte ta ut ett bra slut i förskott. Då händer det. Förlösningen. De två curlande systrarna är både besatta av Satan och skriker på tyska. Iklädda cheerleadingoutfits.Fredrik sitter tyst och bara gapar. Den som känner honom väl skulle även kunna skönja ett leende i den vidöppna munnen. Fredrik kan knappt tro det när eftertexterna rullar. Både slabb, unga systrar och Satan. Lättklätt och på tyska. I en och samma film. Herrejöstanes vilken söndagskväll. Det är en nöjd Fredrik som rullar i säng bredvid sin älskade i Drakensberg. Och bara några minuter bort sitter Anders och masserar käkmusklerna efter ett - i hans mening - sensationellt bra Parlamentet.
PiJa - Barnes Utd 2-3
posted by Barnes United at 11/24/2009 10:21:00 em
2 Comments:
"Då händer det. Förlösningen. De två curlande systrarna är både besatta av Satan och skriker på tyska. Iklädda cheerleadingoutfits."
HAHAHA! Om en tåpaj vid stolproten! HAHAHA, FANTASTISKT!
(Det otäcka var att jag fick en bild i huvudet av Johans och Patriks förvridna ansikten när de i cheerleadingoutfits drar isär motståndarförsvaret)
Fucking jävla fantastisk rapport! Är hedrad, chockad och äckelupphetsad i en salig emotionell röra över uppmärksamheten. Vidare, klart intressant nivå du satt på rapporterna. Texten är ett kärleksbarn mellan Ranelid och Serung och om dessa svindlande litterära höjder frambringas vid varje vinst vill jag från och med nu vinna sjukt ofta!
Skicka en kommentar
<< Home