Nocturne
Kort rapportservice till icke deltagande Barnesare från fighten mot Bryggan.
Ni skulle sett matchen! Helt sjuk! Bryggan var riktigt under isen. Trötta och sega, inte fullt lag och fick låna in spelare från andra lag. De kunde inte hålla bollen inom laget och fick slå ifrån sig. Orkade inte jobba och deras axlar hängde. De såg ut som om de var tvingade att spela matchen i en snårig uppförsbacke. Deras bleka ansikten och trötta ögon lyste spöklikt under strålkastarljuset. Man såg hur de svalde torr saliv.
Barnes var supertaggade! Vi presenterade fullt manskap plus en debuterande Petter. Uppmuntrade av positiv laganda och otroligt effektivt anfallsspel pressade vi Bryggan från första minut. Bollarna gick som på ett snöre mellan svartklädda bolltrollare och trötta Bryggan-killar pressades hårdare och hårdare ner i egen målvakts knä. Vi var en vuxen karl som med både starka och varsamma nypor höll en ostyrigt barn hårt i famnen tills det lugnat sig. Vi var starkare på varenda position! Bryggan stod på knä.
När tio minuter återstod av matchen (just efter att Bryggan gjort 3-0, för övrigt) exploderade vi. Först Patrik. Han pepprade in bollen, hårt och skoningslöst, och han skrek "JAAAA NU JÄVLARRR" samtidigt som bollen formade nätet till en strut bakom Bryggans målvakt och redan i nästa anfall tog Petter bollen och valde inte att passa en framrusande Anders, utan han sopade in nästa reducering på egen hand, hårt och välplacerat, och han skrek också och knöt båda nävarna och bakom sig rusade Anders vidare i en stor lov och utan att sakta snodde han bollen direkt på Bryggans kick off och fortsatte sin elips i sitt obarmhärtiga maratontempo, men denna gång med bollen hos sig, i sitt trygga sydsvenska förvar, och efter att ha tryckt in bollen i nät, som om han hade slagit näven hårt i bordet, fortsatte han sin rundbana, skrikandes rakt ut i mörkret och från hans vidöppna käft stod en isblå pelare av hård och het andedräkt och vi andra skrek också, som gamlingar...förlåt, det ska givetvis vara galningar.
Så att 3-3 blev det.
Ni skulle sett matchen! Helt sjuk! Bryggan var riktigt under isen. Trötta och sega, inte fullt lag och fick låna in spelare från andra lag. De kunde inte hålla bollen inom laget och fick slå ifrån sig. Orkade inte jobba och deras axlar hängde. De såg ut som om de var tvingade att spela matchen i en snårig uppförsbacke. Deras bleka ansikten och trötta ögon lyste spöklikt under strålkastarljuset. Man såg hur de svalde torr saliv.
Barnes var supertaggade! Vi presenterade fullt manskap plus en debuterande Petter. Uppmuntrade av positiv laganda och otroligt effektivt anfallsspel pressade vi Bryggan från första minut. Bollarna gick som på ett snöre mellan svartklädda bolltrollare och trötta Bryggan-killar pressades hårdare och hårdare ner i egen målvakts knä. Vi var en vuxen karl som med både starka och varsamma nypor höll en ostyrigt barn hårt i famnen tills det lugnat sig. Vi var starkare på varenda position! Bryggan stod på knä.
När tio minuter återstod av matchen (just efter att Bryggan gjort 3-0, för övrigt) exploderade vi. Först Patrik. Han pepprade in bollen, hårt och skoningslöst, och han skrek "JAAAA NU JÄVLARRR" samtidigt som bollen formade nätet till en strut bakom Bryggans målvakt och redan i nästa anfall tog Petter bollen och valde inte att passa en framrusande Anders, utan han sopade in nästa reducering på egen hand, hårt och välplacerat, och han skrek också och knöt båda nävarna och bakom sig rusade Anders vidare i en stor lov och utan att sakta snodde han bollen direkt på Bryggans kick off och fortsatte sin elips i sitt obarmhärtiga maratontempo, men denna gång med bollen hos sig, i sitt trygga sydsvenska förvar, och efter att ha tryckt in bollen i nät, som om han hade slagit näven hårt i bordet, fortsatte han sin rundbana, skrikandes rakt ut i mörkret och från hans vidöppna käft stod en isblå pelare av hård och het andedräkt och vi andra skrek också, som gamlingar...förlåt, det ska givetvis vara galningar.
Så att 3-3 blev det.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home