Snow Angel

En ängel väckte mig på lördagsnatten. Den hade varken en kvinnas eller en mans röst, men den talade tydligt så att inget tvivel skulle råda om sak och ärende. Eftersom jag blev uppryckt ur sömnen upplevde jag att allt kom väldigt plötsligt och jag blev närapå en smula rädd först. Men tonen och tryggheten som ängeln förmedlade gjorde att jag snabbt kunde samla mig och svara på de kortafattade frågorna. Noterbart med ängeln var två saker.

1. Den ringde. Jag trodde de skulle komma inglidandes genom väggar och tak, som luftburna isdansare. Men den ringde.

2. Den talade västsvensk dialekt och hade rockbandet Ghost på i bakgrunden. Och jag som fått för mig att änglar talade utan dialekt och hade körmusik på. "Aaahhhoooaaahh", typ.

Ängel frågade först en hypotetisk fråga: "Om Barnes vinner imorgon, men timmarna senare skall du drabbas av magsmärta, diarré, frossa och kräkande, är det värt det?" Tack vare ängelns milda röst upplevde jag inte frågan som särskilt konstig utan svarade morskt "Javisst! För Barnes offrar jag allt". Ängeln blev nu förvånad och frågade vidare: "Men om du får välja mellan seger för Barnes eller seger för Warberg IC?" Jag svarade att detta ärende måste jag nog ta med lagkapten och sen bad jag att få sova vidare. Ängeln och jag sade godnatt.

Frugan vid frukostbordet: "Va fan ville Martin när han ringde inatt? Ringde han och fyllesnackade om Barnes igen?" Jag svarde inget. Det var ju en ängel.

Dags att dra till match. Med besynnerligt kort varsel sms:ade Anders och lät meddela att han ville åka med i bil. "Hinner du verkligen? Jag står i dörren redan", svarade jag. Minuter senare klev han in i min bil. Jag tittade förvånat på honom men han bara log tillbaka. Jag såg milsvida vidder i hans ögon.

Match. Christian var på plats idag och beskrev sin onda stortå under uppvärmningen. "Den är hård och frasig utmed kanterna", sa han, "och sen i mitten finns en röd massa och ovanpå...liksom flyter en gul massa som luktar apa verkligen, det är nog svamp...och sen om man lyfter upp geggan hittar man små bitar av...ja, det svårt att förklara, men skinnbitar typ". Jag lyssnade på honom och knöt skorna. Så slog det mig, herre jisses, han beskriver ju på pricken min hemgjorda pizza igår! Åter började jag känna en oförklarlig känsla av att inte vara ensam. Christans tå. Min hemgjorda pizza. Nattens telefonsamtal. Anders hemlighetsfulla leende.

Matchklockan tickade fram. Barnes spelare skimrade. Inga bollar gick fel. Mål efter mål gjordes. Jag började känna mig yr. Spelet virvlade vidare, fler mål gjordes, domaren gav oss bollen hela tiden, jag drevs med som i en okontrollerbar virveldans, allt snurrade, allt blev otydligt, allt gick fortare och fortare och fortare, Anders log, Martin skrek att vi var bättre än WIC och jag föll in i en purpurfärgad spiral...

Vi vann! Och jag sket i brallan några timmar senare! Hurra!

Barnes - Motstånd 6-3


PS. Ett extra stort och hjärtligt grattis till Oscar, som efter sju svåra år äntligen fick uppleva sin första Barnes-seger!