Electrocution

Säsongens sista match spelades mot seriesuveränerna Real Lund. 8-0 fick serietvåorna stryk med när de spelade mot Real Lund. Korpens stora slutspel förra säsongen vanns av Real Lund. Vi hade inför denna match gjort 13 mål denna säsong. 88 mål hade Real Lund gjort.

Gissa om vi hade snackat taktik innan. Gissa om vi hade grubblat. Klart som korvspad var att vi inte skulle ha en chans rent fysiskt. Ej heller tekniskt. Tyvärr inte taktiskt heller (jämför vårt "Försvara för allt i livet"-taktik med Real Lunds "Vi gör åtta snabba mål först och sedan ser vart matchen lutar").

Men...japp, det finns ett litet "men" här...måhända kunde vi knäcka Real Lund på tjuvaktig list? Inför lyckta dörrar smeds de mest djävulska planer hur Real Lund skulle knäckas. Söndagen närmade sig. Snön föll under natten. En isande vind drog ilsket över Tranebergsbron. Och Anders drog sakta ner rånarluvan i skydd bakom ett elskåp. Inne i villan sken ett trivsamt ljus. Två glas rött vin stod på bordet. Real Lunds lagkapten hade just sett Best of Parlamentet på dvd och kröp tätt intill sin käraste för att berätta om vad Johan Glans sagt.


Bild: Anders bittra nederlag, svart på vitt.

Anders släpptes idag och ringde omedelbart. "Jaha?", sa han direkt, fast det var han som ringde, och sen frågade han hur matchen gick och hur de övriga punkterna i vår satanska plan utföll innan jag fick chans att fråga hur det var att spendera helgen på Kronobergshäktet. "Mja. Som förväntat", sa Anders.

Att sno Real Lunds gröna matchtröjor och smula spettekaka i sängen på Real Lunds lagkapten kan tyckas låta banalt, men jag ber om tålamod. Detta var bara en av många små bäckar i Den Djävulska Planen. Även om det sket sig för Anders var loppet långt från kört.

Kick off. Dags för Operation Förvirring. Under matchens första minuter skulle två helt identiska Barnes-killar byta med varandra oerhört frekvent. Inte nog med att Real Lund skulle uppleva detta som förvirrande, det skulle dessutom vara ett besinningslöst irriterande moment i deras man-man-försvar: Vem var det nu som markerade den lille snabbe? Och vem av de två är det som är på plan nu? Ni hajar. Men redan första bytet sket det sig. Örtis sprang som en vettvilling mot bänken och skulle byta, men Henry käkade russin och hade inte fått på sig matchtröjan ens och Örtis svor och såg sammanbiten ut och...ja...det blev knas direkt liksom. "Henry, du måste förstå allvaret i detta, jag trodde uppriktigt att vi var överens", hördes från sidan.

Men vår listigaste joker hade vi fortfarande kvar i rockärmen: Johan. Planen var att Johan i egenskap av skåning ovanligt ofta skulle "råka" springa runt Real Lunds taktiksnackande backar och avbytarbänk i hopp om att snappa upp information om deras nästa drag. Den hopplösa rotvälska som ljöd ur Lund-spelarnas munnar kunde endast Johan och ingen annan än Johan tyda. Det gällde att ligga ett steg före hela tiden för Barnes och list var vårt vapen. Till allas förvåning tycktes planen lyckas perfekt. Johan sprang varv efter varv på Real Lunds planhalva och återvände till sist triumfatoriskt leende med dubbeltumme. Alla samlades hastigt och Johan delgav blixtsnabbt Real Lunds taktik i punktform. "Bäääuww wöööa weeea" sa Johan och såg stint på Barnes backar. Till Fiffan sa han "åååwww weeea uuuaaaeee wwwööååå" och hytte med fingret och därefter kommenderade han omedelbart sina anfallskollegor att "uuuuäääwww wweeeååå åååwwwååå uuueewww!". Därefter satte han omedelbart fart igen medan hela övriga gänget stod som fastlimmade och stirrade på varandra. Vad i helvete sa karln?!


Bild: Johan eld och lågor efter att ha snappat upp het info gällande Real Lunds taktik.

Så mycket för Barnes list. Matchen så: Otroligt tappert slit av Barnes. Real Lund är grymt bra, det är inte mycket att göra åt deras supersnygga passningsspel och kompakta försvar. Dock. Under första halvlek var det rena bragdmatchen av Barnes backslinje. Vi offrade oss för Barnes heder. Samtliga spelade otroligt disciplinerat och Real Lund hade förtvivlat svårt att komma fram. Visst, de kunde etablera ett konstant tryck runt vårt straffområde, men sen blev det trångt för skåningarna. "Wuuuuuäää ääääeee dddaauu", hojtade de frustrerat till varandra.


Bild: Barnes försvar

Visst torskade vi till slut, orken räckte inte till. När väl nollan sprack blev uppförsbacken för tung. Men fick inte Real Lund kämpa rätt hårt för att ta oss ändå? 4-1 slutade matchen och jag tror alla upplevde att detta var en rätt okej torsk. Real Lund vann en av deras mest knappa segrar, förvisso efter kraftigt spelövertag, men också efter att ha fått sig ett par tankeställare. En hedersam avslutning på säsongen, kort sagt.

Vi som spikar igen på söndag

Säsongens sista match 18.10.

Kommentera!

Barnes United (bârns yoo'nItid) - nu även som ljudbok

Söndag igen. Snön ligger fortfarande som ett täcke över Stockholm med omnejd. Barnes United drar på sig GoreTex-overallerna och börjar hasa sig ut ur sina iden för att mötas upp i Bromma Sporthallar. För motståndet står laget precis ovanför Barnes i tabellen. Ett brokigt gäng med yngre medelålder. Nån är kort, nån är lång, nån har en halstatuering, nån spretigt gelehår. Några killar som är bra med boll, några som är bra på att snacka och några som måste vara duktiga på något helt annat. Oklart vad - kanske fotvård, knyppling, sätta-svansen-på-grisen, värma Gorby's eller äta jättejättemycket glass jättejättefort.

Då en av de mindre bollkunniga - som dessutom bar kaptensbindeln, om jag inte minns fel - utbrast "jag ska plocka dig efter matchen, bög" till Kosse noterade vi förvånat att detta var det andra smörjhotet på två matcher. Imponerande. Det visar också på en kaptensstrategi som både påminner om och skiljer sig starkt från Barnes. I Barnes blir man inte kapten för sitt fotbollskunnande, utan där är det den som orkar administrera skiten som får den osynliga bindeln. Hos motståndarna verkar det vara samma logik bakom valet. Fast i Barnes har kaptenen jobbet att lugna Kosse, hos motståndarna tydligen det motsatta. Och i Barnes bestämmer ingen - vi har nämligen inga val. Fotboll inomhus = tokdefensiv är vår enda chans, även kallat Barnes Lag. Modellen har blivit något som närmast går att beskriva som handbollsförvar, en sköld runt målgården där vi växlar mellan att avvakta och hugga lätt. Och kontra i ett rasande tempo när tillfälle ges. Om det funkar? Hehe.

Nåväl, tillbaka till matchen. Fredrik har slutat vabba, halsflussa och bronkita. Istället har han förvandlats till Gordon Stewart under sin hiatus. Han dirigerade sina pjäser likt en korpfotbollens Kasparov. Pjäserna - Anders, Hasse, Christian och Martin i bakre ledet och Jonas Ö, Kosse, Tobbe och Christian den andre i främre - lydde rösten som i våglika mönster lotsade dem i lika våglika mönster kring det egna straffområdet. Och slank någon boll ändå igenom var Fredrik där. Överallt. Hela tiden. We love you, man. Fanimej.

Och när Christian den andre pressar motståndarmålis till ett misstag och retfullt rullar in bollen i tomt mål vill vi alla registrera partnerskap. Med Christian den andre, med vem som helst så länge den spelar i Barnes. För så taktiskt fulländad som den ledningen var, så mycket bättre kan inte livet bli. Eller kan det? Svaret stavas än en gång Christian. Fast denna gång Christian den förste. En frispark som avgör allt. Som spikar igen kistan. Som knyter igen säcken. Som - ja, om ni så vill - sätter svansen på grisen. 2-0. Med mindre än minuten kvar.

Här hänvisar vi till den musikaliska resumé som följer. Endast toner kan illustrera denna match på ett värdigt sätt.

MATCHEN I MUSIK (Spotify krävs - om någon saknar detta, maila coach).

Taktiken var glasklar. Hålla det tight, kompakt och ha tålamod. En ängels tålamod. Inte förivra oss. Jobbajobbajobba.

Moståndarna hade en annan taktik. Ganska tufft och svängigt. Grymt drag, som de själva kallar det, typ.

Och när taktiken funkar är det j-vligt tungt att ta sig förbi Barnes. Ett rent jävla krig, skulle man kunna säga.

Vilket motståndarna fick erfara. Lite panik i det ivriga laget. Vad skulle de göra?

När Barnes dessutom fick utdelning på en kontring och tog ledningen med 1-0 blev våra redan starka psyken till ren kevlar. Försök nu, ni som kan!

När andra målet kom hade de vitkläddas aggression förvandlats till depression. Tunga axlar och tunga ben. Tunga sinnen. Inge kul längre. Alls.

Slutsignalen ljöd. I Barnes jobbar vi för varandra. Dunkarna i ryggen var extra hjärtliga den här gången. Vi ville berätta för varandra hur viktiga alla varit för segern.


Det var ett tungt uttåg ur hallarna för de vitklädda. Inte orkade de bry sig om att plocka Kosse heller.

Barnes, däremot, gick leende med mjuka steg förbi de neutraliserade motståndarna ut i snön.

Laget Barnes United - FG Boys 2-0

Fopoll. Sönda.

17.35. Heja Barnes.

Kommentera, go' vänner!

Spelledigt i helgen

Hej! Laget FC Newsfactory har utgått ur IF7. Deras resultat annulleras och tabellen räknas om. Spelprogrammet har också gjorts om p.g.a. detta, det nya programmet ligger på korpens hemsida.

Vidare. Pengar fattas i Barnes plånbok. Ni som inte betalat inomhusavgiften ombedes göra det snarast. Kontakta Captain Martín för kontouppgifter om ni deleterat kontouppgiftsmejlet.

Mvh/Fiffan

Dare

En kort rapport blir det eftersom jag har varit hemma denna vecka och inte gjort någonting alls och har all hjärnverksamhet i träda. Apati post-OS? Nope, jag vabbar. Matchen i söndags var kanske just som en vabb-dag. Full med goda tankar, full med pussel, hockeyspel, rita, varm oboy. Men det blir inte så, givetvis. Man får plocka upp pusselbitar från golvet simmandes i varm oboy och limma avbruten pinne på finsk målvakt, om man nu ens orkat sätta igång nåt. Man går omkring och är förbannad för att de på jobbet är förbannade och man har ingen och ta ut det på och allt slutar med att man glor på Eurosport och är less. Och klockan passerar 09.30.

Motstånd gör mål på första skottet. Anders reparerar skadan supersnyggt. 1 - 1 tidigt. Anders dribblade från egen planhalva och piskade in bollen lågt, han är bra på sånt, får en märklig fart med sin låga tyngdpunkt och det är inte många som kan ta bollen från honom. I alla fall inte i tabelljumbolaget, som vi mötte. Varsitt fint anfall och varsin näsbränna. Och på domarens arm passerade matchklockan 09.30.

Efter de två inledande målen drog någon form av vabb-koma in över spelet. Barnes körde kontringstaktiken och lät jumbona föra spelet. Jumbogänget märkte att de äntligen hade boll för första gången denna säsong och blev märkligt försiktiga. Passade närmast skräckslaget till varandra och häpnade för varje passning som kom fram. Och vi väntade. Och väntade. På kontringen.

Och precis som en vabb-dag drog sig denna match sig i långsamt mak mot slutsignalen, helt utan nämnvärda initiativ och utan att försöka tappa tålamodet. Men plötsligt, när dagen går mot sitt slut och frun sms:ar att hon snart är på väg hem blir det fart. Man sopar in en tvättmaskin, dunkar omkring med dammsugaren hysteriskt och smäller ihop en pasta och städar upp och en halvtimme senare när hon kommer hem är man helt röd och svettig. I matchens slutskede fick Christian en löpboll och axel mot axel med en jumbokille sattes det av efter bollen. Några sekunder senare fick jumbokillen motas av planen av sina medspelare. Utvisad efter att ha mordhotat Christian. Hade inte hans lagkamrater gått emellan hade förmodligen...ja, jag vet inte. Orubblig domare i alla fall. Mordhot: Två minuter. Och under utvisningen blev det plötsligt ett hejdundrande anfallande åt båda hållen. Men inga mål.

Sen blåste domaren av, Anders blev också mordhotad av jumbokillen, alla skakade hand och vi åkte hem, plötsligt röda och svettiga. 1-1, som sagt. Hoppas nästa match med tillhörande rapport blir roligare. Då är det Lund som står för motstånd och Martins tur att skriva.


"Jag ska plocka dig nästa match!", fräste han.