This Time

Han kallades Hulken, men hette något helt annat. Han växte upp i en småstad och flyttade till Stockholm när han skulle försöka plugga. Alla hade glömt varför han hade fått smeknamnet Hulken, kanske för att hans efternamn började på H eller för att han själv ville bli kallad Hulken någon gång 1980 och så hade namnet bara suttit kvar. För storväxt var han inte. Kortare än medel och tämligen ordinär kroppsbyggnad. Hulken var snäll och klok, hans föräldrar var akademiker och hans storasyster duktigt utbildad arkitekt. Såklart skulle han också läsa många år och få ett bra jobb och ha skjorta och slip-over på nåt kontor med Bach i högtalarna som bakgrundsskval. Men Hulken vacklade och fick aldrig rätt känsla under sina studieförsök och åren gick och sen fick han kontorsjobb på lantmäterimyndigheten och där satt han fortfarande.

Brudar var ett svårt kapitel. Alkohol också. Han fick aldrig till det med tjejer och då drack han istället och det är väl inget konstigt med det, men tyvärr hade Hulken norra Europas sämsta ölsinne. Från en snäll och underfundig kille förvandlades han till ett skitdrygt svin på fyra stora stark. Han kunde göra de mest sinnessjuka sakerna på fyllan och förolämpa allt och alla så folk slutade prata med honom under flera år. När han flyttade från sin hemstad lämnade han många oplockade gäss efter sig.

En gång, detta var kanske 1993, och vår vän var 22 år gammal, var Hulken hemma och hälsade på kvarboende polare i sin uppväxtstad. De grundade på lördagen, det var sommar och allt var schysst den där kvällen, Hulken var på förträffligt humör och kvällen var kort sagt perfekt. Men så, två öl för mycket, kort gräl med kompisarna, mer öl och sen ensamraglande runt diskogolvet ända fram till sista tryckaren. Sen såg ingen honom mer den kvällen, han hängde inte utanför gatuköket, han satt inte på centrummuren, där alla förr eller senare hamnar om natten, han hade inte gått hem till polaren, där han skulle övernatta...han var försvunnen.

Söndag lunch kom han tillbaka. Och berättade: "Jag blev ju arg igen igår och jag vill be om ursäkt för mitt uppförande. Ni undrar säker vart jag sovit någonstans. Saken är den att jag blev uppraggad och eftersom jag var så full blev jag glad för det. Det var av flera anledningar dumt. För det första bodde hon i en grannorten, två mil bort. Vi liftade hem till henne och jag har ett svagt minne av att jag kräktes i mitt eget knä innan vi blev utkastade ur bilen. Hon var dessutom den tjockaste tjejen jag sett. Jag minns inte alls hur hon såg ut, men jag minns att jag inte nådde runt henne när vi dansade tryckare. Jag vaknade utan kalsonger med en skrumpen kådis på snoppen. Klockan var halvsju och jag rusade i panik ut ur hennes lägenhet i hopp om att få lift hem. Det fick jag inte så jag har gått två mil nu och jag skulle väldigt gärna ha lite Coca Cola. Jag har haft en väldigt misslyckad natt och morgon. Väldigt dåligt har det varit och nu vill jag inte att något sånt här någonsin ska hända igen".

Barnes Utd - Vinröda 1-9

Vi måste fan skärpa oss nu. Folk skrattar ju.