Fifty-fifty Clown

Muahahaha...Barnes består av internethackers from hell! Kolla, vi lyckades hitta Oscars dates blogg. Klart hon rapporterade! Klart vi snodde rapporten!



Ack ja, kärleken. Min första date med Oscar.

Han lovade en sjukt soft kväll och han lovade grymt chilla snubbar. "Du måste hänga på!", sa han, och tittade med supervädjande blick rakt in i mina ögon. "Du måste, du måste, du måste!". Okej okej. Liksom, hur viktigt kan det vara, en fotbollsmatch i Bromma? Och han står på knä framför mig med knäppta händer. "Jag ska vara så grym, jag ska rensa: BANG! SCHMACK!, haja, så här ska jag rensa: BOOM bara!". Okej, tänkte jag, BANG, SCHMACK och BOOM...det låter ju kanske inte sjukt chill, men...jag ger honom en chans. Han har dessutom lovat att han har fett softa kompisar, alla är liksom sköna snubbar, hur coola som helst. "Sjukt ostressade", som han sa flera gånger, "Sjukt ostressade- sjukt ostressade är dom, sjukt softa, dom är fan det alltså".

"HÄJ-HÄJ! VI ÄR SENA! RAPPA PÅ!". Så skrek Oscars kompis innefrån bilen när de plockade upp mig. My God, vilken stressad typ! Han hade inte ens stannat bilen innan han började hojta. Man hörde liksom honom ändå, som innefrån en plåtburk. "RAPPA PÅ! HÄJ, JAG (här öppnar jag bildörren och kliver in, men han fortsatte ändå att prata väldigt hojtande) HETER MARTIN. VI ÄR LITE SENA!". Färden till fotbollsplanen gick bra sen och det var rätt gulligt att Oscar stod på knä i framsätet vänd mot mig i baksätet. Han Martin, som körde, tjatade jättemycket om bälte då.

"Nervös? Jag? Hahaha, nej du...hallå liksom, det är en korpmatch, det är väl inget att vara nervös för, haha". Så sa Oscar när jag frågade honom om han var nervös. Vi hade kommit till planen 45 minuter innan kick-off ("VI HANN! YES! VI HANN", skrek Martin när han parkerade)och det var typ helt öde. Martin satte iväg för en ensam uppvärmning och Oscar stannade hos mig där han gjorde knäböj samtidigt som han gled in i ett oavbrutet rabblande om hur "fett onervös" han var. 42 minuter senare kom resten av Oscars kompisar och han övergav mig och rände runt och gav enskilda instruktioner till var och en av sina kompisar. "Snälla passningar till mig idag", hördes från honom och sen nickade han menande mot mig.

Det där som han sa om sina kompisar, att de skulle vara fett softa och sköna och coola och allt...okej, må så vara, men att de skulle vara GUBBAR sa han inget om innan. De var så gamla! Jag svär, min farsa är yngre (nä inte riktigt, han är 39...värsta panchisen hihi). När de sprang såg de helt krokiga och knotiga ut. Så himla gulliga!

Det där med att ta med dejten på sport, det är svårt för båda parter. Jag visste inte exakt vad jag skulle göra. Jag smygkollade lite på fejjan när Oscar inte såg, men man vill ju inte vara oartig heller, man vill ju heja och så också. Oscars lag (Baren heter dom...nej, Barnes!) låg under med ett noll och Oscar kämpade jättemycket och sköt jättehårt. Sa han att han gjorde när han kom och böt. Men just när jag skulle ta en cigg gjorde vi mål (ja, jag säger "vi", jag levde mig med och började faktiskt tycka om gubbarna lite). Och innan halvtid gjorde vi ett mål till. En kille i Barnes fick ett långskott i huvudet och bollen flög in i mål. Värsta flytet! Men gubbarna skrek "SKITSNYGGT!" hihi. Så gulliga...

Ok. Nu kommer ni tro att jag driver med er. Oscar känner värsta celeben! Det var i halvtidspausen och alla stod och snackade och då hörde jag ett skratt jag kände igen. Efter ett tag kopplade jag. Det var ju en kille från Parlamentet där! Oscar är så himla gullig, han har mörkat om att han känner värsta kändisen! Jag blev helt star-strucked, jag svär.

Andra halvlek. Jag tände en cigg och satte i öronpluttarna. Adeles senaste. Vilken röst hon har! Det blev en speciell känsla att sitta och titta på matchen samtidigt som det sjukt vackra pianot och Adeles otroliga röst svepte över planen. Det blev filmiskt, man såg hur Barnes rörde sig i vacker slow motion under strålkastarljuset, det dammade och skuggorna dansade. Adele blev avbruten av ett sms och jag tog ur musiken ur öronen. Märkligt nog fortsatte spelarna i sin filmiska slow motion på planen...sjukt märkligt...på med Adele igen, det här var ju scary på riktigt!

Några minuter kvar av matchen. Killen som är sjukt lik Joey i Vänner kommer och byter, jag tror han hette Jonte, och han stirrar ilsket på min cigg och då hörs både ett "JAAA!" och ett "NEEEJJ" samtidigt och tre fyra stycken i Barnes säger "Fan förlåt mitt fel" till varandra. 2-2. Slut. Oscar otroligt besviken. Några andra mindre ledsna. "Första gången vi inte torskar mot en tabelljumbo!", hojtas glatt.

Ok. Sammanfattning och betyg på vår date:

Idé: 2 av 5. Titta på när han sparkar korpfotboll...hm..

Utförande: 2 av 5. Han, Martin, var ju helt hyperstressad först och Oscar var sjukt nervös också. Men sen när själva matchen kom igång lugnade dom sig. Jag tror dom är rättså chilla egentligen, det blev nog bara lite mycket liksom...

Överraskningsfaktor: 5 av 5. Supergulliga gubbar ju! Och Parlamentet-killen!

Mat: Nix. Inte ens korv fanns där.


Och därmed tackar vi för en fin gästrapport! Tämligen korrekt i sak och mening var den också. Barnes Internethackers Martin och Fiffan önskar er alla en mysig helg. Vi tänkte ligga och softa mest.