Electrocution

Säsongens sista match spelades mot seriesuveränerna Real Lund. 8-0 fick serietvåorna stryk med när de spelade mot Real Lund. Korpens stora slutspel förra säsongen vanns av Real Lund. Vi hade inför denna match gjort 13 mål denna säsong. 88 mål hade Real Lund gjort.

Gissa om vi hade snackat taktik innan. Gissa om vi hade grubblat. Klart som korvspad var att vi inte skulle ha en chans rent fysiskt. Ej heller tekniskt. Tyvärr inte taktiskt heller (jämför vårt "Försvara för allt i livet"-taktik med Real Lunds "Vi gör åtta snabba mål först och sedan ser vart matchen lutar").

Men...japp, det finns ett litet "men" här...måhända kunde vi knäcka Real Lund på tjuvaktig list? Inför lyckta dörrar smeds de mest djävulska planer hur Real Lund skulle knäckas. Söndagen närmade sig. Snön föll under natten. En isande vind drog ilsket över Tranebergsbron. Och Anders drog sakta ner rånarluvan i skydd bakom ett elskåp. Inne i villan sken ett trivsamt ljus. Två glas rött vin stod på bordet. Real Lunds lagkapten hade just sett Best of Parlamentet på dvd och kröp tätt intill sin käraste för att berätta om vad Johan Glans sagt.


Bild: Anders bittra nederlag, svart på vitt.

Anders släpptes idag och ringde omedelbart. "Jaha?", sa han direkt, fast det var han som ringde, och sen frågade han hur matchen gick och hur de övriga punkterna i vår satanska plan utföll innan jag fick chans att fråga hur det var att spendera helgen på Kronobergshäktet. "Mja. Som förväntat", sa Anders.

Att sno Real Lunds gröna matchtröjor och smula spettekaka i sängen på Real Lunds lagkapten kan tyckas låta banalt, men jag ber om tålamod. Detta var bara en av många små bäckar i Den Djävulska Planen. Även om det sket sig för Anders var loppet långt från kört.

Kick off. Dags för Operation Förvirring. Under matchens första minuter skulle två helt identiska Barnes-killar byta med varandra oerhört frekvent. Inte nog med att Real Lund skulle uppleva detta som förvirrande, det skulle dessutom vara ett besinningslöst irriterande moment i deras man-man-försvar: Vem var det nu som markerade den lille snabbe? Och vem av de två är det som är på plan nu? Ni hajar. Men redan första bytet sket det sig. Örtis sprang som en vettvilling mot bänken och skulle byta, men Henry käkade russin och hade inte fått på sig matchtröjan ens och Örtis svor och såg sammanbiten ut och...ja...det blev knas direkt liksom. "Henry, du måste förstå allvaret i detta, jag trodde uppriktigt att vi var överens", hördes från sidan.

Men vår listigaste joker hade vi fortfarande kvar i rockärmen: Johan. Planen var att Johan i egenskap av skåning ovanligt ofta skulle "råka" springa runt Real Lunds taktiksnackande backar och avbytarbänk i hopp om att snappa upp information om deras nästa drag. Den hopplösa rotvälska som ljöd ur Lund-spelarnas munnar kunde endast Johan och ingen annan än Johan tyda. Det gällde att ligga ett steg före hela tiden för Barnes och list var vårt vapen. Till allas förvåning tycktes planen lyckas perfekt. Johan sprang varv efter varv på Real Lunds planhalva och återvände till sist triumfatoriskt leende med dubbeltumme. Alla samlades hastigt och Johan delgav blixtsnabbt Real Lunds taktik i punktform. "Bäääuww wöööa weeea" sa Johan och såg stint på Barnes backar. Till Fiffan sa han "åååwww weeea uuuaaaeee wwwööååå" och hytte med fingret och därefter kommenderade han omedelbart sina anfallskollegor att "uuuuäääwww wweeeååå åååwwwååå uuueewww!". Därefter satte han omedelbart fart igen medan hela övriga gänget stod som fastlimmade och stirrade på varandra. Vad i helvete sa karln?!


Bild: Johan eld och lågor efter att ha snappat upp het info gällande Real Lunds taktik.

Så mycket för Barnes list. Matchen så: Otroligt tappert slit av Barnes. Real Lund är grymt bra, det är inte mycket att göra åt deras supersnygga passningsspel och kompakta försvar. Dock. Under första halvlek var det rena bragdmatchen av Barnes backslinje. Vi offrade oss för Barnes heder. Samtliga spelade otroligt disciplinerat och Real Lund hade förtvivlat svårt att komma fram. Visst, de kunde etablera ett konstant tryck runt vårt straffområde, men sen blev det trångt för skåningarna. "Wuuuuuäää ääääeee dddaauu", hojtade de frustrerat till varandra.


Bild: Barnes försvar

Visst torskade vi till slut, orken räckte inte till. När väl nollan sprack blev uppförsbacken för tung. Men fick inte Real Lund kämpa rätt hårt för att ta oss ändå? 4-1 slutade matchen och jag tror alla upplevde att detta var en rätt okej torsk. Real Lund vann en av deras mest knappa segrar, förvisso efter kraftigt spelövertag, men också efter att ha fått sig ett par tankeställare. En hedersam avslutning på säsongen, kort sagt.