A Love That Won't Let You Go

För en vecka sedan skrevs följande snyftavsluting på matchreferat efter torsk:

"Sedan sabbade dumstrutarna Fiffan och Oscar för hela laget sista sex minuterna genom att ta varsin helt urkukad utvisning. Det finns inget försvar för dylik dumhet, det vet två ångerfulla Barnes-spelare, men det är jäkligt skönt att Barnes är ett lag där man får göra misstag och ändå ha kompisar kvar".

Dagarna efter referatet gick utan vidare kommentarer på blogg och därefter annonserades ny match. Kommentarer:

förkylningen sitter i. lycka till ni som är där och att ni hittar lite hjälpryttare till matchen

Sorry, mina troops har fått förhinder :( Hoppas nån tar med fler...

Spelar inte med marängerna på söndag, sjuk.

ser svårt ut tyvärr.

(Jag tror både Oscar och jag började ana ett mönster här, men jag fortsätter för tydlighetens skull:

Har besök från Skåne. Lycka till

Fantastisk bild! Janne drar på träningsläger tills mitten av januari. Ämnar deltaga från och med typ 16 januari. Lycka till, god jul, gott nytt år, och KÖTTA!!!

Och på sms matchdag:

Tja! Är i N.Y. och kan därför inte. Hoppas du lyckas få ihop ett lag

Har hemsk huvudvärk. Hmm, ligger kvar i sängen idag. Ok.

Sorry att jag missat anmälan, brunchar m släkt tyvärr...

Hmm...HMMM...så det är så det ska vara i Barnes nu? Ett misstag och hela laget vänder ryggen? Ok. Bra, då vet vi. Nu var det så att både min och Oscars utvisningar var handlingar av ren desperation. Minuter återstod av matchen och vi tvingades sparka bort boll efter avblåsning samt ta med handen för att rädda laget från motstånds frilägen! Hade vi inte gjort som vi gjorde hade motstånd haft fritt fram! Vi gjorde det för laget! Fan alltså! Klart som fan att både Fiffan och Oscar insåg sina misstag i efterhand. Men där och då gjorde vi rätt. Tyckte vi.

Fiffan och Oscar vill gå vidare, tydligen vill resten av laget det motstatta. Fiffan och Oscar vill vända blad. Resten av laget vill slänga Fiffan och Oscar i pappersinsamlingen.

Ny match så. Tack Olle och tack Anders, som alltid ställer upp ändå. Visst, de var jävligt tysta och sura, men lik sjutton ställde de upp i söndags. De ställde upp för Barnes! Och tack vare två innebandykillar, hämtade från omklädningsrummet en minut innan kick-off, undvek vi det sjukt pinsamma i att inte få ihop lag till en inomhusmatch.

Kick-off! Nu jäklar!

Sedan sabbade dumstrutarna Fiffan och Oscar för hela laget första sex minuterna genom att göra varsitt helt urkukat självmål resp dundertabbe. Det finns inget försvar för dylik dumhet, det vet två ångerfulla Barnes-spelare, men det är jäkligt skönt att Barnes är ett lag där man får göra misstag och ändå ha kompisar kvar.

Och efter den starten på matchen förstod vi att sopigt motstånd till trots, blir det torsk. Innebandykillarna försökte i anfallet. Oscar, Olle och Anders rullade på försvar. Barnes pressade framåt närmast maniskt matchen igenom, men åkte på kontringsmål efter kontringsmål. Men jag tror vi tar dessa motståndare i retur. De var inget vidare, ärligt talat. Så till 2012, med fullt lag, tar vi dem! Då är vi ett år mer rutinerat. Än mer rävigare. Och som sagt, det viktigaste: Det är jäkligt skönt att Barnes är ett lag där man får göra misstag och ändå ha kompisar kvar.


Puss allihopa. God jul på er!