The Echoes of Time

Hej. Jag har många saker på hjärtat idag, varför rapporten måste delas upp. Den skulle bli helt spejsad annars.

Innehåll:

1. Sammankallande av trupp via internet.
2. Samlingen 1/9 kl 18.15
3. Match
4. Generationsskillnader
5. Transferfönstret


1. Sammankallande av trupp via internet.

Normalt mejlar Martin ca två dagar innan match. I samband med mejl publiceras även en bloggpost inför match i vilken man anmäler närvaro eller frånvaro. När Martin inte mejlade denna vecka trodde kanske flera i laget att det inte skulle vara någon match. Anders berättar: "Jag hade inte en tanke på match. Det var ren slump som fick mig att klicka på bloggen och där såg jag nyheten. När det inte kom nåt mejl tänkte jag, nähej, ingen match denna vecka, och så var det inget mer med det". Men okej. Från och med nu, vare sig det kommer mejl eller inte, kolla alltid bloggen inför torsdagar. Martin gör sin sista match för säsongen kommande torsdag och därefter tar Fiffan över kaptensrollen och Fiffan massmejlar aldrig. Fiffan bloggar.

2. Samlingen 1/9 kl 18.15

Jepp. Igår stod ca 13 gulklädda motståndare och gympade klockan 18.15. De blängde mot Barnes. Barnes bestod vid denna tidpunkt av kvartetten Robin, Oscar, Anders och Fiffan. Domaren spände ögonen i Barnes och frågade om vi verkligen väntade in fullt lag. "Jahaadå!", svarade vi lika näpet säkert som en hästflicka i stallet. Och se! Nedför gatan i sakta mak, helt uppslukad av facebook på iphonen släntrade Kosse. Anders visade att det inte var en slump att han deltog i Parlamentet och slängde ur sig följande dräpare: "Han kollar nog GPS:en vart matchen är!". Detta skämt tyckte domaren, förvånande nog, var så fantastiskt roligt att han snodde det från Anders och upprepade det så många gånger han kunde innan Kosse till slut steg in på gruset. "TittahankollarGPS:enTittahankollarGPS:enTittahankollarGPS:enTittahankollarGPS:en", spottade han ur sig och knyckte som en tv-spelsgubbe.

Nåväl, fortfarande två man kort. På parallellplanen stod ensamt rödklätt lag, moloket w.o.-segrande. Vi frågade om två kunde spela för oss. Det ville två gärna. Men då sa domaren från. Inte vår domare, utan deras domare. "Nätack, jag vill spela!", sa han. Så plötsligt hade vi värvat en domare. Då ville inte de röda spela för oss längre. Men då, som genom ett mirakel, anslöt både Patrik och Janne och kunde befria oss från denna fullständigt absurda fars. Barnes hade fullt manskap och matchen kunde blåsas igång. Fem minuter försenat, förvisso, men ändå.

3. Match

Team Vidrig, med fullt lag plus sex avbytare öppnade stressat. Barnes, med noll avbytare, öppnade inte stressat. Tvärs om, vi försökte sänka tempot och vi försökte lugna ner Team Vidrigs Red Bull-irrande. Inget skönspel bjöds i denna match. Team Vidrig slog bort anfall efter anfall. Antingen genom märkligt långa djupledsbollar, som Fiffan stod och skopade in, eller genom märkligt sneda passningar, som Oscar och Anders skyfflade undan. Och så fort ett av Team Vidrig anfall skyfflats undan, ropade övriga spelare i Barnes "BRAAAA!", så som Paulo Roberto ropar "KÖÖÖÖÖR" när det är Robinson-tävling. Mest stressad var Team Vidrigs långhåriga stjärna. Han försökte göra allting och efter en halvchans i första halvlek började Robin att punkta honom och efter det gick inget riktigt bra för vår hårfagre vän. Oscar skyfflade ner honom in en vattenpöl så att han äcklat skrek, det var väl det mest anmärkningsvärda han åstadkom under första. Och Robin fortsatte sin enerverande uppvaktning under andra halvlek och spelet funkade verkligen inget vidare för Team Vidrig, utan fri lejd för sin långhårige spelfördelare.

Kontringar var Barnes melodi. Långbollar på Janne, som har förmågan att stundom slita sig fri. På varsin kant hade Janne sina lakejer i Kosse och Patrik och under ett par tre tillfällen i andra halvlek överraskade denna triangel Team Vidrig och var farligt nära att chockera en stel målvakt. Team Vidrig ville bara framåt, men kom ingen vart. Bland det sista som hände var att Oscar åter lyckades få Team Vidrigs långhårige på fall, denna gången genom en helt besinningslös, men fullständigt perfekt, glidtackling. Team Vidrig kom helt enkelt inte förbi oss denna kväll. Matchen slutade noll-noll.

4. Generationsskillnader

"Vilken skön småpsykedelisk after-match-musik!", sa Oscar med mysröst i bilen på väg hem. "Vad är det för musik?". Jag räckte över CD-omslaget och var inte beredd på Oscars reaktion: "Wooow! HAHAHA! En CD! Hi-Tech värre! Hahaha...en Cd, det var inte igår...du har inte hört talas om Spotify eller?". Vanligtvis har jag rätt lätt att ge svar på tal, men nu...alltså, så jäkla omodernt är väl inte CD? Thank God att jag inte spelade blandband (vilket fortfarande sker ibland i min Volvo). Det jag spelade var The Smiles and Frowns, för övrigt.

5. Transferfönstret

Förra veckan presenterades Jonte, en av höstens nyförvärv. Nu är jag inte säker på att Jonte kommer att kunna varje gång, han är extremt (och jag menar verkligen just extremt)kinkig gällande skavanker, väder och humör.

Vidare. Just innan transferfönstret stängdes har även Olle värvats. Vi hoppas att Olle kan debutera redan nästa match. Det kan vara klokt att bredda truppen, vi hade en avbytare första matchen och ingen igår. Och kvällarna blir bara mörkare och folk i vår ålder tycker det blir skönare och skönare att sitta hemma. Spela in blandband exempelvis.