F***a!
Minns ni inomhussäsongen? Det där helvetet man brukar uppleva i Bromma Sporthallar. Det där man alltid åker hem från med känslan av att man bara kastar bort sitt liv på en massa skit som man egentligen inte borde syssla med. Och som man trott varit begränsat till just inomhusmiljö och vintertid. Där hela världen pissar en i ansiktet. Ja, då kan ni ana vart det här barkar.
Bara en avbytare. Ändå bra känsla inför matchen. Känns jämnt på pappret och motståndarna ser inte särskilt vassa ut på uppvärmingen. Avspark. Käftsmäll. Helvetets portar öppnar sig och i mitten står hin håle själv och småler. En, två, tre, ja, till och med fyra snabba i baken. Matchuret står på sisådär 10 minuter. Kul. Jävligt kul. Och inte beror det på att man egentligen är ett uselt lag - inte alls!. Det är bara det att motståndarna dels har marginalerna med sig, dels behärskar spelet sååå gudomligt mycket bättre.
Andra halvlek. Hur fan motiverar man sig med 0-4 i baken? Well, man kan ju inte lägga sig ned och dö även om det är det enda man egentligen vill göra. Man ökar pressen en aning och ber till gud. Men lyssnar han? Skulle inte tro det. För hade det funnits en högre makt med någon form av känsla för rättvisa hade han banne mig sett till att i alla fall skottet som tog ribba-stolpe-stolpe-ut hade letat sig in i mål. Men icke sa nicke. Istället straffas man med ytterligare en, två, tre måljävlar i baken. 0-7. Jäävligt kul med fotboll, serru. Nej, inte det minsta. Hela huvudet fylls med tankar om katastrofala tonårsfyllor, misslyckade raggningsförsök, brutala dumpningar, talande hundar, nedsketna elskåp och allsköns elände. Om man spelar i Rigor Mortis, det vill säga.
I Barnes-lägret var det betydligt muntrare. Gud log mot oss och Janne gjorde tre (alla snygga och alla i första, varav det sista av dem var bland det galnaste vi skådat - en klacklobb från höger straffområdeslinje som singlade ned klockrent i mål), Anders två (en snygg volleybredsida efter ett av många mönsteranfall, det andra mer åt Petter Hansson-hållet) och Jonas och Christian dunkade in varsitt välplacerat skott. Magnus, Martin och Fredrik gjorde inga mål - men släppte å andra sidan inte in några heller. Vinst med sju mål. Utan avbytare. Det var inte igår. Som Magnus sa; "Vi har blivit Häcken. Ett stabilt mittenlag med en rejäl formtopp". Detta firar vi med en bild på några göteborgare som ska trycka i sig langos och en dålig vits.
Kal och Ada satt uppe i sin lya i Masthugget. Ada försökte lösa Göteborgs-Postens korsord, men fastnade lite lätt på ett ord, så hon frågade Kal: - Döö, Kal, här e ett ord som ska börja på f och sluta på a, det ska vara fem bokstäver. Vad kan det va: "ett nöje för karlarna"?
- Tja, sa Kal, det måste la va feska.
- Javesst ja, sa Ada och rodnade. Har du nåt sudde-gummi?
Rigor Mortis - Barnes United 0-7
Bara en avbytare. Ändå bra känsla inför matchen. Känns jämnt på pappret och motståndarna ser inte särskilt vassa ut på uppvärmingen. Avspark. Käftsmäll. Helvetets portar öppnar sig och i mitten står hin håle själv och småler. En, två, tre, ja, till och med fyra snabba i baken. Matchuret står på sisådär 10 minuter. Kul. Jävligt kul. Och inte beror det på att man egentligen är ett uselt lag - inte alls!. Det är bara det att motståndarna dels har marginalerna med sig, dels behärskar spelet sååå gudomligt mycket bättre.
Andra halvlek. Hur fan motiverar man sig med 0-4 i baken? Well, man kan ju inte lägga sig ned och dö även om det är det enda man egentligen vill göra. Man ökar pressen en aning och ber till gud. Men lyssnar han? Skulle inte tro det. För hade det funnits en högre makt med någon form av känsla för rättvisa hade han banne mig sett till att i alla fall skottet som tog ribba-stolpe-stolpe-ut hade letat sig in i mål. Men icke sa nicke. Istället straffas man med ytterligare en, två, tre måljävlar i baken. 0-7. Jäävligt kul med fotboll, serru. Nej, inte det minsta. Hela huvudet fylls med tankar om katastrofala tonårsfyllor, misslyckade raggningsförsök, brutala dumpningar, talande hundar, nedsketna elskåp och allsköns elände. Om man spelar i Rigor Mortis, det vill säga.
I Barnes-lägret var det betydligt muntrare. Gud log mot oss och Janne gjorde tre (alla snygga och alla i första, varav det sista av dem var bland det galnaste vi skådat - en klacklobb från höger straffområdeslinje som singlade ned klockrent i mål), Anders två (en snygg volleybredsida efter ett av många mönsteranfall, det andra mer åt Petter Hansson-hållet) och Jonas och Christian dunkade in varsitt välplacerat skott. Magnus, Martin och Fredrik gjorde inga mål - men släppte å andra sidan inte in några heller. Vinst med sju mål. Utan avbytare. Det var inte igår. Som Magnus sa; "Vi har blivit Häcken. Ett stabilt mittenlag med en rejäl formtopp". Detta firar vi med en bild på några göteborgare som ska trycka i sig langos och en dålig vits.
Kal och Ada satt uppe i sin lya i Masthugget. Ada försökte lösa Göteborgs-Postens korsord, men fastnade lite lätt på ett ord, så hon frågade Kal: - Döö, Kal, här e ett ord som ska börja på f och sluta på a, det ska vara fem bokstäver. Vad kan det va: "ett nöje för karlarna"?
- Tja, sa Kal, det måste la va feska.
- Javesst ja, sa Ada och rodnade. Har du nåt sudde-gummi?
Rigor Mortis - Barnes United 0-7
posted by Barnes United at 9/03/2009 10:26:00 em
5 Comments:
Osannolikt bra match av Barnes. Ok, oturen grinade motstånd i ansiktet i samband med stolperibbastolpesituationen, men vid sidan av det skottet var de ju utsatta för rent slaktpartaj.
Dock, delade meningar i samåkarbilen hem. "Märkligt att vinna en hyggligt jämn match med 7-0", sas det från baksätet, medan en viss fraktion i framsätet hävdade att 9 - 0 hade varit mer rättvist. Att sen del av baksätesgruppen stormade fly förbannad ut ur bilen mitt i grälet lade viss sordin på segerstämningen.
är det inte magnus som står och beställer langos?
Kanske, men Magnus är väl både längre och mörkare. Och jag har aldrig sett honom i turkost linne heller.
Gôtt att vara barnesare. Gubbfett gôtt...änna då..langåss..v-a-y-e-r-n...
Stort grattis
Skicka en kommentar
<< Home